Vi har visst halkat in i ett helt nytt år sedan sist! Det var nära att vi fick besök att fira in det nya året med, som i fjol när jag lyckades hala in Peter och Helena som luffade runt i husbil och var i krokarna just kring nyår. Det var också nära att vi åkte tillbaka till Nazaré och firade nyår där. Det hade vi gjort om de inte ändrat prognosen för vågorna från enorma vågor till bara väldigt stora vågor. Sådana hade vi ju sett ganska nyss.
Inga mer jättevågor år 2015 och alldeles utlämnade till vårt eget sällskap på nyårsaftonen, men inte var det synd om oss för det. Samma dag som vi vinkade av mina föräldrar som firat julen med oss fick vi besök från Sevilla. Det var Annika som skriver bloggen Casa Annika, hennes Jesús och deras lilla Disa som ville se sig om i vårt hörn av Portugal under mellandagarna och när julbesöket rest iväg hade vi ju plats i härbärget för både Annika, Jesús och barnet. Håll utkik på Annikas blogg efter inlägg om vad de hann se och göra här i Bortugal!
Tjejerna fann varandra direkt och vi andra hade massor att prata om men jag fick verkligen anstränga mig för att försöka få ur mig något på spanska. Jag förstår ju allt, men nu har jag ju kämpat i flera år med att bygga om min spanska till portugisiska, så hjärnan hade väldigt svårt att få fram de spanska orden, ändelserna och ljuden igen. Så irriterande!
Precis när vi vinkat ”hasta la vista” till sevillabesöket plingade det i telefonen att Linnéa som bor i Bayern men firar jul i Lissabon med familj satt på tåget till Cascais, där jag lovat möta upp dem. De ville också se vårt hörn av Portugal! Det blev en promenad i fina Cascais, lunch på vår uteplats och sedan en utflykt till Praia da Ursa, en av Portugals vackraste stränder, som ligger i närheten av Cabo da Roca. Håll utkik på Linneas blogg Lanclin också efter inlägg om deras intryck av sitt besök i Bortugal. Vi hade även hunnit träffa familjen Edmark på Tjuvarnas Marknad på Annandagen. Trevligt att träffa vänner från bloggvärlden i verkligheten och intressant att jämföra erfarenheter med en annan utvandrarfamilj!
Linneas fina bild
Jag fick visste inte till någon gruppbild men alla var där
Jag hade lite roligt åt att Sverker drabbades av tysk tourette när vi hade besök från Bayern. Då och då slängde han ur sig ett ”Hände hoch!” eller ”Zum alten Jodler” eller något, helt i onödan. Speciellt som alla talade svenska!
Eftersom vi inte åkte till Nazaré kunde Annika, Jesús och lilla Disa komma tillbaka och sova hos oss en natt till. Det blev mer diskussioner, nu på något mindre trögflytande spanska/spanskugisiska om svampplockning, jämförelse mellan skola i Spanien, Portugal och Sverige, språk, med mera. Vi pratade förstås lite svenska också!
Sedan lämnades vi alldeles ensamma att fira nyår, vilket nog var lika bra för vi var plötsligt jättetrötta och somnade i soffan långt innan tolvslaget och vaknade av fyrverkerierna i Cascais och något mystiskt ljud från grannhuset, som visade sig vara grannarna som stod och bankade på kastruller. Vi hade inte behövt fira en så asocial nyårsafton. På bägge sociedaderna bjöds det på nyårssupé och fest, men efter att ha varit sociala så många dagar i rad var vi glada att vi inte bokat in oss på någon av sociadadernas firande. Ett annat år kanske.
Förutom allt det sociala har vi hunnit med en hel del andra aktiviteter under lovdagarna, som till exempel klättring i Cascais, på årets allra sista dag, till ljudet av havets dån.
Man kanske inte ser det riktigt, men vågorna träffade kusten med sådan kraft att de skjöt upp som fyrverkerier över klipporna där fiskegubbarna stod med sina spön, och vi trodde nästan det börjat regna ett tag för ibland stänkte det ända in till klippan där vi höll till, och hela tiden dånade det från havet så vi inte kunde höra vad vi sa till varandra.
En skogspromenad med svampfynd och trädklättring.
Cykelturer, bland annat en till Cabo da Roca som vi försökte filma med goprokameran, men vi har inte riktigt kommit på hur den funkar. Den tog en bild i alla fall!
En sväng på rullgrillor längs strandpromenaden i Oeiras. Jag råkade filma på fel ledd så ni får vrida på skärmen eller huvudet om ni vill se bra.
