Eftersom jag inte får vara i solen blev jag helt överlycklig häromdagen när jag vaknade upp och såg att himlen var täckt av ett stort grått molntäcke! (Isn´t it ironic och alldeles bakvänt?!) Som jag har saknat att kunna vara ute och röra på mig de här veckorna! Jag känner att jag lider av akut endorfinbrist, så jag trotsade Portugals fulaste fötter och mina stackars fotsulor som fortfarande ömsar skinn vilket ni kanske kan föreställa er är rätt obehagligt och gav mig ut på hajk innan solen hann spricka igenom.
Vackra vyer längs vägen
Vilken enorm skillnad det gör att få röra på sig, både för kropp och själ. All självömkan försvann och jag fylldes med ny tillförsikt och idéer om nya projekt och äventyr. Allt kändes plötsligt möjligt igen! Om det inte varit för fötterna och för att molntäcket sprack upp så jag fick skynda mig hem och ta skydd som en annan Draculabrud innan jag upplöstes eller väsande krympte ihop eller vad som nu händer om jag utsätts för solens starka strålar hade jag nog kunnat gå ända till Santiago de Compostela!
Jag har tänkt på det här med pilgrimsleden länge. Jag läste ju Shirley MacLaine´s bok om pilgrimsleden när jag var ung och spirituell, och svalde vartenda ord. Jag var också övertygad om att jag sett filmen tills jag googlade efter den nu och upptäckte att det inte finns någon sådan. Ganska nyligen såg jag i alla fall The Way, med Michael Douglas, som utspelar sig längs den spanska pilgrimsleden. (Däremot har jag inte läst Agneta Sjödins bok om pilgrimsleden, men hon har tydligen gått den. Bara en sån sak!)
Det här med pilgrimsleden skulle inte vara någon religiös grej för mig, då jag inte är det minsta religiös (nuförtiden), inte ens speciellt andlig eller djup, men om jag tror på någon sorts helande skapande krafter så är det Motion och Naturen, och ur det perspektivet skulle ju en sådan vandring vara perfekt, och sedan jag för ett tag sedan hörde en väninna prata om den PORTUGISISKA pilgrimsleden har jag haft svårt att släppa tanken, och börjat göra lite research. Den verkar gå lite kors och tvärs!
Förhoppningsvis är det bra skyltat i alla fall!
Faktiskt råkade vi på själva början (?) av leden i Alfama i en dag i påskas, och det såg jag ju nästan som ett tecken på att jag måste gå den. Fast kanske inte ända från Alfama…
Här börjar vägen!
Det jag är inne på nu är att ta tåget till Porto och sedan gå därifrån till Santiago da Compostela, eventuellt i sällskap med väninnan som går i samma tankar. Egentligen gör jag helst saker själv och väninnor är inte min starkaste gren om man säger så, men ibland kanske man kan behöva utmana sig själv på sådant man är dålig på, som väninnor till exempel. Alltid lär man sig något! Väninnan skulle förresten kunna få ett alldeles eget inlägg som exempel på hur tokigt det kan bli med vänskap. Ett tag kallade vi henne stalkern. Pilgrimsvandringen skulle rentav kunna bli en psykologisk thriller istället för en andlig resa!
Det största bryderiet som jag ser det, förutom väninnan, är att det längs den portugisiska pilgrimsleden inte finns pilgrimshärbärgen hela vägen som det gör längs den mer upptrampade spanska leden. Istället hänvisas man på vissa orter till Os Bombeiros, brandstationen, men på andra orter har tydligen brandmännen slutat upplåta sina lokaler till pilgrimsövernattningar, så det gäller att hålla reda på vilka brandstationer som är pilgrimsvänliga och vilka som inte är det, för vem vill bli avvisad av brandmän när det börjar skymma och man gått en hel dag? Man kan också övernatta på Youth Hostels och hotell, B&B´s förstås. Eller tälta. Inget ont om brandmän, men hellre det kanske!
Kanske fick jag en överdos endorfiner på den där promenaden? När jag kom hem skrev jag i alla fall hela fyra blogginlägg som nu ligger i pipeline och dammsög hela huset med energin promenaden alstrade!
