Penapalatset – galenslottet i Sintra

På en en höjd som kallas månberget (Monte da Lua), en mil från vår by, har någon eller några byggt ett slott som man ser på långt håll, och som inte liknar någonting jag sett förut. Inte i verkligheten i alla fall.

Första gången vi besökte Palácio da Pena i Sintra var på Fridas åttaårsdag, bara fyra dagar innan vi kastade oss in i affären med det här huset vi bor i nu. När Sverker såg slottet i Sintra eller Penapalatset som det heter, torna upp sej i all sin galenskap mellan träden var hans kommentar: ”Herrej #%¤”$*! Och så säger de att jag är galen!”

Historia är verkligen inte mitt ämne, så fast jag besökt Penapalatset ett antal (8?) gånger nu har jag ingen vidare koll på historien, men om jag nu kollar upp det är det tydligen så att på 1800-talet, under romantiken, fick Ferdinand I för sej att det skulle vara skönt att ha ett sommarresidens i Sintra, där det ofta är lite svalare än i Lissabon, och anlitade av någon anledning en tysk arkitekt, som hette Wilhelm Ludwig von Eschwege (bara en sån sak!) en amatörarkitekt till och med, som väl hämtade lite inspiration från tyska slott längs Rhenfloden, och så blev det som det blev. Lite tokigt, lite smaklöst, men ändå fantastiskt och ibland till och med vackert.

Storhetsvansinne, galenskap, ett mischmasch av olika influenser, otroliga detaljer och alltsammans byggt på ett fantastiskt läge med en svindlande utsikt ända till Lissabon och ut över Atlanten.

Man måste ha haft obegränsat med pengar! Man har verkligen inte sparat in på något! Det är krusiduller och detaljer och lull-lull överallt. Man undrar nästan om de var vid sina sinnens fulla bruk när de satt och hittade på något dylikt. Man tänker också på vilket arbete det måste varit att bygga galenskapen. Bara att bygga vägen upp dit och ta sej upp med allt material! Det är brant och tätt bevuxen oländig terräng.

Palatset beboddes periodvis av kungligheter under andra halvan av 1800–talet. Man kan tänka sej hur odrägliga de lär ha varit, kungligheterna som gick runt där och blev uppassade.

Portugal var en kolonialmakt på den tiden och kunde hämta hem alla möjliga dyrbarheter från olika håll i världen. Man passade också på att anlägga en enorm park med exotiska importerade träd och buskar som nu vuxit till sej ordentligt. En ganska vildvuxen magisk sagoskog att gå på upptäcktsfärd i. Full av överraskningar!

När Portugal blev republik 1910 blev slottet ett statligt museum. De röda och gula färgerna ska ha bleknat under åren och slottet var länge helt grått tills man tog tag i det och målade upp det igen. Det måste ha gått åt en del färg. Nu är Penapalatset ett ett nationalmonument, en av Portugals främsta turistatttaktioner, och på UNESCO:s världsarvslista sedan 1995.

Jag har 9 tips till den som tänker besöka Penapalatset i Sintra.

1. Gör det! Missa det inte!

2. Välj en dag med blå himmel. Är det molnigt i Lissabon eller Cascáis kanske du knappt ser handen framför dej uppe i Sintrabergen.

3. Undvik helger och de tider på året då spanjorerna har lov.

4. Försök åka dit tidigt på morgonen eller till solnedgången. Vackrare, mindre folk.

5. Åk dit mätt eller ha med dej matsäck. Cafét / restaurangen är inget vidare. Dyrt och med halvdant sortiment.

6. Håll i barnen om ni har några! Låga murar/ räcken och svindlande höjder!

7. Missa inte parken! Den är halva behållningen! Förtrollande! Magisk!

8. Slösa inte halva dagen på att ta dej dit, då hinner du inte se allt. Vi tog taxi från Carcavelos ( på kustremsan mellan Lissabon och Cascáis) där vi hyrde lägenhet den gången, ända fram till entrén, och det gick på 24 Euro. Värt. Buss och tåg är inte jättebillig här i alla fall.

9. Penapalatset har en granne, en fästning som morerna lämnade efter sej. Den är också värd ett besök, men det blir en dryg dag om man vill se den också samt Sintras gamla stadskärna. Fast det går! Vi gjorde det på en dag, och då gick vi från morernas fästning ned till gamla Sintra. Och hann åka häst och vagn!

Nu när vi ändå är inne på temat galna byggen, vad är det Sverker har för sej? Han hinner inte så mycket mellan surf och siesta, och han har ett gäng småprojekt på gång också, men han har ju tjuvstartat på ett projekt som jag tror är större än jag fattat. Vi hade ju kommit överens om att inte göra några större ingrepp de första 18 månaderna här, och nu har de snart gått.

Han har en bra idé, eller ett par stycken faktiskt, men jag är väldigt osugen på att bo i byggkaos igen, efter alla år på Bygget.

Jag förtränger det hela ett tag till och hoppas det blir bra surf, för då blir det inga väggar rivna eller byggda!