I morgon är det jullovets sista dag, och på schemat första veckan står betygsutdelning (inte förrän nu!), mer sverigebesök och Fridas födelsedag, och så går språkkursen i gång igen. Förutom det kommer det under januari månad att bli mycket fixande och tränande inför karnevalsfirandet som i år infaller ovanligt tidigt redan första helgen i februari. Planerandet och fixandet började egentligen redan i början av december för de mest aktiva i sammanhanget!
Kring nyår i fjol skrev jag inlägg om året som gått, om förväntningar och önskemål inför 2015, om nyårslöften och allt vad det var. I år gör jag nog inte det, men sammanfattningsvis kan man väl säga att 2015 varit ett fantastiskt år i Bortugal, bortsett från min sjukdom. Tack 2015!
Vad gäller nyårslöften har jag inte riktigt bestämt mig. Det skulle vara roligt att komma igång med löpningen igen och anmäla mig till halvmaran och Urban Trail igen eller kanske något nytt spännande lopp, men jag lovar inget. Jag kanske bra lufsar omkring helt mållöst istället. Däremot behöver jag verkligen gå både till tandläkaren och frissan i år. Ser fram emot bägge sakerna ungefär lika lite.
Jag vet att 2016 kommer att bli ett år då viktiga saker avgörs och viktiga beslut måste fattas. Jag är lite nervös över det, men försöker ta det med ro en dag i taget och fokusera på alla glädjeämnen istället för de små orosmoln som ibland hopas även på Bortugals blå himmel och mest av allt ser jag verkligen fram emot ännu ett år i Bortugal! (förutom tandläkar- och frisörbesök).
Hur firade ni in 2016 och har ni avgett några bra nyårslöften (förutom att kommentera mina blogginlägg oftare)?
God fortsättning på er!
Pingback: Bortugal | Gott Nytt År
Din spanska gick ju finemang! Jesús var glad att kunna göra sig förstådd, han blir ofta lite utanför eftersom få utanför Spanien kan spanska. Tyvärr tror jag att Sverker blev lite utanför istället… Beklagar det.
Ja den kom ju igång lite andra dagen, Annika, men det var svårt att bli av med portugisiskans diftonger och sje-ljud och så finns det ju dubbla uppsättningar av alla verbböjningar. Sverker tycker det är rätt skönt att inte behöva prata så mycket, tror jag, så det är ingen fara. /Åsa
Din blogg får mg verkligen att vilja besöka Lissabon, Portugal, Cascais… Om nått år hoppas jag att vi kan åka på lite längre utflykter (barnet hatar åka bil) och kanske tar oss hela vägen till Portugal.
Trodde ni flyttat till bortugal för alltid? Men så kanske det inte är? Vet inte riktigt hur ni försörjer er? Behöver ni jobba där?
Ja, så lugnande det är med hav, strand, vågor… I ett annat liv skulle jag vilja lära mig surfa. Just nu nöjer jag mig med systern pojkväns SUP bräda.
Kram!
Jo, så kul med bloggträff och finna nya bekanta och vänner via sociala medier!
Jag läser båda era bloggar och blir väldigt nyfiken vad ni pratade om skillnader mellan skolan. Önskeinlägg tack! Olika åsikter, bra o dåligt!
Kanske Annika skriver det, Backstageimammalivet! (: Nej, men det kommer definitivt fler inlägg om skolan här och tankar kring det i alla fall då en ny termin gått igång och det händer grejer som får en att fundera. Kanske jämför jag med det jag vet om skolan i Spanien vid tillfälle också. /Åsa
Hej Backstageimammalivet! Älskar också havet. Ett SPA för kropp och själ! Ja, SUP-bräda är ju lite lugnt, om man inte tar med den ut i stora vågor som en del gör här. Det här är definitivt ett av de vackaraste och mest kompletta områdena som jag sett i världen. Jag rekommenderar ett besök. Det finns ju flyg hit också, om man inte gillar att åka bil. Varifrån i Spanien flygen går vet jag inte i och för sig.
Jo, vi har flyttat hit för gott (ojalá/oxalá) men vi har en del kvar att fixa med i Sverige. Saker som behöver lösas. Vi vet inte heller riktigt hur vi försörjer oss, men har en del på gång. Att hitta jobb här är nog svårt, i alla fall i våra branscher…Kram! /Åsa
Fantastiska bilder! Så roligt att ni resebloggare i Europa får till så många träffar. Man känner sig lite utanför här i USA, haha. God fortsättning!
