Bortom Sintrabergen ligger en ganska oansenlig stad som inte verkar ha så mycket att erbjuda till vardags, utom då på torsdagar, för då är det marknadsdag i staden! Då fylls stadens stora torg med marknadsstånd och folk strömmar dit för att fynda.
Staden
Jag tog med mamma och pappa dit förra veckan då de var här på besök. På torsdagen förstås! Marknaden liknar den som hålls i Cascais varje onsdag. Halva marknaden består av frukt och grönt som odlats lokalt samt annat ätbart, och den andra halvan av högar av kläder och lite annat.
Ganska mycket annat egentligen!
Spädgristillbehör!
Skillnaden mellan onsdagsmarknaden i Cascais och den här består i att den här marknaden är mycket större och att zigenarna här ropar ”TRES EUROS!!!” eller ”DOIS EUROS!!!” istället för som i Cascais ”CINCO EUROS!!!” ( Alltså TRE eller TVÅ euros istället för FEM!) Liksom i Cascais är det zigenare som sköter försäljningen av kläder och det är också de som står för hojtandet. Zigenare (Ciganos) kallas de som sagt här i Portugal och de kallar de sig själva också. ”LYSSNA PÅ DEN HÄR ZIGENERSKAN!!! DEN HÄR ZIGENERSKAN SKOJAR INTE!! BAARA 2 EUROS!! och liknande ropade var och varannan för full hals.
De ser tysta ut på bilderna, men de ropar gärna precis när man står med örat precis intill dem!
Jag har skrivit lite på temat romer i Portugal tidigare och nu på marknaden i den oansenliga staden kom jag på att jag inte blivit så mycket klokare sedan sist. Jag visste fortfarande inte mycket om detta folks levnadsvillkor här i Portugal, mer än att det är uppenbart att det är vanligt att de tjänar sitt levebröd på marknaderna. Hur de bor, om de har rätt till sjukvård och det portugisiska sociala systemet, om deras barn går i skolan eller inte visste jag inte så mycket om. Inte vågade jag fråga dem heller. Jag frågade Google och Wikipedia istället så länge, och fick veta lite mer.
Romerna på marknaderna i Portugal är inte EU-immigranter. De fanns här långt innan EU var påtänkt. De tillhör tydligen den iberiska grenen av det romska folket och har funnits här i 500 år. De har lidit av förföljelse och diskriminering som de ju gjort i hela Europa. För inte alltför längesedan, under Salazars regim (1928-1974, då Portugal var en diktatur) fick de inte stanna mer än 24 timmar på samma plats och deras barn fick inte gå i skolan. Efter frihetsrevolutionen 1974 har deras liv blivit mycket lättare här i Portugal.
Men någon barnomsorg är inte aktuellt. Dagis är dyrt här
Vabba kan man inte heller. Den här lilltjejen såg ut att ha feber.
Numera finns lagar mot diskriminering mot folkgrupper som den romska och i och med att de romska barnen får gå i skolan kan de få en annan framtid än tidigare generationer, men det tål att tänka på att om jag hade fötts som zigenare i Portugal hade jag varit den första generationen som fick gå i skola och vara bofast!
Man tror att det finns mellan 30000 och 50000 zigenare i Portugal, men det finns ingen exakt siffra eftersom det är förbjudet att föra register över etnisk tillhörighet. Fördomarna och utanförskapet är säkert fortfarande starka, men det ser i alla fall ut att finnas något hopp och en väg framåt, i alla fall om man får tro den här lilla dokumentären som jag hittade och tyckte var rätt intressant.
https://www.youtube.com/watch?v=Scgve15rWEc
Åter till torsdagsmarknaden i den lilla staden på andra sidan Sintrabergen. Den halvan av marknaden som består av ätbart verkar skötas helt och hållet av portugiser. Här har man chansen att omvandla potatisen eller bönorna man skördat till kontanter. De flesta av försäljarna tillhör den äldre generationen. Om deras levnadsvillkor numera egentligen skiljer sig så mycket från zigenarnas vet jag inte men det är nog så att ingen av dem får något gratis, jag tror inte någon av dem kan ta saker som till exempel social trygghet och en pension som går att leva på för givet. De vara sin egen lyckas smed, och klara sig på det de har, bäst de kan, och hoppas att de får ha hälsan.
