Man kan ju knappast klaga över att vi inte har något höstlov här i Portugal, med tanke på att höstterminen börjar så pass sent som i mitten av september. Ändå hade nog en vecka ledigt i november med tid för friluftsliv och läsning varit ganska välförtjänt. Det är nästan så de börjar bli bleka, de små stackarna, av all tid de tillbringar i klassrummet.
Apropå att behöva ledighet läste jag med intresse att det inte bara är i Sverige föräldrar (och elever) protesterar mor läxor. I Spanien utlyste föräldrar en månadslång läxstrejk, med motiveringen att barnen inte hinner leka, familjen inte hinner umgås på ett avslappnat sätt. Här i Portugal har inget liknande utlysts, men på portugisiska forum på nätet såg jag både hejarop och medhåll apropå det spanska tilltaget och kommentarer om hur nyttigt det är med läxor för att man ska lära sig goda studievanor och så vidare. (Här har jag skrivit mer om läxor)
Långa dagar och läxor och inget höstlov. Vi klagar inte men mina tjejer hade dessutom prov i alla ämnen där i början av november, så det blev många timmars pluggande utöver det vanliga. Frida och jag pluggade skelettets delar fem kvällar i rad, tills de satt där de skulle, benknotorna.
Nu kan ni fråga Frida och mig i stället för att googla om ni vill veta vad nyckelben eller bäckenben heter på portugisiska!
Här pluggar vi tills solen går ned!
Man kan förstås fråga sig varför man ska kunna nämna skelettets alla delar vid namn utantill, när nu google finns och allt, men man vill väl knappast ha en värld där google ersätter både lärande och kunskap, och själva lärandet i sig är i alla fall nyttigt för lilla hjärnan tänker jag. Om man sedan får nytta av kunskapen får man se. Nu låter jag som en gammal skolfröken och det är jag ju också, fast jag har ju förstås inte alltid varit det, – tro mig!
Jo, så tänker jag kanske nu om lärande och kunskap, men jag minns ju att jag undrade när jag gick Hum på gymnasiet vad sjutton jag skulle med det periodiska systemet till, när jag visste att jag skulle jobba med språk. Jag inte bara undrade, jag höll ett litet brandtal om hur onödigt skolämnet kemi var, apropå att jag kom försent till en lektion.
Faktum är att jag visst har nytta av att jag i alla fall har lite Hum om det periodiska systemet de dagar jag handleder svenska högstadieelever som läser på Sofia Distans. Inte bara det, utan jag har också haft nytta av vaga minnen av att jag räknat ekvationer och läst om världskrigen, barocken, klassicismen och fotosyntesen. (Fast i ärlighetens namn googlar vi en hel del också.)
Då och där för längesedan tog jag i alla fall i så pass att min stackars NO-lärare började gråta och det var ju inte meningen. Det fick jag en hel del dålig karma av tror jag. Jag fick betala dyrt för det sedan när jag själv blev lärare och jämt och ständigt fick frågan ”varför ska man lära sig spanska /tyska överhuvudtaget, alla kan ju engelska och det finns ju google translate och…” Rätt åt mig kanske att jag blev gråhårig över mina elevers brist på entusiasm och intresse.
Kanske har jag nästan betalat färdigt nu. Nu har jag elever som är så motiverade att lära sig svenska att de inte missar en stavelse jag säger eller en bokstav jag skriver. Om jag säger” dom” vet de att jag menar antingen ”de” eller ”dem” för det har de antecknat (”pronuncia-se DOM/uttalas DOM!”) och de vet skillnaden på subjektspronomen och objektspronomen ( både indirekt och direkt) utan att jag behöver förklara för dem och det underlättar enormt för mig som språklärare och framförallt för dem som elever.
Att mina portugisiska elever kan sin grammatik är inte så konstigt med tanke på den grammatik Frida och Jonna lär sig i skolan redan i tredje och fjärde klass.
Att läsa på till provet: presens, preteritum, imperfekt och futurum. Årskurs 3. Klassificera orden i meningen: ”Maria reste till Brasilien, träffade en massa folk vid Ipanemastranden och dansade samba”
Maria: egennamn, femininum, singular foi: av verbet IR, preteritum tredje person singular viajar: infinitiv… och så vidare
Antagligen tragglade mina portugisiska elever denna grammatik också när de gick primária – lågstadiet, och kanske undrade de också någon gång under skolgången vad de skulle med denna kunskap till, de som skulle bli tandhygienister och ingenjörer och nu läser de en intensivkurs i svenska och hade knappast klarat det utan dessa kunskaper. Jag ska skriva mer om hur duktiga de är en annan gång, men nu ska jag skryta vidare om mina barn.
