”Kom tjejerna i säng ordentligt? Gjorde de läxorna?” frågade jag Sverker som vanligt när jag kom hem från föräldraföreningens möte sent på kvällen. Kvällen innan var det den där dagen som jag är i Lissabon till sent så det kändes som att jag hade missat massor, fast det bara var två kvällar som jag kom hem efter att de lagt sig. ”Det var lugnt, men Frida hade visst prov i morgon…” kom svaret och genast blev jag orolig. En känsla av att jag borde ha haft koll på det och pluggat med henne dök genast upp. Men hon hade väl pluggat? Nej, ingenting tydligen. ”Nej hon pluggade ingenting. Det var något med historia som hon ville plugga med dig” blev svaret, och då fick jag nästan panik. Eller i alla fall skuldkänslor.
De hade ju prov nyss? Vi satt ju nyss och pluggade skelett och ordklasser för fullt, och visst, jag vet ju att de skulle ha prov igen i december, men att det var redan? Hur skulle det gå? Vilken usel mamma jag kände mig som. Frida hade ju sagt att hon ville plugga historia med mig sist jag såg henne. ”Mmmm”, sa jag väl då, lite frånvarande, och knapprade vidare på mitt blogginlägg. Inte tänkte jag på att det var sista kvällen vi hade att plugga på innan provet.
Jag kanske kunde väcka henne? Klockan var ju bara elva? Vi hann säker med det viktigaste innan midnatt. Eller så kunde jag väcka henne tidigt och ha förberett en mindmap och lite minneslappar? Nej, det var kört, jag skulle dra redan vid sjutiden på morgonen, och förresten vore det sjukt att göra en sådan grej av det. Då blir hon bara stressad. Vad spelar det för roll i långa loppet om det går lite sämre på ett prov? Hon får sämre betyg, men vem har någonsin frågat mig efter mitt betyg från årskurs fyra? Nej, just det, jag fick ju inga betyg när jag var så liten. Det skulle nog gå ganska bara ändå. Fast hon hade ju varit sjuk och borta från skolan ett par dagar…
Snokade reda på detta i ryggsäcken och belv inte precis lugnare! Det var inget litet fjuttprov! Det var biologi, geografi och historia i ett! Skelettet och dess funktioner (igen) . Musklerna och huden. Brännskador, benbrott och annat. Brand och jordbävning. Jordbävningen i Portugal 1755. Kunna läsa årtal/sekel, romaniseringen (?) av iberiska halvön, invasionen 711, Portugals första kung, det portugisiska väldet. Vad firas den 5 oktober? (Ja, och så har det ju prov i portugisiska och matte och engelska samma vecka men liknande listor, men den här var tyngst.)
Jag kunde inte somna, så dåligt samvete hade jag över mitt Mmmm, och över min brist på engagemang och framförhållning. Jag såg framför mig att hon satt där med en massa svåra frågor om Portugals första kung och om vem som invaderade iberiska halvön år 711 som hon omöjligt kunde besvara om hon inte läst på. Och det var mitt fel. Eller ja, lite hennes också, men hon är ju bara tio år och behöver hjölp med att ta ansvar för sådant. Min hjälp. Som hon bad om, och fick Mmmm till svar. Till slut somnade jag väl ändå, och på morgonen innan jag cyklade iväg sa jag åt Sverker att inte påminna henne om att hon hade prov och över att hon glömt att plugga. Då skulle hon bara bli stressad över att hon glömt att plugga. Men prov skulle hon ju ha ändå.
När jag cyklade hem på eftermiddagen tänkte jag bara på hur det hade gått för henne. Om hon skulle vare ledsen när jag hämtade henne. Om hon skulle gråta, och att det inte är bra om en tioåring gråter för att hon glömt läsa på om Portugals historia. Att det skulle vara mitt fel. Jag visste att hon skulle gråta om det inte gått bra. Det gör inget, skulle jag säga. Det var mammas fel. Till slut skulle hon bli glad igen förstås, redan under hemvägen.
Så kom hon utskuttande genom skolgrindarna. Såg hon ledsen ut? Nej, hon skuttade raka vägen fram till mig och gav mig en kram. Skulle jag ens fråga hur det gick? Det kanske skulle låta som att det var jätteviktigt att det hade gått bra. Lika bra som det brukar gå. Var det något särskilt idag? frågade jag till slut. Ja, prov i portugisiska men det var lätt. Fast till på måndag måste vi plugga huden och musklerna och Portugals historia, rabblade hon, för då har vi prov i estudo do meio (omvärldskunskap), och det ville hon plugga med mig.
Prisa Gud, jag fick en ny chans. Inte för att ett prov i skolan är hela världen, men jag vill inte att hon ska vara ledsen för att hon inte gjort sitt bästa, och jag vill inte att det ska vara mitt fel. I helgen pluggade vi alltså muskler, hud och Portugals historia. Som tur är kunde hon redan det mesta, annars hade nog inte helgen räckt till.
En sammanfattning av katastrofer. Brand, jordbävningar, översvämningar och torka.
Visigoter har jag ju hört om, men Suevos? Ja de blev ju tillplattade av visigoterna så det kanske var därför mn inte hörde så mycket mer om dem sedan.
Och sedan kom muslimerna! Stoltast av dem alla! (musulmanos låter lite roligt tycker jag)
Det muslimska väldets inflytande på den iberiska halvön.
Den kristna återerövringen av alltihopa.
En sammanfattning av tusen års historia. Minst en sida läsning om varje punkt.
Det var mycket på tidslinjen och det hann bli sent innan vi var klara.
