Rita en Magusto!?

Förra året i slutet av oktober fick Frida i läxa att rita en ”Magusto”. Vi hade förstås ingen aning om vad det var! Samma sak ungefär som att be någon nyinvandrad i Sverige rita ”Lucia! eller ”Valborgsmässoafton”! Skolvärdinnan försökte förklara när jag frågade, men jag förstod inte riktigt, så vi fick googla! Tydligen hade det med kastanjesäsongen och ett helgon (”Martinho”) att göra. ”Firande av São Martinho med rostade kastanjer över eld…” Okej..!

Kanske såhär?

”Muito bom!” alltså ”Mycket bra!” blev omdömet! ”Mutio bom” att det finns google säger jag!

Enligt traditionen (enligt min lärare Fátima) ska man tydligen äta rostade kastanjer på São Simão-dagen, Allhelgonadagen (Dia de todos Santos) och São Martinho-dagen, som är idag. Det ser väldigt inbjudande ut, och ryker och doftar lite spännande. Tyvärr tycker jag inte de är så goda, men jag äter några ändå för att det ser gott ut och för att jag tycker det är en mysig tradition.

Röken ligger tät!

Det där med helgonen har jag dålig koll på, men att det är säsong för kastanjer är svårt att missa. Här har jag inte sett några kastanjeträd, men rostade och orostade kastanjer säljs lite överallt sedan några veckor tillbaka.

I matbutiken, med tillbehör.

På strandpromenaden!

Inne i Lissabon!

En gubbe med kastanjerostarvagn kommer också till barnens skola en dag i november varje år. Barnen ombeds ha med sej 2 Euro att köpa varsin strut kastanjer för. Ingen tendens till fruktkamp! Tvärtom faktiskt, för i fjol betalade föräldraföreningen hälften, men i år sade lärarna att det inte behövdes, för de barn som hade med sej pengar kunde bjuda de som inte hade med sej, då knappt någon brukade orka en hel strut…

Bara att hosta upp! 😉

Frida åt upp alla sina, men Jonna tyckte inte om, så hon gav sina till kompisar, och tog hem några till mej!

Var kommer alla kastanjerna ifrån då? Det vet jag inte, men jag reagerade på en tidningsartikel om bulgarer som blivit hitlurade som arbetskraft till kastanjeskörden, med löfte om att kunna tjäna 50 Euro om dagen. De blev inkvarterade under miserabla förhållanden och jobbade så länge det var dagsljus, drygt 10 timmar om dagen så här års och tjänade bara 20 Euro om dagen! Tydligen var det svårt att hitta tillräckligt billig portugisisk arbetskraft till skörden om det skulle bli lönsamt. I Sverige har jag läst om polska och thailändska bärplockare som fått slita hund för småpengar så folk kan köpa billig sylt i stället för att gå ut och plocka själva, vilket ju är helt … åt skogen.

Här har jag sett portugiser plocka pinjekottar som de säljer för 5 Euro kilot, så jag vet inte om man behöver lura hit bulgarer, men tydligen så har det hänt någonstans i Portugal. Om det står i tidningen så är det väl sant?!

En strut kostar 2 Euros. Undrar vad han med vagnen tjänar? Och vad han gör resten av året? En söt liten kärra har han i alla fall!

I dag var vi på ett riktigt Magustofirande faktiskt, på självaste São Martinho-dagen, i grannbyn. Så nu vet vi vad det är In Real Life.. fast vi var där tidigt då barnen skulle hinna badas och göra läxor och komma i säng vid svensk läggdagstid. Antagligen kommer det igång ordentligt först vid tio eller så, skulle jag tro.

Några gubbar rostar kastanjer och grillar bacalhau (torsk)

Några passar på att dricka agua pé, ett sorts utspätt rödvin, eller jeropiga, ett sötare starkare rödvin

Serveras i lerkrus, och gammelfarmor håller räkningen!

Det såg inte alls ut som på Fridas teckning! Oh, well, det finns väl olika varianter antar jag. Tur som sagt att det finns google! Jag skulle inte klara att hjälpa Frida med hälften av hennes läxor annars! Det är allt från ”Färga alla portugisiska helgdagar röda”, ”Kan du några barnramsor om kroppen?” till ”Räkna upp och illustrera alla yrken du vet som har med havet att göra!”. Jag lär mej en hel del på köpet faktiskt!

Annars är vi mest upptagna med planerandet av vårt första barnkalas sedan vi flyttade hit, då Jonna fyller sju i helgen!