Idag, på Sveriges nationaldag och allt, när det kanske diskuteras extra högt och lågt kring vem som är svensk och vad det är att vara svensk funderar jag istället kring vad det är att vara portugis och ifall man kan bli det. Svensk är jag ju liksom redan av födsel och ohejdad vana så det grubblar jag inte så mycket över, men jag bor ju i ett annat land än det jag har mitt ursprung i och där jag inte är riktigt säker på min status och tillhörighet, så jag grubblar en del över det. Kan man bli portugis(iska)?
En portugisisk flagga vajar alltid över Guincho.
När jag undervisade i spanska sa jag alltid minst ett par gånger per termin till mina elever att nationalitet och ursprung är beständigt. ”Är man svensk så är man. Det kommer inte att gå över!” sa jag helt tvärsäkert, ”alltså använder man verbet SER, och glöm inte böja det efter person!” tjatade jag. ”Alltid SER vid nationalitet och ursprung. SOY sueca, för ursprung och nationalitet är beständigt, och därför använder man verbet SER som kommer av essens, det beständiga, oföränderliga, och inte verbet ESTAR som man använder när det handlar om sådant som är tillfälligt och kan gå över eller om var man befinner sig tillfälligt.”
Så funkar det i portugisiskan också. Kommer ni ihåg att jag skrev om det?
”Även om jag har bott utomlands i flera år och kanske gör det igen är jag ju alltid svensk” stod jag därframme vid min whiteboard och sa som att det vore något helt självklart, utan en tanke på att det kanske fanns elever i klassen som kanske inte alltid varit svenskar, men blivit det. Jag tänkte faktiskt bara på att lära ut grammatik och inte på någon annan innebörd av det jag sa. Alls. Jag pratade bara om hur språket funkade.
När jag tänker på det nu är det väldigt konstigt att ingen protesterade när jag sa att ursprung och nationalitet alltid är beständigt, för så ”enkelt” är det ju bara i grammatiken, och inte alls i praktiken! Nationalitet och ursprung är ju olika saker, och bara det ena är beständigt. Det tänkte jag inte på just då, i min grammatikbubbla, och ingen påpekade det heller, konstigt nog. Antagligen för att de inte ens lyssnade på mig…
Nationalskalden Camões ord och portugisiska flottans devis: ”Hedra ditt fosterland för det vakar över dig” om jag inte har översätter helt åt skogen. Vem vakar över oss här?
Nu tänker jag på det här med nationalitet och ursprung mycket, därför att jag bor i ett land som inte är mitt och vill stanna där. Portugisiskt ursprung kommer jag ju aldrig att få. Jag skulle kunna önska mig blå, marinera mig i caldo verde och konvertera till katolicismen, jag kommer ändå alltid att vara från Sverige. Det är helt okej för mej så länge jag får bo kvar här i Portugal, men hur är det med nationalitet?
En överexponerad bild, som ett gammalt bleknat vykort, men taget förra helgen på folkloremarknaden i Estoril. Sverker med damer klädda i traditionella portugisiska kläder. Jag tycker han smälter in rätt fint?
Detta funderar jag över. Fungerar det på sikt att leva i ett land utan medborgarskap? Behöver man medborgarskap, eller räcker det att man är (har turen att vara) EU-medborgare? Kommer det att dyka upp situationer för oss och våra barn här i Portugal där det inte funkar att inte vara portugisisk medborgare? När det är dags för åldersdomshemmet eller om man får cancer eller något, är det kanske tvärstopp? ”Hallå där, ni är ju inte medborgare!” Och vad händer om Sverige eller Portugal eller hela Europa går ur EU?
Politisk affisch: ”Bort med EU:s och eurons förtryck! ” Patriotisk politik är vänsterpolitik”
Just nu är vi registrerade som boende här, och efter fem år kommer vi att behöva förnya det dokumentet på något sätt. Jag vet att det efter de första fem åren krävs att man går till en annan myndighet än den vi gick till vid den första registreringen (cámara municipal – kommunen) men har glömt exakt vad den heter. Vi har ju två år till på oss att ta reda på det.