De fick kanske inget höstlov, men de fick i alla fall diplom. (terapeuten nästa!)
På stora skolan i Cascais för att ta emot diplom för goda skolresultat och gott uppförande.
Man kan tycka vad man vill om diplomen, men de hade i alla fall förtjänat dem. Efter allt pluggande inför de tre proven hade de nästan förtjänat ett höstlov/läslov också tycker jag som sagt, men det blidde bara en liten läsdag, som åtminstone hade vett att infalla på novembers varmaste dag. Det var en av fyra helgdagar under hösterminen som den nya regeringen återinfört detta läsår. Den utnyttjade vi till max med att lapa sol och läsa på stranden.
jag läser Selma Lagerlöf. Rekommenderas!
Välförtjänt eller ej, själv fick jag faktiskt ett halvt höstlov (läslov?) tack vare att Svenska skolan ju hade lov. Dessutom hade jag sådan tur att det sammanföll med att Fridas klass skulle på utflykt sådant jag annars missar och saknar när jag jobbar den här terminen. Vi var i parken i Cascais och gick tipspromenad och hade det bra.
Det livslånga lärandet fortsätter. Nu ska vi tydligen lära oss om en massa portugisiska kungar till nästa prov i december. Jag har nog inte lärt mig så mycket sedan jag gick i skolan (om ens då!) som jag gör denna termin, och det tycker jag (numera) är ett privilegium.
Här i Singapore är skolan långt från läxfri… Mina barn är fortfarande för små för skolan men jag bävar nästan för när de ska börja. Det kommer bli mååånga timmar med näsan i böckerna
Hoppas det går bra, Sara! Det får ju inte bli föör mycket!/Åsa
Min 8-åring går i en läxfri skola (hörde jag nyligen talas om). En bok (typ saga) måste i och för sig läsas hemma varje vecka, i övrigt så får vi bara små tips; som att de övar på klockan så det kan vi gärna göra hemma också.
Det låter ju skönt, A-mamman! 🙂
Hmmm!
Det där med att Google Translator suger kan jag inte hålla med om faktiskt. Suger gör den OM man INTE har LITE språkkunskaper i bagaget. Detta säger jag så som varande en gammal helklassiker. Jag har mail-kontakt med några advokater i Brasilien, då jag hjälper en vän som råkat illa ut och blivit blåst på mer än en miljon av en annan svensk i Rio Grande do Norte/Brasilien. Då använder jag mig av Google Translator. Men FÖRST så skriver jag mailet på engelska för att sedan översätta den engelska texten till portugisiska. På detta sätt så minskas felprocenten på översättningen. Man får inte glömma att det svenska språket är ett mycket litet språk och då fungerar inte Google Translator så bra.
Två kul exempel på översättning från svenska till portugisiska är vad som hände när en god vän gick på kurs i Sverige för att lära sig portugisiska. Kursdeltagarna fick i läxa att skriva ner, på portugisiska, vad dom hade ätit en dag. Min vän hade ätit ”Musli och Fil” till frukost och på kvällen åt han ”Skagenröra”. Översättningen blev ”Arquivos com Musli” och ”Bagunça de Skagen”! Åtminstone så lyckade han göra denna kväll till ett roligt minne för alla kursdeltagarna. Summan av kardemumman blir att man ovillkorligen måste använda översättningsprogrammen med mycket kritiska ögon!
Kanske är det lika med allt på google. Urmas – kan man inte så mycket så vet man ju inte hur tokigt det blir../Åsa
Skolan verkar tuff i Portugal! Visst stämmer det att man kan (och bör!) googla saker, men utan grundkunskaper är det svårt att veta vad och hur man ska söka kunskap och det är svårt att vara kritisk till den information man hittar.
Precis, Freedom!
Visst lär man sig det man är intresserad av mycket fortare och lättare. Plus att det är de kunskaperna som stannar kvar när ”ramminnet börjar fyllas”. När det gäller skolorna i olika delar av världen så kanske en liten kompromiss vore önskvärt, jag tror ju att barn behöver leka, samtidigt som lite läxor kan vara bra. Som lärare tror jag för övrigt att det är en fantastisk och väldig nödvändig egenskap att komma ihåg hur man var själv då man gick i skolan.
