Parallella liv – det som inte blev

Jag tänker mig att alla har parallella liv. Liv som inte blev av men som man skulle ha levt om man vid någon tidpunkt i livet fattat det andra beslutet i stället för det ena, om det blivit så istället för si. Jag har flera stycken. Jag har förstås hon Åsa som var förnuftig och försiktig och inte skrev på ett köpekontrakt på det här huset i Portugal och som fortsätter att kämpa på som högstadielärare, ofta i uppförsbacke och motvind fast det förstås var ganska kul ibland de dagar man orkade skratta åt det hela. Henne tänker jag på ibland, fast allt mer sällan.

Jag har också ett parallellt jag som jag nästan glömt, som fortfarande jobbar på hotell i Östra Tyrolen och kanske eller inte har ett gäng barn med Wolfgang. Han var inte alls att lita på, så den Åsa skåpsuper nog lite till tröst och i den lilla tyrolska byn viskas det nog en hel del om hur det står till med den där svenskan egentligen, medan Wolfgang svingar sin ölsejdel på after ski med någon ung Heidi eller med någon svenska på skidsemester. Det var tur jag tog mej ur den dalgången, fast den var vacker.

En väldigt avlägsen parallell-Åsa luffar samtidigt runt i Sydamerika och försörjer sig på att göra och sälja smycken, men jag kom ju aldrig iväg dit som tur var och så är jag inte speciellt händig eller konstnärlig heller så det var nog lika bra. Man vet aldrig vad den Åsa skulle ha råkat ut för om hon blivit av. Kanske tur att hon aldrig blev mer än ett frö i mina tonårsdrömmar.

Sverker har en parallell-Sverker som fick permanent arbetsvisum till Nya Zeeland och fortsatte jobba som båtbyggare i Auckland, och säkert en massa andra parallell-sverkrar, alla med verktyg och surfbräda i högsta hugg på olika platser i världen.

Tillsammans har vi förstås de parallella Åsa och Sverker som fortfarande inte byggt klart huset men förhoppningsvis håller ihop ändå, och det parallella barnlösa paret vi var nära att bli. De som efter mycket möda och stort besvär ändå inte lyckades få två alldeles fantastiska döttrar. De sörjde länge och bittert och åkte sedan jorden runt i en husbil och gör nog det ännu. Varv efter varv, utan att komma fram.

Vi har också ett väldigt avlägset parallellpar som vi nästan förträngt som köpte en gammal gård på Gotland där vi driver en loppis. Vi har massor av trasmattor och katter och kanske får som klipper gräsmattan åt oss och bräker olycksbådande. Vi hasar mest runt där och så tar vi en fika emellanåt och sitter där och suckar lite och säger jaha ja. Ladan håller på att rasa ihop. Ibland ser det ut som om någon saktar in och kanske tänker stanna och köpa något, men nästan alltid kör de vidare.

Närmare till hands ligger Åsa och Sverker som köpte ett fik på en surfstrand i Cornwall. Det kunde ha hänt och det kunde ha varit lättare och mer logiskt än Portugal på vissa sätt. Vi kunde redan språket, vi har till och med släkt där, vi skulle nog ha kunnat få jobb där om det sket sig med fiket, vilket det antagligen hade gjort. Vi drömde om det där fiket länge och åkte faktiskt dit och fikade och kände efter. Vi hyrde ett hus vid just den stranden och besökte till och med den lokala skolan.

Fiket på stranden. Det som var till salu. Samtliga bilder är från vår resa till Cornwall i juli 2o11.

Sverker går från huset vi hyrde till surfstranden där fiket låg

Det finns en hel del paralleller mellan Portugal och Cornwall. Kustlinjen, fiskebyarna, surfstränderna, och från huset vi hyrde där såg vi samma sol gå ned i samma Atlant som här.

Det blev inget café i Cornwall, men varm choklad efter ett kallt bad unnade vi oss.

Kanske hade vi hamnat där om det inte regnat så förbaskat och varit så kallt de där veckorna vi tillbringade där. Större delen av vistelsen påminde den cornwallska sommaren rätt mycket om en portugisisk så kallad vinter, och tur var nog det, annars hade vi ju inte hittat hem hit.

Jo det var fint i Cornwall, och soligt ibland till och med, men det var inte hemma.

Allt handlar inte om väder och klimat förstås, men apropå väder och klimat, nu får jag äta upp att jag skrev om trög svensk vår och att jag skröt om vårt högsommarväder. Rätt åt mig! Nu till helgen är det Sverige som kan glädja sig åt högsommarvärme medan vi ska få kyligare och regn. Men inte lika kallt som i Cornwall.

Har du också några parallella liv som inte blev av?