Att jag skulle bli bjuden på tjusig julmiddag i Lissabon av min nya arbetsgivare hade jag verkligen inte räknat med. Särskilt inte efter personalmötet som terminen inleddes med. Ett möte där chefen pratade och personalen, bestående av 60 lärare som undervisar i 30 olika språk, lyssnade. Då fick vi höra att vår arbetsplats växer så det knakar men dras med en hel massa problem. Växtvärk – lokalerna räcker inte till. Lokalbrist – terminsstarten fick skjutas på någon vecka tills lösningar hittats. Ekonomiska och administrativa problem – det vore bra om vi räknade våra elever noga och såg till att de hade betalat för sig för ibland gick det elever på kurser en hel termin utan att betala kursavgiften. Plus att fakulteten knappt fick behålla något av vinsten när Finanças tagit sitt, så det vore bra om vi inte använde datorer, skrivare och kopiatorer alls och inte hade lampor och A/C på i onödan, annars skulle det inte gå ihop sig.
Från min arbetsplats på en kommunal skola som gick på knäna vara jag ju van vid att varje termin började på minus och med en utskällning och en djup suck, så jag kände mig genast som hemma. Jag tittade nyfiket på mina nya kollegor som jag sedan dess bara sett skymta förbi på Campus. Jag har inte pratat mer än två ord (Bom och dia) med någon av dem sedan dess, men kanske skulle det ges tillfälle på julmiddagen som chefen ändå utlovade redan på det där första (och enda) personalmötet i början av terminen. Jag hade väl inte speciellt höga förväntingar på julmiddagen, men de steg några snäpp när jag fick själva inbjudan.
Kuvert: Bröd med örtsmör Förrätt: Friterad ”kudde?” med räkor och catupiriost Panerad svamp med yoghurtsås Avsmakningmeny mend räkor: Tre olika rätter med räkor Kötträtt: Kalvfilé à lagareiro (med ugnsbakad potatis, olivolja och vitlök) Efterrättsmeny Drycker: Sangria av mousserande vin och skogsbär, rött och vitt och vatten. Ingen prinskorv eller rödbetssallad någonstans!
Lite panik fick jag när jag skulle göra mig i ordning för kvällen och tänkte på hur uppklädda portugisiska kvinnor kan vara. Jättehöga klackar och blingbling förekommer. Som vanligt stod jag där och tittade in i min garderob som är full av färgglada sommarklänningar och noppiga tröjor och jeans, men inte så mycket finkläder. Åja, tänkte jag, det vet väl alla att språklärare har sprött hår och gamla koftor, så inte är det väl någon katastrof om jag inte ser alldeles blank och elegant och ny ut, och egentligen hade jag bara ett plagg att välja på, så det var inget svårt val.
Så blev det. Med frisyren och allt.
Svängde förbi och hämtade den andra halvan av den svenska fakulteten och så åkte vi in mot Lissabon, fastnade i trafik och gjorde en olaglig manöver i en jätterondell men kom fram precis i tid för att nypa en parkering precis framför hotellet där middagen skulle äga rum. Det stod i och för sig ”Embaixada”(embassad) på parkeringen, men vi represtenterade ju Sverige och då är man ju nästan en embassad. Så stegande vi in.
Och möttes av denna syn i foajén. Rådjuren nickade långsamt. Ja, här är det.
Här fick vi slå oss ned
På min högra sida hade jag min kollega Tor, vilket kanske var lite fegt men trevligt. Till vänster Polen och mitt emot mig Japan och Portugal. Lite till höger satt Tyskland i samlad trupp och på andra sidan Tor satt ett gäng glada lärare från England och bortom dem Kina och Bulgarien. Långt borta i den andra ändan av bordet satt Frankrike och Spanien och arabiska och persiska om jag minns rätt. Jag vet detta inte för att jag pratade med dem allihop utan för att det hela började med att var och en fick resa sig upp och presentera sig. Några hade varit med från starten för 10 år sedan och några var färska för i år som jag. En del fick applåder, men det var bara de som sa att de varit med ändå från början.
En panoramabild
Kvällen till ära struntade jag i paleo och andra dieter. Sådant kan man hålla på med till vardags tänkte jag och åt av allt. Hade jag inte varit chaufför hade jag nog tömt en kanna av den livsfarligt goda sangrian också och kanske sjungit ”Tänk om jag hade lilla nubben”, så det var tur att jag var chaufför.
Sangria och förrätt
Tre sorters räkor. Tropical var sjukt gott.
Köttet var onödigt både att fota och äta. Jag var så mätt och ni vet hur kött och potatis ser ut. Efterrättsbuffém däremot fanns det plats för, och snygg var den med bild på Marques de Pombal-plastsen (där vi typ befann oss) som bakgrund.
Och så tårta på det…
Världen utanför. Dags för hemfärd.
Vid ett-tiden var jag hemma igen, ganska trött efter att ha varit i Lissabon två gånger på samma dag, proppmätt och nöjd med både middagen och mig själv och med att nästa dag var en helgdag.
Har ni hunnit med någon julmiddag/julfest/julbord ännu?
