Lucka 20: Att säga nej

Idag har jag sagt nej till två saker och det är jag väldigt nöjd med. Jag har alldeles för länge varit alldeles för dålig på att säga nej till saker och nu ska jag bli bättre på det.

Nej 1:

Nej till att låta Sverker bila ned den platsbyggda soffan framför öppna spisen idag. Jag kan hålla med om att den är ungefär lika bekväm som sätet på en SL-buss, men det har den varit länge och vi har kunnat fira jul framför öppna spisen ändå i fyra år, så det kan gott vänta till efter jul. Det kan vänta till någon gång när jag inte har julstädat och när barnen inte har jullov vilket antingen betyder att vi är hemma och inte vill vistas i oljud och stendamm eller att vi är vi ute och gör något, tillsammans alla fyra. Han blev sur, men det gick över.

Nej 2:

Nej till dansfest hos grannen. Jag har ju knappt hämtat mig från den pärs det var att dansa på scenen på julfesten, och det sista jag behöver nu förutom att Sverker börjar bila sönder soffan är en dansfest hos societeten.

Tanken slog mig att grannen med dansfesten kanske hört om min dansanta insats på sociedaden och att det var därför hon ringde och bjöd upp, men det är föga troligt. Grannen med dansfesten tillhör nämligen societeten, den del av befolkningen på vår gata som antingen är utlänningar och därför inte har någon inblick i livet på sociedaden eller så tillhör de den portugisiska societeteten och har våning i Lissabon. Huset här har de bara som helgviste och sommarhus. Societeten beblandar sig inte med sociedaden, det vet jag, och deras samröre med byns ”ursprungsbefolkning” begränsar sig till att de har dem som städerskor och trädgårdsmästare.

Själv dansar jag hellre på sociedaden än med societeten. Jag blev nervös bara av att tänka på vad jag skulle ha på mig och vilken sorts musik de kan tänkas dansa till på dansfesten. Det var lätt att säga nej både på frågan ”Dansar du?” och som svar på inbjudan.

Tack men nej tack. Vad viktigt det är egentligen att svara ja och nej, eller sim och não på rätt ställen och vid rätt tillfällen i livet! Jag tror att jag börjar bli bättre på det.

Apropå det är den här lilla upplysningen i vårt läromedel i svenskundervisningen lite rolig tycker jag. Men idag sa jag Nej på riktigt. Nej och Não.

Nu säger jag nej till att skriva mer på detta inlägg också, för nu har jag sagt ja till pepparkaksbak och filmkväll med barnen.

Jag sade också ja till en cykelutflykt idag. Såhär vacker var den!

Samma cykeltur som här

Ser ni barnen?

Här finns det säkert någon bild på soffan som inte blev nerbilad också. Ja, det gör det. Den allra sista.