Jag har ju hört att man kan få nationalitet genom sina barn, om man föder dem i Portugal. I mitt fall är det är ju försent för det, men om inte annat kanske våra barn kan få medborgarskap på det sättet, och kanske man kan bli cidadão (portugisisk medborgare) om man får portugisiska barnbarn?
Mer om våra portugisiska barnbarn i övermorgon, och så funderar jag vidare kring detta med att bli portugis och vad det eventuellt är att vara portugis i ett par inlägg till. Ända fram till Portugals nationaldag om fyra dagar hade jag tänkt älta detta.
Hur vi firar svenska nationaldagen? Med kanelbullar förstås!
Det här är ett ämne jag funderar rätt ofta kring. Jag är född i Brasilien o är därför brasiliansk medborgare. Bodde där tills jag var 4 och minns inget därifrån. Kom till Sverige och blev även svensk medborgare, är uppväxt här. Mina föräldrar är från Portugal och där har jag min släkt. Eller ja, min mamma är född i Moçambique av portugisiska föräldrar och bodde där sina första 13 år. Jag är inte portugisisk medborgare och har aldrig bott där men är där minst en gång om året. Min uppväxt var portugisisk hemma och svensk i skolan och med vänner. Så när nån frågar mig var jag kommer ifrån har jag ingen aning vad jag ska svara och jag känner mig inte 100% av nånting. Inte ens under VM/OS kan jag hålla på ett enda av landen, mitt hjärta klappar nog lika för alla tre.
Vilken brokig bakgrund, Gloria! Jag har ju bara flyttat runt i olika länder i vuxen ålder, och det är ju en annan sak, och jag har som sagt aldrig tänkt stanna någonstans innan. Och så barnen, som ju växer upp här. /Åsa
Det här var superintressant att läsa! Kan verkligen förstå att man får lite delade och möjligen förvirrade tankar efter att ha varit borta så pass länge.
Har heller inte hunnit uppfatta vad ”medborgarskap” ska vara nödvändigt för, men det är väl aldrig fel att ha flera om man får den chansen 😉 För man måste väl inte avsäga sig det ena i förmån för det andra, eller?
Nej man kan ha dubbelt, Jennifer. Inte i alla länder, men Sverige och Portugal godkänner det. Jag tror man måste bli medborgare om man ska bo kvar i ett land hela livet. /Åsa
Åsa du och Sverker har ju uppelstillstånd här Portugal, och det behöver du inte förnya, det gör du endast om du tycker att det är kul, annars fungerar de papper du har resten av livet, du har temporärt uppehållstillstånd i fem år, sen övergår det i permanent uppehållstillstånd i sju år och då kan du ansöka om medborgarskap.
Det övergår inte av sig själv. Man måste boka tid hos SEF.
Jag älskar ditt sätt att reflektera över grammatik och vad det betyder i verkligheten. Många gånger bidrar ju språket till hur vi ser på saker… Jag är ju svensk, men är jag skåning? Jag är uppväxt där, men det känns lite som något avlägset som jag minns när jag tittar i fotoalbum. Jag kan ju prata skånska, men stockholmska är mer naturligt för mig idag. Har ingen aning om hur det känns för folk som flyttar mellan länder… Gissar att det känns olika för varenda person och att det är svårt att sätta etiketter på…
Ursprungsmässigt är du ju skåning, Freedomtravel, men du kanske inte kallar dig det om du inte identifierar dig med ditt ursprung. Att flytta från Skaune till Stockholm är ju lite som att flytta mellan två länder, fast men slipper det där krångliga med pass och byråkrati…(; Frågan är om du skulle kalla dig stockholmare? Inflyttad stockholmare kanske, en egen kategori som jag själv tillhört. /Åsa
Intressanta funderingar. Försökte applicera det på mig själv. Så här blev det. Nationalitet: Svensk, så står det på passet och svenska är mitt modersmål. Ursprung: Jämtlänning, där är jag född och där sitter navelsträngen fast fortfarande trots att jag växt upp i Stockholm. Efter drygt ett år i Portugal känner jag mig som immigrant här.