Hej Ika! Det kanske finns svenska bloggare att träffa i USA också? Det borde det definitivt finnas! God fortsättning! /Åsa
Grymma bilder. Älskar den från skogen. Och det symboliska i vågen som sköljer bort 2015. Hade varit kul att hälsa på nån gång. Och ja, jag lovar att blir duktigare på att kommentera din blogg 2016. Kram, Linda
Vad roligt att du läser min blogg, Linda! Ni är välkomna! /Åsa
Stunden nere vid Björnstranden kommer jag att leva på läääänge, TACK! Jag vet inte vad det är med hav och klippor men något magiskt, lugnande, helande och beroendeframkallande är det. Känns bra att vara beroende av hav och klippor än något annat, ha ha!
Får jag kommer jag gärna tillbaka och är ni sugna på lite alpluft är ni såklart välkomna till Bayern 🙂
Ett sunt beroende, definitivt! Jag har samma och det verkar inte vara skadligt. Klart ni ska komma tillbaka till Portugal! Det finns ju massor kvar att se! Tack för inbjudan till Bayern, fast vi lämnar ytterst ogärna Bortugal! /Åsa
Men så kul att ni träffade både Annika och Linnea!!! Bloggvärlden är fantastisk 🙂 Förstår att ni inte orkade med nåt hejdundrande nyårsfirande efter så mycket sociala aktiviteter! Önskar er god fortsättning på det nya året! Det vore roligt om vi lyckas få till det och komma och besöka er igen 🙂
Det vore verkligen roligt, FreedomHelena! Vi pratade om er, att det var ett år sedan ni var här, och sedan dess varit förbi hos både Annika och Linnea, och nu var de här! /Åsa
Gott nytt år återigen Åsa! Det låter som ett spännande nyår med alla dessa möten trots en avslagen kväll. Jag kan berätta att jag var ensam uppe vid tolvslaget hos oss med. Vi höll sådant tempo dagtid på vår semester, så efter långpromenader, sightseeing och thermalbad somnade farmor, Niklas och Caesar kl 22 tror jag. 🙂 Vilken härlig äventyrsfamilj ni är, ni kanske får ta beslutet att flytta hit nästa år, då detta ju är extremsportarnas land, eller hur?
Tanken på att flytta til Nya Zeeland har funnits, Marie! Sverker bodde där ett par år innan vi träffades och trivdes väldigt bra, men det är ju inte helt lätt med visum och tillstånd att stanna. Därför är vi glada att vi hittade Portugal, Europas svar på NZ? Gott Nytt!/Åsa
Nej, det har du verkligen rätt i! Jag har tänkt skriva om det på bloggen när jag orkar, då jag får en del mail från folk med drömmar om NZ och frågor om livet här. Det de inte inser i att den första frågan de måste rota i innan de drömmer vidare och frågar om skolor mm här är om de överhuvud taget kan få visum här, de är ju verkligen aspetiga! Jag gillar väldigt mycket det lilla jag har sett av Portugal, så jag förstår vad du menar. 🙂
Portugal kanske är Europas Nya Zeeland, Marie? Fast med en helt annan historia…!/Åsa
Sa avis pa er natur! Jag har ocksa borjat klattra sa smatt da och da eftersom min pojkvan pysslar med sant. Det ar kul tills jag fattar hur hogt jag kommit. Da vill jag ner igen.
Har nog inga nyarslofte…kanske borde ha? Det blir nog att fa hit min kara fran Doha sa jag slipper pendla till Qatar for jamnan.
Ja naturen i Dubai är väl rena öknen? Eller kanske inte bara?
Vad kul att du börjat med klättring! Man ska inte bry sig om höjden, Anna, men det är ju lättare sagt än gjort. Man ska lita på utrustningen och allt det där..
Inte behöver man ha något nyårslöfte, men det låter ju som ett bra mål att slippa pendlande! Lycka till! /Åss
Låter som ni hade ett bra avslut, dom sista dagarna på året. Vi försöker få ordning på allt stort och småt, mycket som skall fixas med. Jag har haft stor nytta av dina inlägg under året. Det har Varit så spännande och roligt att följa sitt blivande land, i Bortugal. Så roliga träd, killarna skulle älska att klättra där. Vart kan vi hitta sådana träd? Nyårs löften: umgås ännu mer med barnen,läsa portugisiska, träna, läsa mer av dig?
Träden finns i skogen, höll jag på att säga, Jenny! 🙂 I skogen vid Sintra! Det är en fantastisk skog! Lycka till med fortsatt fixande! /Åsa
Gott nytt år! Fnissade lite åt min reaktion på att se Annika och hennes familj i din blogg – eftersom jag följt båda era bloggar ett tag (hittade dig via Annika) kändes det lite som om huvudpersonerna i en favoritbok plötsligt traskat in i en helt annan bok! Stranden med klipporna är förresten väldigt vacker!