Livet kanske inte riktigt alltid är en dans på rosor bara för att man hittat hem i Bortugal, men faktiskt så är dansen ganska central i våra liv nu. Inte bara Sverkers dans (se lucka 1), utan också barnens. Nu till årsskiftet har de varit med i varsin dansgrupp i varsin sociedade (byns två fritidsgårdar för alla generationer) i ett helt år. De började för att de ville vara med i karnevalen och sedan ville de fortsatta. Det är dansträning varje helg, och ibland sent på kvällarna också. Som sagt. Och så är det spektakel lite då och då.
Jonnas grupp på uppvisning i Estoril
Fridas grupp på uppvisning i en grannby.
Det finns flera dansgrupper i varje sociedade, indelat efter ålder och kanske delvis också efter hur bra man dansar. Dansen sköts helt ideellt av mammor på den ena sociedaden och av ungdomar på den andra. I helgen var det spektakel på den andra, på Fridas.
Killen som håller i dansgrupperna är verkligen en eldsjäl. Inför spektaklen är han märkbart nervös. Allt är på blodigt allvar. Då går han runt i trikåer och en tjock schal för att inte riskera att bli förkyld i sista minuten och utstrålar en air av missförstått geni. ”Varför har jag inte bättre lokaler och större publik? Om jag ändå fick jobba med riktiga dansare istället för barn, på en riktig scen, kanske på Broadway, inför folk som vet att uppskatta verklig talang!” Kanske tänker han inte alls så, men han ser ut att tänka så. Oavsett vad han tänker så lägger han (och ett gäng andra ungdomar från byn) ned ett enormt jobb på dansgrupperna och showerna. Ideellt.
Här tar ledarna emot applåder efter showen.
Fast jag sett spektaktlet två gånger har jag inte lyckats fota inledningen, när draperierna dras ifrån och han hänger där i knäveck, i klädd ett par vita jeans och med bar överkropp, med armarna lagda över bröstkorgen som för att skydda sig. Ansiktet allvarligt. In kommer hon, i svarta trikåer, och så inleds en dans där de ömsom drar varandra intill sig och gör kullerbyttor tillsammans och stöter den andra ifrån sig, som om de slits mellan åtrå och avsky. Jag blir jättefulliskratt, men också imponerad och fascinerad över hur duktiga de är. Och allvarliga.
Det verkar förresten överhuvudtaget populärt att åla runt på golvet när man dansar, och sprattla med benen. Det kommer nog från musikvideos.
Det finns en killgrupp som dansar också men de flesta är tjejer. Det borde vara uppåt 50 tjejer som dansar sammanlagt och lika många i den andra sociadaden. Det finns även teatergrupper, orkestrar, boxning, zumba och annat, och allt drivs ideellt av byborna själva, så man kan säga att byn är självförsörjande både på fritidsaktiviteter och underhållning.
Fridas grupp
Killgruppen
Eliten
Tjejerna dansar hemma också. Ibland hittar de på danser och ibland dansar de framför TV:n, där vi lagt in Just Dance så man kan imitera. Till och med jag dansar. Jag brukar få vara pandan i en låt som heter Timber. Ganska roligt fakiskt, fast jag är ju helt klart sämst i familjen på det där med dans. Jag skulle aldrig våga dansa inför publik men jag beundrar alla som kan och törs. Särskilt inför hela tjocka släkten och alla grannar och typ resten av byn.
Men hemma går det bra. Prova ni med! Rena terapin!
Efter de senaste spektaklen har man nu börjat träna till julshowen på bägge sociedaderna. Det ser vi fram emot.
Estra luckor att öppna med rörliga bilder och musik för extranyfikna.
Pingback: Åtta år senare – i den åttonde fasen – Bortugal
Pingback: Vad vi förlorat och vad vi fann – Bortugal
Pingback: Bortugal | Lucka 15: Stressvarning
Pingback: Bortugal | Den sociala årstiden
Så kul med så mycket som pågår i byn! Hur många bor där egentligen? Jag har fått en bild av att det bara är några hundra, men det måste vara några tusen i alla fall väl? Härligt med sådan community-känsla!
Tydligen har byn strax över 2000 invånare, ihop med grannbyn som den sitter i hop med, Marie. /Åsa
Vad glad jag blir över all dansglädje och att de får dans med sig in i livet, det är en av de saker som berikar mitt liv mest både soliga och gråa dagar.. och då har jag inte lärt mig dansa som barn på det vis som de får. Underbart! Kramen
Ja det är kul att de får så mycket dansglädje, och att du har den också, Liv. Jag behöver jobba lite på min. Jag kör pandadansen då och då. Alltid en början./Åsa
Ojoj, dans verkar vara stort där borta hör jag! Jag är totalt dansobegåvad (kallar mig inte tondöv men däremot rytmdöv!) Lustigt nog har jag hela mitt liv råkat dejta killar som ääälskar att dansa. Först en dansare/musikalartist, sen en latino som dansade salsa och så Peter som dansar till… det mesta. Själv är jag glad om jag får titta på 🙂
Ja det är en dansant by vi bor i, FreedomtravelHelena! Jag vet inte om detär så i resten av Portugal, men här är det stort! /Åsa
Just Dance står på julklappslistan, mest för min egen skull tror jag, hehe. Cool panda!