Kul att du tyckte det var intressant, Ingrid! Själv tror jag att min navelsträng inte sitter fast någonstans./Åsa
Ja, jämtlänningar är annorlunda :).
Ja, Jämtland är väl en egen nation nästan, Ingrig. Eller vill vara? 😉 /Åsa
Intressanta tankar! En liten not bara – nationalitet och medborgarskap är inte alltid samma sak. Det här är knepigt, och det finns säkert nån läsare som kan detta bättre än jag, men jag gör ett försök: En nation är en grupp människor som förenas av ett gemensamt språk, ursprung och kultur. En stat kan omfatta en eller flera nationer, och en nation kan vara spridd över flera stater. T ex Kurdistan, där människorna talar kurdiska och har en gemensam kultur, men bor i flera olika länder – Turkiet, Iran, Irak och Syrien (enl Wikipedia). Andra exempel är Israel och fd Jugoslavien. En stat som bara innehåller en enda nation kallas nationalstat. Kontentan av allt detta är att du kan bli portugisisk medborgare men inte av portugisisk nationalitet. Ett annat exempel är min jobbarkollega, som är svensk medborgare, kommer från Jugoslavien (dvs ursprunget), och är av kroatisk nationalitet.
Nu blir jag osäker igen Elisabeth, för nationalitet har ju en luddigare betydelse än medborgarskap, men jag gick på det jag hittade när jag googlade: http://www.synonymer.se/?query=nationalitet vilket jag tolkar som att nationalitet kan vara synonymt med medborgarskap men inte alltid är det. Lite krångligt är det ju, men både Sverige och Portugal är väl både stater, länder och nationer, så visst borde man kunna få portugisisk nationalitet? Och svensk? Läste även detta: http://www.learning4sharing.nu/nationalitet-224644.html Vilket bryderi… Det blir mer förvirrande ju mer man rotar i det tycker jag. ”Medborgarskapet eller medborgarrätten (latin ”ius civitatis”), innebär i vidsträckt bemärkelse att en person har rättslig samhörighet med en stat och dess befolkning eftersom han är en del av den. Den rättsliga samhörigheten har två sidor, en yttre, folkrättslig, och en inre, statsrättslig. Den första betecknas medborgarskap eller nationalitet, den andra medborgarskap eller medborgarrätt i inskränkt bemärkelse.” från https://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarskap: Här sätts också likhetstecken mellan medborgarskap och nationalitet http://www.svd.se/soran-ismail-jag-ar-inte-halvsvensk, så om det är fel är det nog en utbredd förvirring. På portugisiska papper fyller jag i naturalidade: ursprungsland, där man är född, och nacionalidade: som jag tolkar det passlandet, vilket kan vara ett annat. Sedan finns det ett annat ord för medborgarskap som liknar engelskan citizenship, och Jag tittade också på hur engelska skiljer mellan citizenship och nationality, och enl. en:wiki [1]:
[Nationality] differs technically and legally from citizenship, although in most modern countries all nationals are citizens of the state and all citizens are nationals of the state.
Nationality affords the state jurisdiction over the person and affords the person the protection of the state. The most common distinguishing feature of citizenship is that citizens have the right to participate in the political life of the state, such as by voting or standing for election. The term national can include both citizens and non-citizens.
Kanske någon annan har koll?
Hej
Visst är det intressant.
Jag är svensk men känner att små portugiska vanor, eller ovanor börjar krypa sig på. Jag tar till mig de trevligheter som jag finner här men andra saker, som synen på djur, har jag riktigt svårt för. Då är jag svensk.
