Melros Place

Det började redan innan vår container kommit fram. En morgon kom jag ner i vardagsrummet och hittade en fågelunge i öppna spisen. Det var tur för den att katterna inte hunnit få syn på den!

Vi gick ut på terrassen utanför vårt sovrum och tittade upp mot taket och konstaterade att det var ett väldans kvittrande i skorstenen. Sverker tog med sej fågelungen upp på taket och lade ned den i boet igen. Senare på dagen trillade den, eller kanske en annan fågelunge ned, och den här gången hade den inte samma tur för Elsa var inne och vi hann inte rädda den.

Elsa låg sedan på lur i öppna spisen och såg outgrundlig/ondskefull ut så mycket hon kunde, men hon var inte riktigt beredd den dagen det kom en vuxen koltrast inflygandes ned genom skorstenen. Den flög in i fönstret och skjutdörrarna ett par gånger innan vi lyckades få ut den. Och så där höll det på.

I kombination med vildkattsfamiljen på granntomten blev det lite stressande. Kattungarna och deras mamma kom in och käkade om vi lämnade en dörr öppen, och det blev till och med slagsmål mellan våra gammelkatter och dem. Det var uppåt 40 grader varmt och om det skulle komma en svalkande bris ville vi gärna ha in den i huset. Men inga vildkatter tack! Det var som att det läckte in djur i huset! Vi hade full tupp de första veckorna med katter som fräste och fåglar som damp ned i öppna spisen!

Ville gärna flytta in hos oss..

Kattfamiljen försvann efter en dramatisk händelse en augustidag, som slutade med att jag fick åka in på akuten med ett djupt kattbett i handen efter att en av kattungarna sprungit upp i skorstenen och satt sej på en hylla i schaktet och jag, min idiot, försökte få ned den.

Den hamnade i en låda och skjutsades till en grannby och släpptes ut där. Jag har fortfarande ångest över det. Särskilt när hans brorsa satt utanför köksfönstret och skrek efter sin brorsa som jag så hjärtlöst dumpat i grannbyn.

Men det blev lugnt ett tag, både på kattfronten och i skorstenen. Vi eldade i öppna spisen en hel del när det behövdes under de kyligare månaderna, utan att det för den skull damp ned grillade fåglar ur skorstenen.

Det dröjde faktiskt till nästa år på våren innan det hände något liknande igen. Jag kom ner till vardagsrummet på morgonen och hittade en död koltrast på mattan. Någon hade slitit upp bröstet på den och lagt den mitt på mattan som en offergåva till husse och matte. Ibland är katter lite läskiga faktiskt.

Ingen katt syntes till, men det kvittrade som bara den i skorstenen, och när vi tittade upp i skorstenen med en ficklampa såg vi att de satt på hyllan en bit upp i det sotiga schaktet. Fyra koltrastungar. Jag fattar inte hur det gick till när de hamnade där och mamman/pappan blev slaktad, men kanske hela boet ramlade ner och mamman eller pappan flög ut men ungarna hamnade på hyllan?
Vi fick ut dem därifrån (utan att bli bitna) och gav dem ett nytt bo i en låda på balkongen.

När jag berättade om händelsen på min språkkurs och beskrev fåglarna sa min fröken Fátima att de på portugisiska heter melro. Vi hade alltså fyra melros i en låda på balkongen som vi matade med kattmat. Tjejerna, särskilt Frida, tyckte det var jättekul att mata dem. De gapade stort och svalde allt. När de var hungriga, och det var de ofta och särskilt tidigt på morgonen, skrek de högljutt och envist tills alla vaknat och Sverker klev upp och matade dem. De lät ungefär som dinosauriebebisar brukar låta i dinosauriefilmer, något sorts skriande.

De skitade ner ganska mycket också och ärligt talat tyckte jag de var lite äckliga, även när de efter bara några dagar fick mer fjädrar på sina fågelkroppar. En morgon när jag hört dem skrika ett tag satte jag mej upp och blängde mot balkongen, tänkte att jag får väl ge dem mat då, och fick syn på en vuxen koltrast som satte sej på räcket och tittade ner på dem, försvann, och kom tillbaka med mat till dem. Därefter matade vi dem inte mer, och några dagar senare flög tre av dem iväg. Den fjärde dog. Han hade varit lite klen hela tiden.

Snart flygfärdig!

Sedan dess, och det här var i maj, har det varit koltrastungar uppe i skorstenen hela tiden! Hur många kullar kan de ha egentligen?! Och ska inte mamman vara brun och pappan svart med gul näbb om det ska vara rätt? All trafik till vår skorsten består i alla fall av svarta med gul näbb. Inga honor syns till.

Jag tror jag skrev det här inlägget bara för att jag tyckte det var en så bra ordvits! Förlåt! Jag funderar på att döpa vårt hus till Melros Place, beställa bokstäverna MELROS PLACE i handmålat kakel och sätta upp på husväggen, som jag ser att en del har gjort med sina husnamn här. Kanske inte så många skulle haja vitsen, men jag skulle tycka det var kul!

Vi har också hunnit rädda livet på en sköldpadda sedan vi flyttade hit!

—och en mullvad!

…och en larv!

Bekostat röntgen av påkörd vildkatt, som tyvärr inte klarade sej..

Nu är det i alla fall dags att börja elda i öppna spisen här i Melros Place, så jag hoppas att det helmanliga (?) uppfödandet av melros i vår skorsten har upphört. Nu får det vara nog med dinosaurieskrik i gryningen!

Den nye har tydligen fått vittring eller hört rykten..