Och på bilden kan man ju se tydligt att i alla fall de manliga lärarna var tämligen varierat klädda, Jag avskydde också det där med uppklädda kvinnor de första tio åren eller så. Nu har jag antigen kommit över det, snitsat till mig själv eller bytt umgänge. Mest det första och det sista tror jag.
Jag har just begått första hälften av ett julbord i sällskap med min gamle far. Liksom i fjor fick jag till en förlängning av en tjänsteresa till Lucia. Igår lagade jag julmat från tidiga morgon till dess att det var dags att se lucia i kyrkan. Andra hälften av julbordet får anstå tills i morgon när glasmästarsillen hunnit bli färdig. Snaps dricker vi också, vilket är en utmärkt ursäkt för att sjunga Man cyklar för lite! Sedan åker jag tillbaka till den portugisiska verkligheten med julmatstarmen full och den dotterliga omsorgen genomförd. Och kan kanske fylla i lite fler luckor i kalendern.
Så husligt, Annannan! Vilken glädje för far!/Åsa
Så trevligt – och gott!! Här hade vi några kompisar här förra helgen och gjorde ”svenskt julbord” utifrån de förutsättningar som finns. Lite svenskt blev det dock, vi har ju Ikea som en räddare i nöden för nödvändigheter som sill och snaps 😉
Ja vi har varit till moderskeppet och köpt papparkaksdeg faktiskt! /Åsa
Vilket partaj! 🙂 Jag drömmer varje år om julbord men varje år säger mina kollegor ”man äter ju så mycket julbord ändå så det är väl ingen som vill ha?” och så blir det väl nåt asiatiskt. Men en liten middag blir det i alla fall. På KI brukar man till och med kunna bjudas på ett glas vin. På Landstinget är det däremot inte tillåtet att bjuda på alkohol, så det där vinglaset känns lyxigt 😉 Jag skulle nog få en chock om jag hamnade på ett företagsjulbord 😉
Ja jag är inte bortskämd heller, Freedom-Helena! Det var härlig med så mycket god mat i fin miljö och med trevligt sällskap! /Åsa
Vad kul det låter!
Inget julbord här, men kanske att det blir ett! Första på många år! Har sett att det serveras på Solkusten 3,5 timmar bort,, och där har jag lämpligt nog en svensk kompis att hälsa på .-) Julbord är kul när man sällan är med om dem, men kompisträff är ännu roligare.
Tre och en halv timmes resa för ett svenskt julbord, Casa Annika?! Skämt åsido, klart du ska till Solkusten på kompisträff och får du lite svensk julmat på köpet gör det ju inget! 🙂 /Åsa
Julbord!!!
Var, när, hur? Det är inte utan att jag längtar ”lite” efter att få äta ett svenskt julbord efter att ha saknat detta i 10 år! Det går ju i och för sig att köpa en del på Ikea, men det blir inte riktigt det samma. Det är ju en hel del som saknas där liksom Janson’s frestelse, revbensspjäll, julgröt m.m.
För mig skulle det vara värt ”besväret” att få uppleva detta så typiskt svenska julbordet igen. Algarve är ca. 35 mil från oss./Urmas
Urmas, jag tror svenska klubben i Cascais har julbord också, på närmare håll, fast det kanske är fullbokat…/Åsa
OK!
Svenska klubben! Den har jag aldrig besökt. Visste inte ens att det fanns en sådan klubb.
Det är inte ett ställe man kan besöka, Urmas utan en grupp man kan vara med i, som ordnar saker då och då. Jag är själv inte med, men här finns mer info: http://www.svenskaklubbenportugal.com/
Ok.
Man får tacka. Jag skall kolla hemsidan deras.
Hej Urmas IKEA har stort julbord i alla fall i butiken i Loures varje år, alltså inte tallrik utan ett riktigt julbord, jag ska dit nästa vecka.
Jag håller mig till pepparkakor, Hans, men det är ju kul att Moderskeppet främjar svenska traditioner för svenskar i förskingringen! /Åsa
Verkligen något att tänka på Hans! Tack för tipset!
Såg ruggigt gott och trevligt ut! Får du reaktioner i huden på en gång om du unnar dig något eller funkar det någon enstaka gång? Har tyvärr inte hunnit med något julbord, men jag älskar ju hela december och julpyntet och Lucia och lussebullar och adventskalender och glöggmingel ??? Men det har varit dåligt med det i år! Får ta igen det på julafton ??☃️?
Inga reaktioner, Susanna. Det går upp och ned med huden, men det hålls i schack med kortison. Jag är ju inte allergisk mot något, utan tänker bara att en viss sorts kost (anti-inflammatorisk) kan hjälpa tillfrisknandet på traven. Jag vet att du älskar julen, din toka! Själv är jag inte sådan, men pepparkakor är ju gott! Och vi har fin julstämning vid brasan även utan pynt. Kanske blir det någon julig utflykt för barnens skull men här är det opyntat./Åsa
Haha, toka på dig själv du ?? Konstigt det där med huden alltså, skönt att inte få några plötsliga reaktioner iallafall ?
Nej, det är liksom på en annan nivå än så, Susanna. Jag vet inte ens om den här dieten hjälper, men jag tänkte köra den till 90% i alla fall ett bra tag. Har redan kört 8 månader. /Åsa