Idag skulle man kunna fira sin tolfte bröllopsdag om det inte var så att man tillbringar dagen på olika håll, och det för första gången på tolv års äktenskap. Faktiskt är det på dagen 23 år sedan vi träffades också, och inte en enda årsdag sedan den dagen på pizzerian i Vallentuna har vi varit åtskilda. Förrän idag. Det är ju egentligen värt att firas att man stått ut med varandra så länge som 23 år, men vi får ta det en annan gång. Nu har Sverker (motvilligt) lämnat bortugalbubblan för att slåss med drakar i höga nord ett tag. Varför är en lång historia som man skulle kunna skriva en hel roman om, men det ska jag inte göra, varken nu eller någon annan gång.
Det är inte så dramatiskt som det låter egentligen då vi ändå inte brukar göra så stor grej av dagen, men lite trist är det att han inte är här. I och för sig har jag svärmor här som sällskap (och hjälp med barnen när jag jobbar), men det är inte riktigt samma sak, även om de är släkt. Tristast är det nog ändå för Sverker.
I brist på Sverker är planen att tillbringa bröllopsdagen med att städa huset. Jaga dammälgar och silverfiskar och skrubba kakel. Jaja. Vad är väl en bal på slottet?
Hur det var den där dagen för 12 år sedan har jag ju redan berättat. Kanske inte allas drömbröllop men absolut vårt, så jag har ingen vettig förklaring till varför jag följer myvintageweddingportugal på instagram. Apropå drömbröllop alltså. Men visst är det fint?
Och nej, det här är inte ett sponsrat inlägg.
Stort grattis till dig och Sverker! Någon gång får du gärna berätta hur ni träffades på pizzarian:)
Tack Maria! Det är en kort historia, det är fortsättningen som är lång! 🙂 / Åsa
Pingback: Bortugal | Lucka 6: Kalas
Pingback: Bortugal | Lucka 5: Kvarnen
Grattis på årsdagen! 😀
Tack Joanna! 🙂