Det var en ljummen och stilla lördagskväll i vackra Cascais den elfte i månaden juni. Palatsen speglade sig i havet som de brukar och i Baía de Cascais guppade fiskebåtarna som vanligt, men det var ingen vanlig kväll. Det var kvällen då årets Marchas Populares äntligen skulle visas upp i den lilla staden vid havet, efter månader av förberedelser.
Marschmänniskor strömmade till från alla håll när det började skymma. Olika grupper från olika delar av Cascais och från byar i dess närhet- som till exempel den där vi bor – hade ansträngt sig till det yttersta för att överglänsa varandra i folkliga marscher.
An någon anledning var det Shakespearetema på årets parad.
Marchas populares är en tradition som firas i samband med Santo Antónios dag, den 13:e juni, men ingalunda över hela Portugal. Santo António är Lissabons helgon, så det är i dessa lissabontrakter man firar denna helgdag så stort. I Cascais paraderades det på lördagen och i Lissabon på söndagen i år, så för oss som aldrig sett Marchas Populares blev den här kvällen i Cascais lite som en trailer för den stora kvällen i Lissabon.
Grupp efter grupp, hela 11 stycken, utstyrda från topp till tå, paraderade sedan sjungandes till marschmusik genom staden. Vackert värre med havet, palmerna och den medeltida fästningen som kuliss.
Först till torget framför kommunalhuset, där det hölls tal och släpptes blinkande ballonger till väders.
Sedan vidare till marknadsplatsen där varje grupp visade upp sina danser, en efter en. Säkert åts det grillade sardiner också. Jag vet inte för vi åkte hem efter själva paraden då vi hade en lång dag på vågorna bakom oss och stora planer för nästa dag.
Vi hann äta farturas – friterade grunkor (med nutellasås) förstås. Ingen fest utan farturas!
Och vi fångade en blinkande ballong, som blinkar ännu!
Eftersom vi inte har så stor vana och erfarenhet och behov av pompa och ståt och parader blev vi närapå överväldigade bara av denna ”trailer”, men lite mersmak måste det ha gett eftersom vi åkte in till Lissabon kvällen efter för att se mer av samma vara. Som om inte det vore nog, på lördag kommer Marchas Populares till våra alldeles egna by! (Fast det kommer att krocka med matchen Portugal-Kroatien! Hur ska det gå?!)
Vi tar det här med helgonfirandet lite stegvis. Det kan låta mycket med tre gånger Marchas Populares på en veckan, men i år mjukstartade vi ändå. Nästa år kanske vi stannar och ser hela spektaklet i Cascais och festar hela natten i Lissabon. Då måste vi nog skippa surfen den helgen och sova siesta med gurkskivor över ögonen bägge dagarna om vi ska palla. Målet är förstås att gå med i själva paraden. Om inte vi så kanske tjejerna eller Rui, vårt portugisiska barnbarn.
Följ med till Lissabon på mer firande i nästa inlägg!
Glad midsommar också förresten, ni som är där man firar den!
Pingback: Pompa och ståt – Bortugal
Pingback: Medaljregn! – Bortugal
Pingback: Ett kreativt kaos – Bortugal
Pingback: Bortugal | Vår jungfru av stranden
I´m overwhelmed!
Vilket skådespel, och vilken skön
kväll. Underbart med alla ballonger
mot palmer och blå himmel.
Dina töser passar in, tycks det.
Nåt liknande skulle aldrig hända i Sverige.
Nej med tanke på att allt jobb som läggs ned är ideellt har jag svårt att se det hända i Sverige faktiskt, Ruth. /Åsa
Även om ni inte firar midsommar, så ser det ut att finnas gott om andra saker att fira 😉
Vi firar alla populära helgon istället, Freedom! Försöker ta seden dit vi kom. Midsommar är fint i Sverige tycker jag, men skulle kännas krystat här. /Åsa
Vilka fantastiska kreationer! Vilket jobb man måste lägga ner på detta.
Här är det härligt midsommarväder( än så länge) för en gångs skull! Trevlig midsommar i Portugal!?
Ja det läggs ned mycket jobb på detta, Margareta! Många av dem lägger ned lika mycket jobb på karnevalen också så det blir två grejer om året! Vad härligt att ni har fint väder på midsommar. Minns att det var för bedrövligt i år. Glad midsommar på er också och stor kram! /Åsa
Vilket häftigt skådespel, eller är det för mycket allvar för att kallas skådespel. I vilket fall ett trevligt sätt att försöka överglänsa varandra.
Farturas. Först läste jag friterade gurkor och blev fundersam. Men, nu ser jag ju att det är friterade grunkor. Vad det nu kan vara. Sedan googlade jag förstås så nu vet jag.
Här blir det sill&potatis med nubbe idag. Och jordgubbar förstås. Och kvällsgrillning om vädret tillåter.
Jo det kan man väl kalla skådespel, Steve. Och grunkor skrev jag för att det inte heter något alls på svenska. Friterade gurkor hade ju inte varit någon hit precis! Jag har skrivit om farturas förut en gång, eller i alla fall haft dem i närbild så nu nämnde jag dem bara i förbifarten. Glad Midsommar och hoppas vädret tillåter! /Åsa
Häftiga kreationer! Kul att de hedrar de 400 åren det är sedan Shakespeare dog.
Ja jag hörde det i efterhand att det var jubileum för Shakespeare, Mactilda, och säkert var det därför de valde honom och hans verk som tema. Annars var det ju lite långsökt. Jag undrar vad de haft för teman tidigare år? /Åsa
Men vad häftigt!!! Kläderna är ju enastående skapelser, roligt med temat.
Farturas, det verkar vara samma som churros i Spanien. Gott men inget jag skulle vilja äta varje dag.
Farturas och churros är samma sak! Konstigt nog blir man sugen på sådana kvällar som denna, fast det egentligen är oaptitligt. Godast är de som rullats i kanel och socker! /Åsa
Här serveras de ju som frukost! Och så doppar man dem i lite socker eller i den där tjocka varma chokladen. Gott någon gång om året eller så.
På festligheter brukar man här hitta buñoelos, små munkar på ca 4-5 cm som man får i en kartong (som en liten popcornkartong) med önskad sås eller kladd på.
Ja chocolate con churros är ju en klassiker. Gott på vintern kanske. En gång om året typ. 🙂 /Åsa