Jag fortsätter mina efterforskningar och planerar lite vagt på mitt håll, och väninnan på sitt håll så får vi se vart det leder. Förhoppningsvis till Santiago de Compostela, men först måste mina fotsulor läka!
Det kanske är bra att det kommer att ta ett tag så jag hinner tänka igenom det här ordentligt..
Vad tycker ni?
Caminho de Santiago är jag också lite inne på att gå (nån gång). Från början hade jag tänkt vandra den franska delen och då kanske bara en bit av leden. Jag har redan varit i själva Santiago några gånger så jag vet inte om det skulle kännas så speciellt att nå dit. Det viktiga är väl egentligen själva vandrandet tänker jag. För några år sen upptäckte jag dock att även Portugal har en led så det hade kanske egentligen varit lite roligare, eftersom mitt ursprung finns här. Och förra sommaren träffade jag på en tjej som gick den portugisiska leden bakvänt, från Santiago till Porto. och ja, så kan man också göra 😛 Hur som helst, om jag är i Viana den dag du bestämt dig för att vandra och passerar vår stad, så får du gärna sova över om du vill.
Ha det bra! Kram Joanna
Tack Joanna! Vad snällt! Du hör väl av dig också om du kommer till vårt hörn av Portugal igen! / Åsa
Absolut! Nu blev jag lite avskräckt av skalvet den här gången men Sintra ligger fortfarande och skvalpar i bakhuvudet, så när jag väl återvänder dit kmr jag höra av mig 🙂 Kramkram
Det där är också en av mina drömmar.. de jag känner som har vandrat den pratar om att hamna i steget men också att inte helt kunna beskriva något men som verkligen varit viktigt för dem.. har läst flera böcker om den.. och en vacker dag ska jag vandra den, men jag hamnar nog på den spanska sidan. Hoppas din hud snart är bättre. Varm kram
Liv
Hej Liv! Vi kanske skulle ha gått den då för längesedan från San Sebastián. Så länge sedan, och vilka olika vägar livet tagit sedan dess! Kram och lycka till med Indienplanerna! Låter spännande!/ Åsa
Vi gick från Valença do Minho till Santiago förra året, vilket är den spanska delen av O Caminho Português. Ja, det vill säga, man börjar på den portugisiska sidan gränsen, men redan en halvtimme efter frukost är man i Spanien. Jag har bloggat om det här https://annannan.wordpress.com/2014/06/30/vagen-man-gar-och-vagen-man-lever/ och här https://annannan.wordpress.com/2014/07/01/pa-stallen-dar-man-sover-blott-en-gang/.. Det är en upplevelse som inte minst för en i djupare kontakt med sig själv och verkligheten. Jag skulle också rekommendera en dokumentär gjord av en australiensare som släpade kamera med sig hela månaden på den franska vägen, finns länk i en kommentar till det andra inlägget ovan.
Om du väljer att gå från Porto så är du väldigt välkommen att övernatta hos oss så att du kan börja på morgonen. Vi bor faktiskt vid själva pilgrimsleden, och om det passar skulle jag gärna gå med dig den första dagen eller kanske två. Den första dagen är väldigt urban och industriell, men en liten bit längre fram, jag tror kanske andra dagen, går man genom väldigt vackert jordbrukslandskap. Jag vet därför att vi såg pilgrimer när vi var ute med skolungdomar och tittade på mjölkkor förra sommaren!
Hej Annannan, och tack för ditt fantastiska erbjudande! Jag ska fundera på det på allvar, verkligen! Jag ska läsa dina inlägg nu på en gång! Vad roligt! 🙂
Nu har jag läst, Annannan! Så fint skrivet! Jag blev helt klart mer inspirerad än avskräckt, trots att det verkar tufft för fötterna! Det känns som något jag skulle behöva göra efter den här pärsen med huden, som tyvärr inte är över ännu, men som ju måste ge sig snart (ska till dermatologen på måndag)! Tänk att ni bor vid själva pilgrimsleden, vad är oddsen för det? Nu har jag lite mer att fundera över medans jag kliar mig! 🙂
Tack! Jag blev också glad att påminnas om vandringen och läsa mina inlägg igen. Jag vill gärna vandra igen, men att tänka på vandringen är också viktigt. Vägen man går och vägen man lever,
Nu bor vi ett halvt kvarter in på en sidogata från själva leden, men tidigare bodde vi på en liten sned och snirklig gata som är den gamla landsvägen till Braga (stiftsstad) och där såg jag ofta pilgrimsvandrare på morgonen under sommarhalvåret. Nu ser jag då och då någon längs floden när jag springer på söndagsmorgonen. De går kustvägen, som är mindre backig än den traditionella inlandsvägen.
