Påsklov i Spanien!

Ja inte i år alltså, utan i fjol! April, april! 😉 Dags för ännu en en flashback här i bloggen tyckte jag eftersom jag ju faktiskt hade ett intressant (?) liv även innan jag började blogga! Flashback eller sidetrack kanske man kan säga eftersom vi ska sidledes österut.

Det är var väldigt varmt förra påsken, minst lika varmt som nu! Så varmt att jag nästan ångrade att vi hade tackat ja till en inbjudan att besöka goda vänner på andra sidan spanska gränsen, långt från stränder, svalkande havsbris, surf och bad. Men bara nästan, för jag såg verkligen fram emot att återse den trevligaste spanjor jag någonsin lärt känna, och att återuppleva minnen från tidigare besök i hans vackra lilla stad och denna gång få dela denna upplevelse med min lilla nyportugisiska familj!

För en hel evighet sedan, innan barn och husbygge, när jag var nyutbildad nyanställd engagerad och entusiastisk lärare som brann (lite stilla i alla fall) för min språkundervisning, hade jag förmånen att få vara med och ordna ett utbyte mellan en skola i en förort till Stockholm och en skola i en liten stad i spanska Extremadura, nära den portugisiska gränsen men långt från det Spanien man möter på solsemester på solkusten eller kanarieholmarna.

Det där utbytet, som pågick i två år, är ju en helt annan historia som egentligen inte hör hit mer än som bakgrund till vår påskresa i fjol, men jag minns så väl hur det kändes att lämna Sverige en gråmulen dag i mars med 16 nervösa tonåringar och två kollegor och efter en hel del resande anlända till den där fantastiska lilla staden med ringmur och katedral, i ett vårvarmt Spanien.

Jag minns hur väl mottagna vi blev, hur annorlunda och exotiskt allt var, och den där härliga känslan av att nu är jag UTOMLANDS! Slamret och sorlet på caféerna, solen som värmde fast det var vinter, palmerna, doften av nybakat bröd från bageriet på hörnet, till och med den svaga lukten av klor i kranvattnet, allt så spännande och annorlunda! En upplevelse och ett minne för livet, som ju varje resa är, och ännu mer så för tonåringarna vi reste med, som aldrig hade rest utan sina föräldrar, och som nu fick bo inkvarterade i spanska familjer och för första gången verkligen uppleva en annan kultur från insidan.

Jag behöll kontakten med en av de spanska lärarna under alla år, han besökte oss i Sverige med sin familj och hade även hunnit besöka oss i Portugal, och så på påsklovet i fjol var det dags för oss att åka österut och för mig att återse den lilla spanska staden 14 år efter utbytet. Jag hade väl aldrig kunnat föreställa mig då att jag skulle återvända dit i framtiden med mina barn, med bil, från portugisiska Estremadura!

Det var en lyckad resa och ett fantastiskt återseende på alla sätt, men en sak som slog mig var att den lilla spanska staden inte kändes så exotisk och annorlunda som jag mindes den. Inte för att jag varit där förut, utan för att jag den här gången inte kom från en helt annan värld och en helt annan årstid. Vi hade ju bara åkt ett par timmar i bil för att komma dit. Vi hade i och för sig korsat en gräns och befann oss UTOMLANDS, men det mesta kändes välbekant och inte alls så främmande som när jag var där med utbytet från Sverige.

Undrar om det är så att det där med att resa aldrig kommer att bli detsamma, nu när vi bor i och utgår från Portugal. Min fröken Fátima säger ofta att hon inte fattar vad folk ska utomlands att göra, när allt man kan önska finns här i Portugal. Så långt skulle jag inte vilja sträcka mig, men det är helt klart så att det finns många platser som om man utgår från Portugal inte alls blir riktigt lika exotiska som de är om man reser dit från Sverige. Det är annorlunda, men inte HELT annorlunda.

För visst skulle samtliga bilder från Spanien i det här inlägget lika gärna vara tagna i Portugal, och kanske en del andra länder också,  men absolut inte i Sverige?!