Jag förenklar nog en del, men kontrasten är i alla fall inte så stor mellan de två olika folken som samsas på marknaden som den mellan i stort sett vilken svensk som helst och de tiggande romer som söker sig till Sverige i hopp om att få smulor av den välfärd som finns där, och som man som svensk nog vant sig vid att ta för given. Om man tänker bort den tryggheten svindlar det ganska rejält. Jag tänker ofta på det och får ofta svindel. Och lite ångest. Lite som när jag tänker på rymden.
Det jag läser i svenska medier om de romska lägren och tiggare utanför var och varannan affär känner jag inte igen från det Sverige jag minns. Ändå var det bara knappt två år sedan vi flyttade därifrån. Jag följer den svenska debatten kring detta med vantro och undrar var det ska sluta. Det verkar vara en infekterad debatt och jag hoppas jag inte klampar på alldeles på tok i mina ullstrumpor och i min okunskap. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det, och jämföra, och undra. Jag ser inget liknande här. Jag har inte sett några romska läger som de jag läser om i svenska medierna i Portugal. Kanske finns de ändå? Jag tror inte jag sett mer än ett tiotal tiggande romer sammanlagt under de två år vi bott här i alla fall.
Man får ju inte välja, men finge man det skulle jag nog ändå hellre vara zigenare i Portugal och stå och sälja kläder på marknaden, än rom i Sverige, fast Portugal är ett mycket fattigare land med sämre sociala förmåner. Men det är ju just det, att man inte får välja.
Tillbaka till marknaden igen. Det var ju där vi var, men ändå känns det plötsligt som att det blev ett tvärt och lite krystat kast till mig och mina marknadsfynd. Det får vara så. Där stod de och hojtade med sina högar av kläder och sin historia, och där gick jag (och mina föräldrar) och letade efter fynd.
Det finns ju barnkläder också, men…
Tyvärr finns det dåligt med till exempel barnkläder på marknaderna, men för någon i storlek 38 som gillar klänningar finns det massor! Just den här gången blev det faktiskt ganska många, typ …7!!, men så har jag också många år av klänningsbärande att ta igen eftersom jag typ fram till dess att vi flyttade till Portugal inte haft klänning sedan skolavslutningen i nian. (Kanske två klänningar på 30 år?) Jag vet inte om jag ska skämmas eller vara nöjd med att de kostade mellan 3 och 5 euro styck, men jag tyckte inte jag behövde pruta i alla fall.
Det kommer att bli en låång sommar, Loppan, men nu är vi redo för den!
Innan vi åkte hem behövde vi ha mat, och vi gjorde som man bör, vi gick dit alla andra gick för där brukar det vara bra. Det var det verkligen också, men vi skrattade gott åt min pappas lunch. Jag beställde açorda de gambas åt honom utan att ha hade någon koll på vad det var förutom något med räkor, och så fick han en stor karott med gröt som i och för sig innehöll räkor, men ändå! Alla räkor gick åt, mycket gröt blev kvar!
Jag passade på att äta bacalhau för det brukar vara gott när man äter det på restaurang och att tillaga det själv är ett minst sagt krångligt. Sist gick det inte bra fast jag lagt i blöt i tre dagar och bytt vatten varje dag och allt. Tydligen skulle jag ha kokat i mjölk också!
Den här var god!
Man lär sig något nytt hela tiden. Om de iberiska romerna i Portugal och om hur man lagar bacalhau. Om räkgröt och om var man ska tokshoppa klänningar utan att spräcka budgeten.
Det var allt för denna torsdag!
Pingback: Som när vi var lyckliga och inte visste om det – Bortugal
Pingback: Som när vi var lyckliga och inte visste inte om det – Bortugal
Ny rapport om romer i Portugal presenteras
http://lifestyle.sapo.pt/familia/noticias-familia/artigos/ciganos-portugueses-tem-baixos-niveis-de-escolaridade
Åh, tack Annannan! Ska läsa!
Det är ju ingen hemlighet egentligen vad staden med torsdagsmarknad heter. Det bara blev så att jag ville maila, men staden heter Malveira! (:
Intressant.
Utan att ha några lösningar på problemen kan jag ju säga att det känns sorgligt att se tiggarna på gatorna, utanför varenda mataffär och tåg- eller busstation snart. De flesta har ju barn hemma i Rumänien och är här bara för att försöka få ihop några kronor. Hur kan det vara bättre att sitta utanför en ICA i Sverige, utan hem, utan språk, än att vara i sitt eget land med sin familj? Sorgligt. Och något som jag tror att Rumäniens politiker är de enda som kan förbättra?
