Moln och dimma!

Just nu är jag väldigt fascinerad av molnens vanor. Lika ivrigt och otåligt som ni i Sverige spanar efter solen den här sommaren i väderleksrapporter och appar och på himlen håller jag utkik efter moln och mulet väder. Dimma duger också. Nu när vi bott här ett tag har jag lärt mig lite om hur det funkar med vindar och molnbildning, men jag upphör inte att förvånas över hur lokalt och flyktigt vädret är här.  Vi kan vara helt insvepta i dimma på vår bergsssluttning, medan solen skiner för fullt i Cascais tio minuter härifrån, och ibland rullar det in ett stort molntäcke över Guincho medan solen skiner på oss här ovan molnen. Jag hade inte tänkt skriva någon avhandling om de här molnfenomenen, men lägger ut lite bilder av molniga och mulna minnen.

Sedan sveper nortadamolnet ned förbi vårt hus och lägger sig som ett täcke över havet.

 

Vare sig det är moln eller dimma får man skynda sig om man vill passa på och komma ut och röra sig i dem, för redan vid tiotiden brukar de skingra sig och släppa igenom den obarmhärtiga solens strålar. Jag hann med en löprunda häromdagen, den första på evigheter!

 

 

En annan morgon passade jag på att åka inlines mellan Cascais och Guincho i en väldigt lokal dimma, så långt det gick för sanden som blåst upp på banan. Två vändor blev det, och på det en träningsvärk som gör att jag knappt kan gå nu, men som jag glädjer mig lite perverst åt. En rejäl vurpa blev det också, och ett stort blåmärke på skinkan.

Det hann nästan skina upp innan jag var klar, men över inloppet mot Cascais låg dimman kvar så det såg ut som om fartygen svävade bland molnen utanför Boca de Inferno.

 

 

Det kan också vara molnigt bakom bergen tio minuter norrut samtidigt som vi har sol på vår sida av bergen. En sådan dag passade vi på att leta dinosauriespår några kilometer norrut.

 

 

Vi hade precis varit och dimsurfat vid norra ändan av Praia Grande, som den här dagen på morgonen låg i så tjock dimma att man kunde stå med fötterna i havet och knappt kunna urskilja folk som badade och surfade bara några meter ut i vattnet!

 

 

För någon vecka sedan fick jag syn på det här molnet också, åt Cascaishållet! Det visade sig vara en brand, som tog sig som bara den i den starka vinden och spred sig i riktning mit Cascais sjukhus med rasande fart. Nästan 300 brandmän, över 50 brandbilar och flera vattenflygplan fick kämpa i timmar innan de hade branden under kontroll. Jag följde dramatiken från vår terrass, och nästa dag åkte jag förbi och kollade in förödelsen när jag var på väg till läkarbesök.

 

Jag håller koll på moln bland annat,  och Sverker håller koll på vågor och vind så han vet om han ska vågsurfa eller vindsrufa! Alldeles snart, i nästa inlägg, blir det surfrapport från Praia Grande! Lite soligare bilder, för jag börjar sakta och försiktigt återerövra mitt liv i solen nu. Jag hoppas det funkar, för några mer skyddande moln verkar det inte bli de närmaste veckorna…