När man tröttnat på sol och bad

Vad ska ni göra ni när ni tröttnat på sol och bad? frågade en bekant några dagar innan flytten. Just där och då tyckte jag att det var en av de dummaste frågorna jag hört, och vi fick ändå ganska många konstiga frågor. Jag tror inte ens jag svarade på frågan, men om jag svarat hade jag kanske kunnat säga något i stil med att bara för att Portugal har en lång kustlinje med många fina stränder och ett klimat som hör till de soligaste i Europa betyder det ju inte att det finns mindre att göra här än i länder med färre stränder och mindre sol. Frågan hade kanske varit mer befogad om det varit så att vi skulle emigrera till en Söderhavsatoll, men det skulle vi ju inte.

Jag hade också kunnat svara att man inte kan tröttna på sol och bad, för det var jag helt övertygad om att man inte kunde. Finns det något jag älskar och inte skulle vilja leva utan i livet så är det känslan när kroppen – helst i förväg uppvärmd av solen – klyver vattenytan. Det är som att födas på nytt varje gång, i alla fall för mig, och då är jag ändå familjens badkruka om man jämför med de andra. Det är nästan konstigt att de andra i familjen inte har gälar, fjäll och simhud mellan fötterna.

 

Inte heller kan man väl tröttna på solen? Det är något med solen – antagligen ljuset och värmen den avger – som gör att det känns mycket lättare att leva när den skiner än när den lyser med sin frånvaro. Eller kan man tröttna på den? Det visste jag inte när jag fick frågan, eftersom jag levt i stort sett hela mitt liv i länder där solen skiner sparsamt. Vad händer egentligen med en när man lever på en plats där solen skiner 320 om året? Det vet jag nu.

Det som händer när solen skiner i stort sett dag ut och dag in år ut och år in är att man slappnar av. Man släpper sakta men säkert taget om Thomas Ledins ”Solen skiner kanske bara idag” och inser att det är okej att stanna inne och skriva ett blogginlägg fast det är tjugofem grader varmt och soligt ute.  När man blivit röd som en kräfta av sitta i solen som en annan turist några gånger för mycket inser man att det kanske till och med är bättre att sitta inne mitt på dagen, eller i alla fall i skuggan.

Efter fyra år kan man också nästan (men bara nästan) alldeles utan ångest ägna en heldag åt att städa inomhus fast dagen är som gjord för att tillbringas på stranden. Man kan sitta på pendeltåget på väg till jobbet och utan att gräma sig (alltför mycket) se folk iklädda bikini ligga och sola eller simma runt i vattnet. Man kan se folks semesterbilder på facebook utan att bli avundsjuk, oavsett var de ligger och steker sig med drinkar i hand.

 

Man är mätt. Det betyder inte att man är trött på sol och bad, utan att man är nöjd och belåten, att man inte längre behöver vara svältfödd efter sol och bad på det där viset som man minns att man var mellan september och juli. Det betyder att man inte behöver känna sig stressad över sommarens förgänglighet under de futtiga veckor den varar.

 

 

Här varar den så länge att man aldrig behöver skynda sig att bada och sola så mycket som möjligt. Det tog ett tag innan vi fattade det, men nu börjar det sjunka in. Sommaren är inte kort. Den kommer inte att regna bort. Solen skiner inte alls kanske bara idag utan alldeles säkert i morgon också. Sommaren har officiellt inte ens börjat och redan har vi fler stranddagar under bältet än efter valfri sommar i Sverige.

Uppskattar man för den skull sol och bad mindre? Mitt svar är nix, men samtidigt är det svårt att förneka faktum. Faktum är att om man skulle rita upp ett diagram över antal dagar vi tillbringat på stranden solandes och badandes sedan vi flyttade hit så skulle statistiken visa att vi solar och badar mindre för varje år som går.

 

 

Man får räkna bort att Sverker förstör statistiken lite med att envisas med att surfa eller vindsurfa varje dag (och ibland två gånger om dagen), men han åker å andra sidan nästan uteslutande till stranden för vågornas eller vindens skull och inte för att sola och bada. Som familj åker vi också mer sällan dit bara för att sola och bada nu än tidigare.

Det betyder inte att vi tröttnat. Det är bara så det blir när man inser att man bor här och inte kan skjuta upp allt till morgondagen bara för att det är soligt och fint väder. Semestern är över. Allt fler dagar fylls med jobb, skola, kompisar, ärenden, aktiviteter och saker som ska fixas som inte tar någon hänsyn till om det är 18, 28 eller 38 grader i solen. Livet går vidare under en klarblå himmel.

I ärlighetens namn måste jag faktiskt också erkänna att jag ibland blir glad över att vakna till en himmel täckt av moln. Det betyder att löprundan blir mindre svettig och att jag inte behöver kladda på mig lika mycket solfaktor.

 

Det betyder också att jag inte behöver bli alldeles klibbig av svett redan på vägen till jobbet, men bara om det är sommar. Är det däremot vinter behövs det bara en mulen dag för att jag ska få lite panik och längta efter solens värmande strålar.

Svaret på frågan vad vi ska göra när vi tröttnat på sol och bad är att vi nog aldrig kommer att tröttna. Varje dopp i havet är fortfarande en religiös upplevelse och varje dag på stranden bättre än en dag på vilket lyxspa som helst, men vi solar och badar inte lika ofta, helt enkelt för att vi med tiden fått ett mer avslappnat förhållande till vädret och årstiderna. Vi kan helt enkelt göra saker som vi vill göra och saker som vi behöver göra med mindre ångest och stress över väder och årstider och varva allt med en lagom dos sol och bad och surf, och aldrig mer längta bort.