Lucka 4: Bröllopsdag

Jag tror i alla fall att vi har bröllopsdag idag, men det lite beror på hur man ser det. Vi gifte oss den tredje december har jag för mig, och det var ju i går, men det var också den första advent och det var ju förra söndagen, OCH det var den första söndagen i december och det är ju faktiskt idag. Tveksamt alltihopa, men gifta är vi i alla fall fortfarande peppar peppar och det har vi varit i elva år nu. Det är dubbelt så länge som vi har varit tillsammans, eftersom vi gifte oss elva år efter att vi träffades och träffades gjorde vi den fjärde december 1994, det vet jag.

Om jag blir osäker kan jag googla ”skotten vid Stureplan” för det var samma dag. Samma kväll. Fast vi träffades inte alls vid Stureplan om tur var, utan på en pizzeria i Vallentuna, och så blev det som det blev. Det är ju förstås bara båg det där med ”sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”. Det finns väl ingen vettig människa som är lycklig alla dagar, vare sig man är singel eller sambo eller gift. Det vore ju larvigt. Vi har många både roliga och jobbiga minnen, som väl alla har. Minnen som jag inte ska dra upp nu, men som jag minns extra väl just idag när jag sitter och letar efter lite bilder till det här inlägget.

 

 

 

 

 

Det var jag som friade, helt oromantiskt en dag i november. Jag tänkte att eftersom jag var i åttonde månaden var det lika bra. Det var ändå liksom kört och avgjort. Jag skrev ut dokumenten som behövdes och sa åt Sverker att skriva på, och sedan bokade jag vigsel.  Det låter väldigt oromantiskt, men det blev bra. Mot alla odds. Hur fixar man en romantisk vigsel under den mörkaste gråaste årstiden med kort varsel, om man är för tjock för att lämna landet? Vi grubblade i tio minuter, och sedan kom vi på det. Visby! Gotland! Som utomlands fast i Sverige! Vi hade och har så många fina minnen från Gotland. Inga andra band i övrigt, men det kändes helrätt.

 

 

Visby fick det bli, första söndagen i december 2005. Det var bara vi och frosten och rosorna. Och vigselförättaren som även kunde fixa vittnen för 200 kronot svart.

 

Om någon undrar varför vi inte syns i helfigur på någon bröllopsbild (säkert ingen, men in alla fall) så finns det en anledning. Försök själv att hitta ett bra plagg att gifta sig i när man är i nionde månaden, det är vinter och och man har tre veckor på sig och helst bara vill sova och äta hamburgare och sötsurt godis. Efter mycket om och men fixade jag något som dög upptill, men nertill var det som förgjort. Jag var inne på att rundsticka en kjol när jag fick iden. Jag köpte en meter trikåtyg – sådant som säljs i tub – i offwhite, och drog på mig det. Till det ett par ugg-stövlar, som jag faktiskt har på mig nu i skrivande stund. Det var mjukt och skönt och varmt, men inte snyggt. Vad spelar det för roll när allt kommer omkring och vem bryr sig om sådana detaljer tänkte jag tills jag fick två döttrar som bägge gråtit av besvikelse för att jag inte hade någon prinsessaktig brudklänning och sirliga skor att visa upp från mitt bröllop.

 

Vi brukar inte fira bröllopsdagen så speciellt, men på bloggen ser jag att vi slog på stort och gick ut och käkade första bröllopsdagen i Portugal. Andra året var vi tydligen i skogen och tredje minns jag inte. I år infaller den stora dagen på en väldigt regnig helg, så det lutar åt att vi firar framför brasan. Där kan vi sitta och vara glada över att vi har varandra och barnen och att vi är friska och sams och tillsammans. Om det ändå blir uppehåll kanske vi går en sväng med hunden. Hand i hand på stranden, så där som på reklamfilm. Det blir nog bra!