Karnevalen är över för i år och allt gick hur bra som helst, men vi är fortfarande lite karnevalsyra och har inte riktigt hunnit smälta alla intryck! Barnen är lediga idag som tur är och har faktiskt inte vaknat ännu och klockan är elva på förmiddagen, och så länge har de nog aldrig sovit. Klart man blir trött av ett sådant maratonkalas!
Jag passar på att lägga ut ett par bilder så länge och lite osorterade tankar kring det hela innan de vaknar.
I ett av mina inlägg inför karnevalen hade jag försökt skriva ned karnevalsschemat så som jag uppfattat det. Det var inte mycket som stämde i det schemat ska jag säga, och det berodde inte på språkförbistring, för veckodagar och klockslag kan ju hela familjen. Det var bara det att varje gång jag pratade med någon fick jag ny ändrad information, men i slutändan blev allt rätt i alla fall. Rätt barn i rätt tid på rätt sociedad i rätt kläder!
Visst fanns det ett par tillfällen när jag önskade att vi inte gett oss in i det här med karnevalen.
1. När jag skulle släpa med en halvsovande Frida till sociedaden klockan tio på lördagskvällen, till förberedelser inför föreställningen som startade först framåt midnatt.
2. När det verkade som att det skulle bli regn på söndagen.
3. När både Sverker och jag vaknade med igensvullet högeröga på söndagsmorgonen.
Men Frida piggnade till och hade jätteroligt och föreställningen var fantastisk. Ingen verkade bry sig det minsta om våra konstiga ögon i den allmänna villervallan, och det regnade inte.
Och där i vimlet fanns Frida!
Och Jonna!
Den ena karnevalen hade medeltidstema:
Och den andra, som om hälften inte vore nog, hade temat varumärken
Så mycket jobb! Vem har hittat på allt det här? Uppenbarligen någon som inte tänker att ”vi gör det så enkelt som möjligt för oss”. Engagerade och kreativa människor som suttit uppe på nätterna och spånat och tråcklat och sytt och fixat! Allt för ett par dagar av fest och färg, och sedan är det över! Får man verkligen ut så mycket av en karneval att all tid och möda man lagt ned på förberedelser lönar sig?
Jag kanske börjar förstå. Det är egentligen inte karnevalen, slutresultatet, som är grejen, utan hela processen. Som skapar en känsla av gemenskap, tillhörighet, stolthet. Kolla vad vi har gjort, tillsammans! För varandra! (Okej, jag personligen kanske inte gjorde så mycket mer än sydde en klase bananer, men..)
Jag är i normala fall verkligen ingen ju-mer-vi-är-tillsammans människa. Lite allergisk mot grupparbete och föreningsliv egentligen och alldeles för norrländsk för att dansa i karnevalståg, men jag blev så lycklig av att se tjejerna vara en del av det här att jag kapitulerade totalt och lätt hade skrivit upp oss på en till karneval direkt!
När solen gått ned fortsatte festen på de två sociedaderna, men det skriver jag mer om i nästa inlägg!
Waow vad mycket folk och vad mycket jobb det måste ligga bakom! Förstår om ni är helt slut! 😉
Man måste tänka sig musiken också, dånande ur arton högtalare timmar i sträck! (:
Toppen!