Ni kanske tycker att det här låter galet? Så ska man väl inte ha det när man är barn? Inte när man är förälder heller? En liten röst säger så i mig också, men mest är jag bara glad över att de lär sig så mycket, att de tycker det är roligt och att de lär sig ta ansvar. Att de lär sig att lära sig. Jag tycker att det är roligt och viktigt och än så länge tycker barnen också det.
Eller? Jag är lite osäker på det andra barnet för vi har aldrig koll hennes läxor och prov nuförtiden. Hon den yngre, som nyss fyllde nio. Det kanske är henne jag behöver ligga sömnlös över? Hon vill inte visa listorna, hon vill inte säga vilka dagar hon har prov och hon vill inte ha någon hjälp. Hon gör läxorna på sitt rum alldeles själv nu i hemlighet med musiken på högsta volym. Det är inte det att hon har lättare för sig, hon är bara hemligare och mer egensinnig av sig. Konstigt nog verkar det gå alldeles utmärkt utan min hjälp. Egentligen är det väl så det ska vara, i alla fall så småningom, men hur hon gör fattar jag inte. Till och med jag tycker ju att det är svårt och mycket och jag hjälpte ju bägge massor i fjol. Det är nog bra att de får betyg snart. Då lär det visa sig om det pluggas något bakom den stängda dörren…
Pingback: Bortugal | När man hjälper till lite för mycket..
Ang läxor så är min invändning mot dem att det kan bli så olika förutsättningar för olika barn, även om alla får samma läxa så har vissa stor hjälp hemifrån medan andra ingen alls. Det kan ju bero på både ovilja, tidsbrist, språkproblem och annat hos föräldrarna. Åtminstone i vissa delar av Sverige kan stödet hemifrån skilja så himla mycket och det vore synd om det blir avgörande för betygen hos barnen. Därför gillar jag tanken på att arbetet utförs under skoltid, även om man kan välja att plugga glosor, årtal etc hemma också.
Jo jag vet, A-mamman! Det finns bra argument emot läxor. Men även för! 🙂 /Åsa
Med tanke på hur det ser ut så tror jag den dottern har full koll på allting! Så strukturerad!!
Ja hon har oftast full koll faktiskt! Och det mesta lär hon sig faktiskt i skolan! /Åsa
I Spanien är det mycket diskussioner nu om alla läxor, att det är för mycket i de spanska skolorna.
Tycker att det hela ser exemplariskt ut av fröken med alla noteringar på vad de ska kunna i alla fall. Och sammanfattningen i boken är ju bra. Och om några är är mycket bortglömt! 🙂
Ja visst är det bra och tydligt, Emma. Jag läste om läxstrejken i Spanien. Tror jag nämde den i förra inlägget om läxor. Det var en intressant diskussion apropå det i facebookgruppen utlandssvenskar. Herregud så mycket läxor de har i en del länder! /Åsa
Vi måste nog tagga ner våra samveten lite, vi mammor. Det går ofta så bra för våra telningar ändå, och det är BRA det.
Så glad för att det gick så fint för din dotter på provet. Hon kan, hon 🙂
Du kan pusta ut, och du vet nu att du har en ansvarstagande flicka.
Härligt!!
Vet du, i vissa ämnen fick jag ge upp med K redan i femte klass. Pinsamt nog förlorade jag i matte redan där (är usel i ämnet o det kör avancerat så fort i den kommun där jag bor), men det lustiga var att det alltid var jag (och inte P) som hjälpte henne med engelskan.
Men, med åren så gjorde hon allt mer själv, och ingen av oss hjälpte henne direkt. Jo P ibland med matten, men det slutade faktiskt med att vi använde oss av en privatlärare i matte de fyra sista åren på HS. Hon blev mest irriterad när P skulle hjälpa henne, haha, OCH så byter de ju inlärningssätt på matte också. Vet att P använde sig av Khan academy ofta (online. gratis, kolla in!) när han hjälpte K.
Grattis igen till din flickas fina resultat!!
Ja, det brukar gå bra för henne, Annikam eller för bägge faktiskt tack och lov. Annars skulle jag antagligen inte vara lika positiv till det där med läxor och prov. Vi kämpar på och för det mesta går det bra och ofta är det till och med roligt faktiskt! Matten är knepig redan håller jag med om, de räknar ju på ett annat sätt nuförtiden. Roligt med en så lång kommentar från dej! /Åsa
Det kan väl aldrig vara mammas fel om barnets prov inte går bra! Heder åt dig för att du vill hjälpa barnen, men uppvuxen utan minsta hjälp i skolan, och likadant för mina vänner så vitt jag vet, reagerar jag ofta på att åtminstone svenska föräldrar numera är så himla involverade. Nu menar jag inte just dig och din familj men man kan höra kollegor sucka över SO-prov, engelsk grammatik eller matematik som man hade glömt. De har väl inga SO-prov, tänker jag då – det är ju barnen! Min son går i en läxfri skola men visst ser vi till att han läser högt för oss och tränar lite på klockan etc, kanske kommer jag också engagera mig massor när han blir äldre och behöver hjälp. Men jag önskar inte bli så inne i skolan att det känns som att det är jag som är elev.
Tusen tack för att du skriver ett inlägg per dag i december, jag gillar ju verkligen din blogg!
Nej det är ju inte jag som ska ta på mig ansvaret, A-mamman, det vet jag. Det brukar jag heller inte behöva, Det var bara det att hon bad mig om hjälp och jag ignorerade henne i princip och tänkte att jag ska bara. ..sen försvann det och så var jag upptagen två kvällar. Jag tycker nog att det är mitt jobb som förälder att hjälpa och stötta när det behövs, och särskilt när hon ber om det. Jag är skeptisk med det där till läxlös skola faktiskt. I Sverige slutar ju barnen skolan vid två-tretiden så nog hinner de leka och ha lite läxor? Inte läxor för läxornas skull och inte för mycket, men, ja…/Åsa