Om man jämför Sverige och Spanien, vilket vi gjorde ganska friskt under det där utbytet, var det nästan svårare att hitta likheter än skillnader. Allt var annorlunda, tyckte ungdomarna. OK, folk klär sig i alla fall någorlunda lika, äter med bestick och sover i sängar, men skillnaderna är stora och många. Jag glömmer aldrig hur jag under det första utbytet, en av de första kvällarna i ett spanskt hem, helt slut i huvudet av alla intryck och all spanska gjorde bort mig totalt när jag sa att jag skulle gå och lägga mig. Lägga dig? Nu?! Men…?! Hans fru tydligen stod i köket och höll på att laga middag åt oss för fullt. Mitt i natten nästan! Klockan var halv elva!

Dygnsrytmen, klimatet, historien, skolan, mentaliteten, hur folk bor, vad man äter, hur man umgås, landskapet, växtligheten……. Annorlunda!

Är det då någon skillnad mellan Spanien och Portugal, förutom de uppenbara, att de till stor del vetter mot olika hav och har lite olika språk (typ som Sverige och Norge..)? Likheter finns det ju många, men vissa skillnader som vi reagerade på som annorlunda på andra sidan gränsen var ljudnivån. På caféer, på barer och restauranger är det otroligt hög ljudnivå. Folk pratar fort som att de pratade i kapp och högljutt som att de ville överrösta varandra i Spanien tyckte vi jämfört med i Portugal där folk är ganska lågmälda. Varje gång vi gick förbi ett café eller en bar, och det kunde vara i en liten bergsby en tidig söndagsförmiddag undrade vi vad i herrans namn som kunde pågå därinne, men det var ju inget särskilt utan helt normalt. Just det ja, så var det var ju i Spanien!

Siestakulturen är väl också typiskt spansk. I Portugal har inte affärerna stängt flera timmar mitt på dagen som de har i Spanien.

En annan skillnad vi tyckte oss kunna urskilja var att det verkar finns fler övergivna förfallna hus i Portugal än i Spanien, och då var det ändå avfolkningsbygder vi besökte, i krisens Spanien, med vår region av Portugal som ju ändå är en av de tätast befolkade och minst drabbade av krisen. Vad det beror på har jag ingen aning om, men jag skulle gärna vilja veta. Eller inbillade jag mig bara?

Sedan har vi det där med att fler (de flesta känns det som!) pratar engelska i Portugal än i Spanien, där det är no comprendo direkt om man inte hablar español. Det här beror nog till stor det på att man dubbar film och TV i Spanien men inte i Portugal. Det finns undantag förstås, som vår värd till exempel, men han är ju engelsklärare.

För mig gick det urdåligt att prata spanska. Jag försökte forma spanska ord och meningar men ut kom mer ofta än inte de portugisiska varianterna jag kämpat med att tillägna mig. Det är lätt att blanda ihop..

Fröken Fátima tycker inte om när jag blandar in spanska i portugiskan! Isso é espanhol, menina Åsa, säger hon ogillande. Hon är förstås inte så imponerad av Spanien. ”Nem bom vento nem bom casamento”, säger hon (att man säger). Varken  bra vindar eller äktenskap! Det stämmer faktiskt att när det blåser från Spanien blåser det kallt, men det där med att det inte är bra att gifta sig med spanjorer är antagligen en grov och orättvis generalisering. I gengäld säger spanjorerna om portugiserna – enligt Fátima, att de är få men tokiga, ”São poucos mas loucos!/Son pocos pero locos!”, så det jämnar ju ut sig. Haha! Men jag gillar Spanien och är glad att det är nära dit!

Frågar man våra tjejer är Spanien i alla fall en plats full av kattungar och små hundar och kor och storkar, och så kan man bada i sötvatten där! Och så pratar de konstigt där, liksom fort, och så säger de perro istället för cão (hund) och annat konstigt.

”Annars är det ungefär som hemma i Portugal!”

Vad vi har för oss det här påsklovet får ni veta i ett annat inlägg!