Ibland är det roligare än vanligt att undervisa i svenska för utvandrare. När man har en jätterolig text att utgå från och eleverna förstår humorn. När man får se sin egen kultur med andras ögon och nästan tycka att den är fascinerande och exotisk och ja, skratta åt den. När man får sjunga och skratta på samma lektion.
En sådan lektion hade jag förra veckan. Texten i fråga handlade om Brian, som följer med till sin svenska flickväns lantställe och träffas de blivande svärföräldrarna för första gången. Upplagt för kulturkrock. Jag tyckte i och för sig att allt i texten var fullkomligt normalt, men mina elever var övertygade om att det hela var en överdrift.
Jag fick skriva upp ord som hugga ved, utedass, sill, nubbe, snapsvisor, svampställe och bastu på tavlan och förklara vad det var, och sedan lyssnade vi på texten. Och skrattade. Inte kunde väl gubben (blivande svärfar) sätta gästen (blivande mågen) i jobb det första han gjorde, innan han ens klivit ur bilen nästan? Jo. Det är fullkomligt normalt. Och det där med att inte hade toalett utan bara dasset, och att de inte hade någon dusch utan badade i havet fast det var kallt? Att de åt kall fisk till lunch och drack sprit och sjöng? Jo, allt detta är fullkomligt normalt för livet på ett svenskt lantställe, intygade jag.
Ännu roligare blev det när de satte igång och sjöng Helan Går, sjung hoppfallerallanlallanlej och så vidare mitt uppe i lunchen, och allra roligast blev det när de sjöng ”Tänk om jag hade lilla nubben på ett snöre i halsen….” Eller rättare sagt när jag skulle förklara vad det betydde. De trodde inte sina öron! Jag fick ju försöka visa hur de menade med nubben och snöret, använda portugisiskt konjunktiv för det hypotetiska i att ha nubben på ett snöre i halsen och så ville de veta hur man kunde dra ner nubben. Upp var de med på att man kunde dra dem om man hade den i ett snöre, men ner? Nu tycker jag ni överanalyserar, sa jag, och så sjöng vi den igen, eller försökte, men mest skrattade vi.
Sedan ville Brian i texten gå och lägga sig, han tyckte det räckte med exotiska upplevelser för en dag. Han hade ju målat dasset och plockat svamp och allt, men nej! Nu skulle de basta, och nakna var de, i alla fall när sprang ut till bryggan och hoppade i det kalla vattnet! Inget hade kunna förbereda Brian på detta, och mina elever trodde att de missuppfattat. Nús?! (nakna) Jepp, sa jag. Spritt språngande! Det förväntas det av en att man gör när man bor i Sverige. Det ingår i kulturen, sade jag allvarligt och de tittade storögt på mig och på varandra. Så lättade de blev när jag sa att det inte var obligatoriskt. Fast det är det väl nästan? Allt annat är ju fusk! (kom inte dragandes med någon burkinidebatt här nu bara!)
Nu är mina elever i alla fall lite bättre förberedda på sitt möte med svensk kultur. De är förberedda på utedass och sill och nakenbad. De behöver inte känna sig som Brian i texten och de kan redan Helan Går och Tänk om jag hade lilla nubben.
Det här hade vi också roligt åt! Vad är vi för ett folkslag egentligen som drömmer om ha långt till närmaste granne och inte behöva träffa folk, som inte orkar inte laga mat, och där alla i familjen bråkar?
Ikväll är jag förresten på jul- och jubileumsmiddag i Lissabon med alla spåklärarkollegor! Kanske får jag sjunga och skratta där med?
Pingback: Att få stanna – Bortugal
Dass och att bada naken är det nog en del svenskar som har stora problem med också, haha! jag fick själv en chock när vi flyttade hit till Tyskland och Daniel hade varit på Saunaland med några kompisar där badkläder inte är tillåtet. Att vara naken själv var tydligen inte obekvämast, det var åsynen av de äldre, trinda herrarna med handduken ledigt över ena axeln som spatserade runt nakna och minglade 🙂 Nu har vi snart en egen bastu så han slipper titta bort när han bastar, ha ha!
Ja det var naken gemensam bastu i Schweiz också minns jag, Lanclin, men jag är ju van! /Åsa
Ja, den där är ju underbar! Adoro, Annannan! /Åsa
Vilken härlig morgonläsning för mej här i Virginia. Skrattar högljutt, när jag tänker mej dina elever tittande på varandra och undrande om det verkligen är sant vad du läser/
berättar. Nubbevisan om ”opp och ner i halsen” fanns inte ´på min tid´.
Du kommer nog att bli super-
populär som svensklärare.
(”Drömmer om ett ”lanDställe”
Heter det inte ”lanTställe”?)
Roligt att min roliga lektion kunde roa dig ända därborta i Virginia, Ruth! Jag håller med! Jag tycker också att det heter LanTställe. Och föräldramöte, minte föräldrarmöte. /Åsa
Vilken rolig text om texterna i boken! Det är klart att det som är normalt för oss i Sverige inte är det för dem i Sydeuropa.
Ja det är en väldigt bra lärobok överhuvudtaget, Tove! Och visst är det tänkvärt att vi inte är så lagom och normala som vi tror. Kul att se med andras ögon! /Åsa
Hahaha! Den där texten tycker jag också är kul, när vi jobbar med den!
Ännu roligare nu när jag verkligen kan förklara ordföljden i bisatser 🙂
Ja det där med ordföljd är knepigt, Casa Annika! Har du också den boken? Vad roligt! /Åsa
Kul! Och jag är absolut en av dem som drömmer om att bada, åka båt, gå barfota och leva lugnt i naturen 🙂
Ja jag med A-mamman, och så är jag gärna lite för mig själv! /Å-mamman
Himla roligt! Låter som taget ur serien ”Welcome to Sweden” som gick här i Sverige för något år sen ?
Det kanske till och med ÄR taget ur den, Susanna? Jag vet inte, jag har missat den! /Åsa
Ja det kanske är så, prova om du kan se den – ganska rolig! Greg Pohler (Amy Pohlers bror) skrev den, om hur det var för honom som amerikan att flytta till Sverige för kärlekens skull ? Josefine Bournebush spelar tjejen.
Ska försöka se den då! /Åsa
Det låter som den underbara serien som gick på tv, ”Welcome to Sweden”. Första gången jag såg den sändes den här i Singapore och det var så kul att se. och visst är det underbart att skratta igenkännande åt alla våra härliga egenheter. (Som naturligtvis inte är det minsta mystiska, eller…??)
Det låter som om jag borde försöka se den serien, Marina! /Åsa