Sedan att jag kämpar med språket gör ju sitt till att man inte kan ta till sig allt. Det går framåt med det men inte i den takt jag trodde. Vet inte om det beror på åldern 🙂 eller på att språket är knixigt.
Rotlösheten som jag såg hos mina elever på den tiden jag jobbade som lärare måste vara så jobbig.
Hälsningar Åse
Ja, visst förändras man, Åse, fast man förblir svensk. Jag är ju van vid att bo i olika länder och ta till mig det jag känner för och anpassa mig så gott det går. Språket är ju nyckeln på många sätt men man kan komma långt bara med att vara trevlig, särskilt i ett land där folk är trevliga, tålmodiga och öppna. Portugisiska är svårt, den saken är klar och det blir inte lättare med åldern. Du har väl fullt upp med gäster från alla möjliga andra länder också, och inte så mycket tid för att öva och plugga portugisiska. Med rotlösheten hos eleverna antar jag att du menar elever med någon sorts utländsk bakgrund? /Åsa
Ja, du. Det stämmer ju. Var går gränsen mellan nationalitet och ursprung i vissa lägen. Jag kommer aldrig att vara spanjor/-ska, kommer aldrig att misstas för en. Tror inte sonen kommer göra det heller. Men ett barn som kommer som liten från ett annat land, när ändras hans nationalitet? När han inte längre bryter eller tänker på sitt ursprungsspråk? Fast så enkelt kan det inte vara. Allt hänger ju så klart inte på språket.
Ursprung, nationaltitet och medborgarskap är ju tre olika saker.
Konstigast blir det som sagt för den som kommer väldigt liten till ett land då har sin identitet och sitt ursprung knutet till det landet men inte har nationalitet, Emma. Men nationalitet och medborgarskap är väl typ samma sak. Har man svenskt pass är man svensk medborgare och har svensk nationalitet. /Åsa
Jätteintressant. Som du förstår har jag massor av tankar kring det här. Helt och hållet håller jag med dig, förstås.
Om jag inte redan hade så mycket på min att-göra-lista skulle jag genast sätta upp ”söka medborgarskap” på den. Igen. För sist tappade jag sugen när ett av mina papper skulle kräva fyra olika auktoriserade översättningar. Eftersom jag är gift med en portugisisk medborgare är det ändå lite enklare för mig att bevisa min starka anknytning till landet. Som om det skulle råda någon tvekan, för övrigt. Jag har gjort hela min yrkeskarriär efter doktorsexamen här, och har en räcka dokument som för vem som helst som är i min bransch visar att jag är lika integrerad här som någon portugisk forskare.
Jag brukar säga att jag är 43% portugis och 72% svensk, eller någon annan sorts kombination som blir mer än 100%. Och det är absolut sant. Hur många av den ena och den andra andelen varierar förstås, men att det är mer än 100% är ett faktum.
Ja för dej borde det inte vara några problem, Annannan, men man kan lätt tappa sugen när det blir för mycket pappersarbete. Fyra olika auktoriserade översättningar?! /Åsa
Ja, ett av mina svenska intyg hade samma text på fyra olika språk, av vilka två var engelska och spanska, men inget var portugisiska. Den person jag pratade med först talade om för mig att jag måste ha en auktoriserad översättning av alla fyra texterna, fast de hade samma innehåll, och fast två av dem var på ett språk som säkert 97% av handläggarna på myndigheten i fråga förstår. Jag tror att en annan handläggare skulle kunna ha en annan uppfattning, men jag tappade sugen där.
Aha, det var på flera olika språk. Jag trodde de ville ha fyra översättningar från svenska till portugisiska för att vara säkra på att allt är äkta. Det verkade ju extremt överdrivet. Att översätta samma text från olika språk verkar ju också överdrivet. Gör ett nytt försök, Annannan!