Man vet aldrig vad som väntar en när man kommer till stranden, det har jag ju skrivit om förut. Havet kan ha tagit med sig halva eller rentav hela stranden ut, det kan vara tjockdimma eller kalla vindar från havet. Det finns massor av faktorer som spelar in. Det vet vi ju, men synen som mötte oss när vi kom fram till en noggrant utvald strand i söndags, fullpackade med matsäck och våtdräkter och filtar och hund var vi ändå inte beredda på. Det borde inte ha kommit som någon överraskning med tanke på väderstrecken och hur lågt solen står så här års och hur hög branten ned till stranden är. Hela stranden låg i skugga, och så här års är det bara i solen det är varmt.
Snopet värre. Vad göra? Sitta där och frysa eller åka vidare till en annan strand förstås, men innan vi hann hoppa in i bilen igen fick vi syn på en stig som gick längs havet, norrut. Hunden var väldigt intresserad av att gå på upptäcksfärd och vi med faktiskt, nu när stranden inte såg så inbjudande ut som vi mindes den från sist vi var där, till exempel.
Bara en liten och sagolikt vacker promenad senare var vi framme vid nästa strand, en strand som legat där hela tiden inte alls långt hemifrån, men som vi bara åkt förbi på väg någon annanstans. Nu blev vi kvar där hela dagen intill en liten flod som skapats av förra veckans häftiga regn, med utsikt över bergen som floden kom från. Och Penapalatset som pricken över i. Och så havet, förstås.
Vi gick och hämtade matsäcken, så fick vi uppleva den fina promenaden flera gånger.
Det finns gott om stränder längs kusten norr om Cascais, men inte många som har ett samhälle precis vid stranden. Långa sträckor är kusten för brant för att bebyggas, men här vid äppelstranden bor det folk alldeles intill havet och stranden. Det gör de rätt i.
Äppelstranden heter den för att det förr i tiden brukade komma äpplen flytandes med floden från fruktodlingarna längre in i dalgången, men nu sågs inga äpplen till.
Den här decembersöndagens utflykt blev inte som vi tänkt oss men ändå, eller kanske just därför, en av de bästa utflykterna vi gjort den här hösten. Eller vintern, eller vad det nu är. När solen stod som högst kändes det i alla fall som sommar!
Vi turades om att blunda den här gången
Utflykten gav också uppslag till ännu en utflykt. Nu vet jag vad jag vill göra på min födelsedag, eller någon av de andra dagarna på jullovet, som ju närmar sig med jättekliv, men det är en helt annan historia, som kanske inte heller blir som vi tänkt oss.
Pingback: Bortugal | Vår jungfru av stranden
Se det är den berömda stranden en av Ps kollegor alltid talar om! Jag trodde i min enfald den låg på Algarve-kusten.
Där ligger det också många fina stränder, Annannan. Svårt att hålla reda på alla Portugals stränder../Åsa
Åh, där spenderade jag många mysiga barndomssomrar.. 🙂 Vilda vågor och plötsliga tidvattenhöjningar som tog våra saker och förde ut det till havs. Det drömde jag mardrömmar om sen i flera år efteråt… Vilket är konstigt, för när jag upplevde det i verkligheten så tyckte jag mest att det var roligt och spännande.
Vad roligt att du kände igen stället Gloria! /Åsa
Det med glädje Ànders och jag följer dig och din fina familj i alla vardagliga sysslor och utfykter fina bilder etc.dessutom får vi se barnen som snart är så söta kram
Vad roligt, Anders och Margit! Kram!
Fantastisk fin promenad i en spännande miljö.
Den ”lilla pinnen” som blåst i iland?
Huaa! vad det verkar storma där ibland.
Jag tror pinnen är ett träd som sköljts med floden från bergen, Aake. Men visst stormar det rejält här ibland. Jag kan tänka mig att det finns dagar då det inte är så glassigt att bo så nära havet. Mer dramatiskt och kanske läskigt. Men coolt. /Åsa
Ååååh, så vackert! Vilken utflykt! Det känns som om jag vore där nästan, när jag ser dina bilder.
Havet! Vågorna!
Åtminstone i Spanien är det ingen vinter än. För spanjorerna börjar vintern den 21 december klockan 11.44 och avslutas den 20 mars. Vintern kommer att pågå i 88 dagar och 23 timmar.
Så hur kallt det än är innan den 21 december kl 11.44, om det så ligger snö i en vecka, så är det inte vintern bara för att det ser ut så, utan fortfarade höst.
Nu ligger det aldrig snö i en vecka där vi bor, men här i bergen blir det ändå minusgrader och kan komma något enstaka snöfall.
Det verkar mysigt där ni bor, Casa Annika! Håller utkik efter fler bilder! Vi har kalender för vintern här med, antagligen samma som Spanien, en som inte har något med verkligheten att göra. 🙂 /Åsa
Vilket mysigt ställe! Lockar till besök.
Ja, rekommenderas, Urmas! /Åsa
Otroligt att ni har så pass varmt i december! Det är inspirerande att läsa om era utflykter i närområdet, även om inga stränder, byar och bullrande hav finns att upptäcka där jag bor. Alltid finns det något nytt att se.
Ja, vi har både varma och somriga och kyligare dagar på vintern, A-mamman! Det gäller att passa på när solen skiner och det dyker upp en sommardag! /Åsa