Om skoldagarna

Om skoldagarna skriver jag plötsligt såhär mitt i påsklovet! Nu har en vecka av det oväntade påsklovet gått, och så himla mycket påsklovsaktiviteter eller utflykter har vi inte hunnit med emellan Sverkers och mina språkkursdagar och barnens lekdejter! Tjejerna har haft skolkamrater här hemma var och varannan dag, eller lekt en stund hos dem. Barn som bor nära och tillbringar lovdagarna med mor- eller farföräldrar eftersom det inte finns fritids här och föräldrarna jobbar. Det gäller att passa på att leka under loven, för under skolveckorna hinns det inte med att lekas med så mycket!

Skoldagarna börjar ju nio på morgonen och slutar halv sex. Det är skönt på morgnarna när de hinner vakna av sig själva, vi hinner äta frukost i lugn och ro och pyssla på med lite av varje tills det är dags att promenera eller cykla till skolan utan brådska, men efter skolan, läxan och middagen är det inte mycket kvar av dagen, och det är ju nackdelen. Man kan tycka det är galet långa skoldagar, men om man räknar efter är deras dagar ungefär lika långa som de var i Sverige, och det fast jag var en mästare på att smita tidigt från jobbet för att hämta tidigt!

Under ”vintermånaderna” går vi hem från skolan i solnedgången, men å andra sidan hade den redan gått ned när de blev hämtade på skolan i Sverige, under den mörka årstiden.

En stor skillnad vad gäller skoldagarna är också att det är skoldag med lektioner hela dagen här, och inga fritidstimmar på eftermiddagen som i Sverige. Den lektion som ligger senast på dagen är i och för sig alltid något av de icke-obligatoriska ämnena, som Idrott, Musik, Engelska, (Inte längre obligatoriskt i de första två skolåren , sedan två år tillbaka), ”Skrivande” och ”Skapande” vilket ju innebär lite pyssel och skoj, men det är strukturerad lärarledd verksamhet in i det sista. Det konstiga tycker jag är att de ändå inte verkar speciellt trötta när man hämtar dem, utan de skuttar glatt hem och sätter i gång att göra läxorna och leka skola eller leka i trädkojan direkt, och håller på med det tills middagen är klar. Okej, jag erkänner, det händer att de bryter ihop över läxan eller blir osams men mer sällan än man skulle kunna tro efter så dryga skoldagar!

I juni, september och oktober hinner vi ändå till stranden en sväng efter skolan om vi skyndar oss, innan solen går ned.

En före detta lärarkollega till mig sa en gång att det kanske inte är så himla bra det där med skola som flyter över i fritids i samma lokaler, som det är på många skolor, om nu fritids är mer lek och pyssel i friare former. Kanske det blir svårt att skilja på när man får leka fritt på skolan och när man inte får det? Kanske är skolmiljön stökigare sådär på eftermiddagen också då, så de är tröttare när de kommer hem? Jag kan ju försöka intala mig det i alla fall, eftersom mina barn nu inte får ha några fritidseftermiddagar med fri lek, utan får sitta och pränta mest hela tiden, tills det nästan är kväll.

Nu passar de på att leka hela dagarna i alla fall!

En annan skillnad vad gäller skoldagarna är att lektionerna är nittio (90!) minuter långa, utan bensträckare eller röris eller dylikt, något jag egentligen inte kunde föreställa mig kunde fungera, och som bidrog till att jag var orolig för hur de skulle fixa skoldagarna här. Mina lektionspass på språkkursen är 90 minuter och jag brukar vara rätt trött i huvudet efter ett sådant pass fast vi alltid har jättetrevligt på lektionerna. Men det är ju jag det.

Det verkar dock bara vara i de lägre skolåren de har så långa dagar, för de barn från byn som går i fyran och uppåt inne i Cascais brukar komma med både två- och trebussen ett par dagar i veckan, så om några år kommer det att bli annorlunda!

Hur långa skoldagar har era barn (om ni har barn i skolåldern alltså) och vad gör de sedan? Tänkte det kunde vara en intressant fråga eftersom jag ser att det är en del utlandssvenskar som läser bloggen nu!