Man måste ju kunna språket…

Han har faktiskt börjat snappa upp en hel del ord. Han kan några hälsningsfraser och har lärt sej veckodagarna, färgerna och siffrorna nästan till hundra. Han har ju ibland någon sorts samtal med byäldsten och en annan gubbe som brukar titta förbi, samt med gubben som sköter grustaget men det blir inte mycket till konversation. För det mesta funkar det med engelska här i Portugal och det har väl gjort att det inte känts så angeläget för Sverker att lära sig portugisiska.

Sand heter i alla fall areia och grus gravilho.

Det går bra att köpa färg utan att kunna så mycket portugisiska!

Jag kan inte säga att jag tjatat på honom, då jag nog nästan tagit för givet att han inte vill och tänkt att jag får väl liksom ta språkbiten för oss båda. Jag har väl haft svårt att föreställa mig Sverker i språkskola. Han har ibland fått frågan av andra, om inte han också ska lära sig språket. Fram till alldeles nyligen har han bara skrattat bort det, men nu har även Sverker tänkt tag i portugisiskan på allvar! Kors i taket!

Det kan ha varit det där med tjejerna och deras hemlisar som fick Sverker att tänka om. När tjejerna har portugisiska kompisar hemma har de roligt åt att Sverker inte alls förstår vad de säger, och att de kan ha hemlisar för honom på portugisiska om de vill. Han hamnar i ett visst underläge.

Alla pratar portugisiska utom Sverker!

Det kan också var det jordaniern och språktestet som fick Sverker att tänka om. Häromdagen kom jag hem från språkkursen och berättade att Fátima sagt att hon har en elev från Jordanien som bott i Portugal i sju år och nu är lite nervös, för om han inte klarar språktestet får han inte stanna i landet.

Jag minns att språktest var på tapeten i Sverige ett litet tag också för många år sedan, men det blev visst inget av med det. Inte visste jag att andra EU-länder ställde krav på att man skulle lära sig deras språk för att få bo i landet men tydligen är det i alla fall så i Portugal! Här måste man göra ett språktest och visa att man klarar nivå A2 efter sju år i landet och klarar man det inte är det adjöss! Fröken Fátima menade att efter sju år är det inte mycket begärt att man ska klara nivå A2, men hon var lite orolig över jordaniern. Han var tydligen ett hopplöst fall.

Nu gäller det här med språktestet inte invandrare från andra EU-länder, som till exempel Sverige, men ändå. När jag sa till Sverker att det börjar en nybörjarkurs denna vecka nappade han faktiskt! Jag måste ju kunna språket om jag ska bo här, lät det plötsligt, så nu har Sverker satt sig i skolbänken!

Jag hade sagt åt honom att han inte fick gunga på stolen, rita på bänken, hålla på med mobilen eller prata engelska. Jag hade köpt ett block och pennor åt honom också till hans första språklektion. Han var ganska trött i huvudet när han kom därifrån sa han. Fröken Fátima hade kört ganska hårt med honom och hans kurskamrat Tatiana från Ryssland. Det skulle ha varit en fransos där också men han var tydligen sjuk.

Det svåraste tyckte Sverker var att alla ord lät nästan likadant! Cadeira, caderno, caneta och carteria..(stol, skrivhäfte, plånbok och bläckpenna). Hur sjutton ska man komma ihåg vilket som är vad? Jag sa canela (kanel) om alltihopa på slutet, sa Sverker, men när jag sedan frågade Fátima hur han skött sig sa hon att det hade gått hur bra som helst.

Sverker gör sin första läxa!

Jag har fortfarande lite svårt att tro på den här plötsliga vändningen, men jag håller tummarna för att han inte ändrar sig och ger upp när Fátima börjar med verben till exempel!

Heja Sverker!