Medan jag jobbade: 2

Jag fick höra om det på fredagskvällen efter min första ovana arbetsvecka och flög nästan i taket. Det var när jag frågade vilken strand vi skulle åka till på lördagen som Sverker sa att det kunde vi nog inte. Vi behövde vara hemma för det skulle komma lite möbler. MÖBLER? Vilka möbler?! Ja, de hade liksom åkt in till Cascais och köpt lite möbler. Typ en stor soffa, ett skåp, en sorts bokhylla/skrivbord, en stol och lite annat, och allt skulle levereras på lördagen.

Så kom det fram att de bestämt sig för att inreda gästrummen till varsitt rum åt flickorna, och att de åkt till motsvarande Stadsmissionen i Cascais (ja, samma ställe där vi var för två veckor sedan och konstaterade att de bara hade fula möbler och att det luktade illa där) och valt möbler som nu skulle fixas i ordning och målas och av bara farten hade det köpts en stor soffa till Sverkers rum också, eller om de fått den på köpet. Detaljer som att den var felvänd och klädd i någon sorts krackelerat fuskläder hade inte hejdat dem. Enligt Sverker var det lätt att fixa! Man bygger om den och klär om den helt enkelt!

Soffan har blivit stående som den är, men resten av möblerna har de tagit tag i!

Det har målats och byggts för fullt

Jag smälte förstås när jag såg deras glädje och hur fint det blev, men till att börja med kunde jag inte allts dela deras entusiasm. Jag blev förbannad helt enkelt! Särskilt som vi diskuterat det där med rummen bara för någon vecka sedan och jag tyckte att Sverker och jag var överens om att det fick vänta, att vi skulle fundera på det och förresten väntade vi gäster i gästrummen till veckan.

Det finns väl de som anser att eget rum är en mänsklig rättighet, men jag har nog tyckt att det är viktigare att de lär sig samsas och dela än att de kan låsa om sig och dela upp allt i mitt och ditt. Och så ville jag ha dem på samma våning som oss, antagligen för att jag fortfarande tror att de är mina små bebisar. Det fanns flera skäl till att inte förändra arrangemanget just nu, tyckte jag. Eller så var det bara ursäkter. Sverker påstod det, plötsligt.

Jag hade även kommit med någon sorts ultimatum om att vi inte inreder några nya rum så länge det ligger fullt med prylar under sängen varje gång jag tittar där, till exempel. När jag gick och tittade hittade jag mycket riktigt den vanliga skörden av örhängen, Monster- High- armar, kläder och skor, böcker och tidningar. Sådant som gärna sprids ut över hela huset, om det inte göms under sängen.

Ett klassiskt fall av tråkmamma ställer krav och säger nej men lattjolajbanpappa säger ja (fast han nyss varit överens med tråkmamman) och uppfyller barnens önskningar. Också ett klassiskt fall av när katten är borta dansar råttorna på bordet kändes det som, och jag tyckte inte om det. Jag hade ju bara hunnit jobba ett par dagar, så bestämmer de sig för att strunta i mig och möblera om hela huset. Typ.

Jag tyckte jag hade rätt att bli arg, men jag hade nog fel för en gångs skull. Klart tjejerna ska ha eget rum och möbler till dem. Det var nog på tiden faktiskt. Nu kanske de till och med klarar att hålla ordning på sakerna. Har man ingen byrå och inget klädskåp, inga lådor och hyllor att stoppa saker i är det kanske lätt hänt att saker hamnar under sängen och på andra ställen där de inte ska vara.

Barnens rum innan. Lite stökigt. Lite trångt och svårmöblerat också faktiskt. Inte helt idealiskt får jag väl erkänna.

Nu har vi (mest Sverker och barnen) dessutom gjort en rejäl utrensning bland kläder och leksaker. Med blandade känslor av lättnad och lite ledsnad över hur fort tiden går och aldrig kommer den tillbaka, kan vi konstatera att Monster High-perioden härmed är över. Ut åker de anorektiska monstren som vi aldrig gillat men som barnen envisats med att önska sig till jul och födelsedagar. Hurra, men hjälp, vad fort tiden går och vad stora de blivit. Barnen alltså. Vad ska komma härmäst? Smink?

Sverker lät dem välja tema och färg till sina rum och då blev det såhär:

Så mycket kärlek som han byggde in i de där rummen. Det gjorde han bra!

Vi konstaterar också att vi inte längre har två gästrum som står färdigbäddade för gäster på egen våning med eget badrum och allt, men så måste det ju bli förr eller senare, och det kanske var bra att det blev förr än senare. Vi är ju faktiskt en familj med två barn och inte ett B&B. Kanske har Sverker rätt i att det aldrig blivit av om de väntat på att jag skulle ta tag i det. Ibland är han kanske klokare än jag fast han ibland inte är riktigt klok, och definitivt händigare.

Nu har jag flera strandinlägg på gång, fast det kanske är helt ur fas med Sverige. Här är det i alla fall fortfarande i allra högsta grad sommar och det behövs minst ett inlägg med lite praia (strand) väldigt snart här känner jag, annars tror ni väl att vi bara gör bort oss, tjafsar, renoverar och inreder hela sommaren och så är det absolut inte!