Ja jag brukar tänka på hur jag känner för kemi för att kunna greppa hur man kan känna något annat än entusiasm över oregelbundna verb. Marina!
Verkar vara en kunskapskrävande skola i Portugal. Sen är det klart att man mest lägger på minnet det man är mer intresserad av. Ibland är det faktiskt kul att kunna ”onödiga ” kunskaper också och som sagt kunskaper är inte tungt att bära. Intressant för gamla fröknar att höra hur det är nu för tiden. Tack för det! ?
Den är väldigt kunskapskrävande, Margareta, på gott och ont. Jag kommer ihåg en hel del från mina lågstadieår med dig faktiskt – jag kommer ihåg när vi höll på med stenåldern, när vi gjorde smör av grädde och när vi provsmakade saker med förbundna ögon, och om vad som händer med lungorna när man röker. Jag kommer också ihåg sidorna som vi övade alfabetet på och att vi spelade teater… och Josef och Maria och den lilla åsnan som du läste om och vi lyssnade med randiga ljus som vi stöpt själva i plastmuggar. Och att vi lekte Katla i snöhögen på vintern och Burken när det var snöfritt på rasterna! Och … en massa annat. Bara fina minnen! /Åsa
Inom vissa områden blir kunskap så lätt något flyktigt. Lätt o likt dimma sveper det bort, kvar blir bara ett tunt fuktigt skikt. Som de norrländska älvarna. De som kunde rabblas upp både fram o baklänges och även med stor precision placeras på kartan.
Kanske är det så att man lär sig vissa saker för tidigt i livet.
Är dock en hejare på de halländska åarna!
Har tagit en kort visit till det gamla landet, men ska strax bege mig ner igen, för vem vill missa en vinter i Portugal!
Så sant! Vissa saker fäster bättre i minnet än andra, Arne. Äta ni så laga vi? Skynda dig tillbaka så du inte missar något av den fina portugisiska vintern! /Åsa
Här är en HUM:are till! Helklassisk sådan! Och matte hade vi bara ett år, vi hade bakat stora tårtor till den sista mattelektionen någonsin! 🙂
Jag tror att de flesta människor vill lära sig, det är motivationen eller förståelsen till kunskapen eleven behöver hjälp med av läraren. Jag var inte dålig i matte men om min lärare hade sagt att ”det här Emma, lär dig det här för det kommer du ha nytta av när du konstruerar mönster (sömnad)!”, då hade jag kanske bemödat mig lite mer, fått bättre resultat och mer kunskap.
Nu går ju sonen i Svenska skolan och där är det lite olika mellan lärarna. Vissa tror massvis på läxor, andra inte. Jag har dock lite svårt att förstå hur man ska kunna lära sig språk om man inte tragglar glosor. Bättre nu än första året, dock.
Jag gillade faktiskt matte fast jag är HUM:are. Helklassisk fanns inte där jag gick, så det fick bli sam- hum. Man kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Gammalt lärarordspråk, apropå lärares lirkande och motiverande…
Det är olika mellan olika lärare här med hur mycket läxor de ger. Kan tycka att det borde vara mer reglerat och inte så beroende av vilken lärare man får egentligen.
Språk är speciellt. Glosor måste tränas på, man får inget gratis (utom i engelskan) och Gooogle translate suger. Om Goooooogle är lika dåligt som Gooogle translate så är det illa. /Åsa
En av mina stora passioner i livet är att lära mig saker men tyvärr har denna passion begränsats till saker som verkligen intresserar mig 🙂 Som tur är har det inte verkat kört för något ämne hittills, bara det presenteras på ett (för mig) intressant sätt.
Läxor ja … ett diskuterat ämne här i Tyskland. Inte huruvida de ska finnas eller ej utan mer i termer av hur tunga ryggsäckar barnen ska behöva bära hem på sina små ryggar. Både vardags, till helger och lov. Jag är sååå tacksam över läxläsningen på ”fritids” kan jag säga för en del läxor är smått obegripliga 🙂
Ja det handlar ju mycket om hur det hela presenteras, Lanclin. Det finns ju folk som kan få vad som helst att verka intressant och spännande! Kunskap är aldrig en börda brukar det ju heta, men skolböcker kan ju vara rätt tunga förstås. Har ni ingen eskortservice där som kan bära alla barnens ryggsäckar som Sverker gör? Ja läxläsning på fritids låter väl som en bra idé, det finns här med för de barnen som har fritids mellan halv sex och sju på kvällen. /Åsa