Önskningar och farhågor inför 2015

Nyårsöften har jag avgett, summerat året som gått har jag gjort. Nu undrar vad 2015 blir för år? Jag ser verkligen fram emot varenda dag av ännu ett år i Bortugal med spänning och förväntan! Jag har tre önskningar inför 2015, om man nu törs önska något när man redan har det så bra. Det är knappt jag vågar önska mig något mer, men vissa saker som är avgörande för hur vårt år kommer att bli kan det vara bra att sätta ord (och bild) på.

Min främsta och viktigaste önskan är förstås att det ska fortsätta gå bra för barnen i skolan. Att de ska fortsätta tycka att det är kul och trivas med fröknar och kamrater och skolarbete och skutta iväg dit lika glatt som de gjort i år. Det är det allra viktigaste!

Min andra önskan handlar om Sverker och hans renoveringsiver. Jag hoppas att det inte blir alltför mycket byggande i år! Det har ju börjat rivas och byggas lite här och där i år och nu tycker jag det känns om att det har eskalerat och hamnat utanför min kontroll. Häromkvällen låg jag vaken och tänkte på Sverkers byggprojekt, och på hur mycket tid och energi som kommer att gå åt till dem om han ska genomföra allt han tänkt. Hans tid och energi i och för sig, men ändå! Jag bor ju här också!

Jag vill verkligen inte verka gnällig, men man kunde ju få vara med och tycka lite även om man inte är den händige i familjen. Ni kanske föreställer er att jag säger till Sverker att det vore fint med ett nytt kök, och så pratar vi om hur vi vill ha det nya köket och sedan bygger han det. Voila! Icke. Här kan man komma hem och så har han börjat riva en vägg, helt utan förvarning, för att han fick en idé.Han hinner åstadkomma/ställa till med en hel del mellan sina surfsessions. Han kan ju inte ligga i blöt hela dagarna.

Det är ju behändigt att ha en händig man på många sätt, så man borde verkligen inte klaga. Det är ju tack vare att Sverker är som han är som vi hamnat här, och så kan han ju laga nästan allt som är sönder, och klä om soffor till och med.

Det låter ju också väldigt bra med all idéer han har om att bygga bastu, sätta in skjutdörrspartier, gjuta en terrass, bila upp golvet för en ny trappa och allt det andra. Han kan låta väldigt övertygande, men det är så många projekt det pratas om nu och så stora, så jag blir ändå nervös och tveksam.

Jag är inte helt säker på att det är vad jag vill. Bo på ett bygge igen, efter alla åren på Bygget. Tvärtom är jag ganska säker på att jag inte vill det, utan tycker vi ska fokusera på annat. Häromdagen sprang han runt här och letade efter en skruvmejsel och svor faktiskt lite, det var byggdamm nästan överallt och ingen idé att börja städa bort det. Det kändes nästan som att jag var tillbaka i Vikingshill igen! Vi borde kanske ta ett snack om prioriteringen och omfattningen på renoveringen, om att ta en liten överskådlig bit i taget och att prata om när det är läge att ta tag i just den biten.

Han har alltså börjat bila ned en yttervägg nu under jullovet. Han måste se om det finns en balk säger han, annars måste han gjuta en, och för säkerhets skull har han skaffat gjutstämp som stöttar upp taket invid väggen han bilar i. Sådant kan man ju faktiskt bli nervös av. Det brukar bli bra i slutändan, men vägen dit är alltför välbekant och gör mig lite orolig, ger mig lite små-ångest faktiskt.

Vad det ska bli? Ett rum ut med skjutpartier ut mot poolen, med bastu och dusch utanför…

Jag antar att det är så att han behöver hålla på och bygga och fixa för att få utlopp för sin energi och kreativitet och slutresultatet brukar bli mer än bra, men det har nog ändå alltid varit en blandning av en välsignelse och en förbannelse, att han är så händig och har så mycket idéer och energi. Kanske till och med för honom själv!

Ibland brukar vi skämta lite halvt om att han är som Allie Fox i Moskitkusten, som för övrig är en utmärkt roman och film som är värd att ses och läsas. Allie/Sverker  är en uppfinnare, familjefar och visionär som ibland har lite väl radikala åsikter och idéer. När han tröttnat på konsumtionssamhället och stressen i det ”civiliserade” USA/Sverige tar  han med sig sin familj till Moskitkusten/Lissabonkusten, för att leva ett enklare och sundare liv. Det är bara det att Allie är en driven typ som inte kan låta bli att uppfinna och förbättra, och snart är han igång med att bygga upp ett helt samhälle i djungeln. Kronan på verket ska bli en gigantisk ismaskin som drivs av ammoniak…

Lyckas vi inte hålla renoverandet inom rimliga ramar och kontrollerade former är vi snart träsket igen! Det vore ju dumt om vi skulle halka ner i byggträsket när vi nyss tagit oss ur det! Det känns absolut som att denna balansgång kan bli årets utmaning!

Jo, jag visade Sverker det här inlägget innan jag la ut det. Han skrattade lite och sa att det var ju bara lite grejer som måste fixas. Låter det betryggande? Något nyårslöfte om lagom renovering och större samråd ha jag inte fått ur honom, men nu när han läst det här kanske han tänker till lite. Eventuellt.

Min tredje önskning är att stranden ska komma tillbaka. Man kan ju alltid önska!