Det är mycket som är sorgligt i detta, bland annat att Rumänien fått en hel del pengar från EU för att förbättra situationen för det romska folket i landet – och trots detta har ingenting gjorts! Så där finns massor av outnyttjade EU-pengar avsatta för att hjälpa. / Åsa
Det här med romer i olika länder är något jag tänkt väldigt mycket på också, under det senaste halvåret. Utvecklingen i Sverige har gått enormt snabbt. Nu verkar varenda litet snabbköp även långt ut på landet (i alla fall i södra Sverige) ha sin egen tiggande s k EU-migrant vid dörren. En del av romerna från Rumänien och Bulgarien som nu är i Sverige var i Portugal och Spanien tidigare. Det var vanligare att se dem tigga vid snabbköp respektive spela dragspel vid ett trafikljus för 5 år sedan här. Men inte heller då var de så många som de är i Sverige idag.
Iberiska romer har jag aldrig sett tigga, men för tiotalet år sedan var det här en ganska typisk syn vid platser där det rör sig mycket människor: en liten romsk flicka med en karta plåster i handen som hon ”sålde” enstaka av. Det ser man inte längre.
Reglerna kring Rendimento Social de Integração (närmast att jämföra med socialbidrag) har haft en enorm inverkan på romernas skolgång (se http://www.publico.pt/sociedade/noticia/rendimento-social-de-insercao-foi-a-grande-revolucao-na-comunidade-cigana-1690211). För att föräldrarna ska få socialbidrag krävs nämligen att barnen går i skolan. Jag tycker det är ett fantastiskt drag – jag tror mycket mer på den formen av styrning än på att vara polis.
Jag har precis läst När jag blir fri, biografin om Katarina Taikon som beskriver de svenska romernas väg till ett anständigt liv med bostäder och skolgång under andra hälften av 1900-talet. I Portugal ligger man några decennier efter, men det gör man ju med allas skolgång.
Skillnaden verkar vara hisnande mot de förhållanden som råder i Rumänien och Bulgarien.
Tack för lång och intressant kommentar, Annannan! Nu vet jag ännu lite mer! Det där med skolgång är ju rätt avgörande, så det känns som ett bra drag att satsa på! Jag försöker läsa mer på ämnet, men det är svårt att hitta och förstå vad det är man läser. Väldigt tacksam för dina insikter! Jag har också hört att det fanns fler tiggande romer från östra Europa här tidigare. Fattigdomen där verkar ju vara ofattbar, sådan man inte trodde fanns i Europa. Ändå har EU pumpat in pengar, men den hjälpen verkar inte ha kommit fram till dem som behöver. Ska se om jag kan få tag i boken du nämnde också. / Åsa
Du får gärna låna mitt exemplar av boken! Mejla mig din adress så skickar jag den.
Tack, Annannan! Det gör jag!
Hej! Vad kul att jag råkade komma till din blogg! Läser till lärare och vi hade i uppgift att läsa några klassbloggar men på något sätt hamnade jag alltså här. Min släkt bor i Portugal och vi är där minst en gång om året och i januari-februari gjorde jag min VFU på Svenska Skolan i Lissabon, så då var vi där i sex veckor. (Men så vitt jag har förstått så går inte era barn där…(?)) Har bara hunnit läsa lite i din blogg än så länge, men ska försöka läsa ikapp. Förresten, de där små keramikgrisarna ska man lägga chorizo på, sen häller man i nån slags sprit i botten och tänder eld. 🙂
Hej Gloria, ja vad roligt att du hittat hit! Och tack för upplysningen angående keramikgrisarna. Jag trodde man la i glödande kol och grillade spädgris i dem. Haha! Det är mycket jag inte vet, och ja, det stämmer att mina barn inte går på den svenska skolan även om vi funderade på det ett tag, som alternativ. Den verkar mysig och bra ju, men än så länge har vår variant funkat över förväntan! Läs mer så får du se! / Åsa
Snälla snälla – vilken är orten? Vi kommer till era trakter i sommar och då blir det kanske en utflykt dit en torsdag om vädret är lika galet som förra sommaren då vi var i trakterna. Å vattnet vid Adraga var 12 (!) grader varmt (kallt!)….
Svarar med mail, Åsa!