Jag köpte den här boken innan vi gick, men jag har inte läst den än.
https://www.nytimes.com/books/97/04/06/reviews/970406.6kagan.html
Jag tror att jag ska göra det nu.
Hej igen Annannan!
Kustvägen låter ju också lockande, det är alltid fint att gå längs havet! Det låter härligt att springa längs floden i Porto. Det ska jag ju också göra någon gång! Jag saknar löpningen väldigt mycket den här sommaren. Jag börjar bli väldigt otålig! Idag blev det en mulen promenad ner till havet och tillbaks i alla fall, men det är tveksamt om jag kommer i form till Urban Trail i Porto i oktober. Fast jag hoppas det. Boken verkar väldigt intressant!
Hej Åsa, Gott att höra att du är på bättringsväg! Köpte för några år sedan bok och karta över de vanligaste vägar pilgrimerna tog från Portugal. Har försökt kolla lite vägarna från Porto, men de går vid motorvägar o genom industriområden. Däremot att ta tåget till Guimarais där Portugals förste kung föddes och sedan vandra via Braga (Bom Jesus) och till Ponte de Lima som också är en riktigt gammal och fin liten stad tror jag är en höjdare. Har inte vandrat den vägen till Santiago men väl kört 🙂 den.
Var och tittade på det gamla klostret (ruin) och kyrkan i Ancede, uppåt Durofloden. Då fick jag se en stor gammal sten med snäckan vackert inhuggen, liggande vid stigen. Frågade prästen som var med och nej det var inget konstigt, det var ju sådana stenar som markerade vägen från klostret i Ancede och till Santiago de Compostela. Den mest naturliga sak i världen. Och det är klart, vägen till Santiago börjar ju där man är…
Tack Ulla! Kanske är det Guimarães man ska utgår ifrån då! Man vill ju inte gå längs motorvägen! Det krävs nog en hel del research! /Åsa
Klart ni ska gå!!! Jag har själv varit inne på att gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Norra vägen, från Frankrike, inte Silvervägen trots att den går härifrån Sevilla. Vi råkade faktiskt köra norra vägen för fyra-fem år sedan. Fantastiskt. (Bästa minnet från resan: knivmusslorna.) Blev ännu mer sugen på att gå. (Inser att det inte kommer bli av på många år än.)
Skulle dock gå själv, ej med vän. Modigt om du gör det!
Ja vi får se hur det blir med den där vandringen, Casa Annika! Leker lite med tanken, hälften på skoj, hälften på allvar. Jag tror också att jag nog ska gå den själv i så fall…./ Åsa
Ni tycker ingenting! Jag tolkar det som att ni avråder…?
Tack Åsa! Nånting mellan 7 och 10 tänkte jag också. Om du saknar prylor och trotsålder, är du härligt välkommen att jobba för os;)
Hej Åsa,
Vilket intressant blogg du har! Jag har läst nästan alla av dina postar, och fått väldigt mycket information om Portugal härifrån. Jag ska flytta fron Finland till Lisboa i september för ett halvt år. Jag undrade om du visste nånting om lönar för babysitters. Vi har två barn och vi skulle behövä nån som kunde sköta våra barn för några timmar per vecka. Problem är att jag har ingen aning om att vad vi skulle betala för henne? Har du? Tack så jätte mycket om du hinner svara! Jag hoppas att du och din familj har en underbar sommar i Portugal!:)
Hej Anniina! Välkommen till Bortugal och till Portugal också! Vad roligt att du gillar bloggen!Jag vet faktiskt inte alls vad man kan tänkas behöva betala för barnpassning här. Sju euro i timmen för städhjälp är allt jag vet. Inte för att vi har det, men ändå. Kanske tio? Jag vet inte heller hur man går till väga för att hitta barnvakt här, men det kanske ni vet. Jag kanske ska söka jobbet? (;