Portugal – bäst i Europa!

Det känns om att Europa blev lika överraskade när Portugal vann Eurovisionen som när de vann fotbolls- EM i fjol. Återigen vänds världens (i alla fall Europas) ögon med förvånat höjda ögonbryn mot Portugal, det lilla landet i Europas västra utkanter.

 

Kan det vara så att man inte riktigt räknat med Portugal? Att man inte riktigt trott på att Portugal ska ha något att komma med som räcker hela vägen? Vad gäller Eurovisionsfestivalen kan det i och för sig bero på att de varit med i 53 år utan att vinna, men rent generellt – är det inte så att Portugal hamnat lite i skymundan och underskattats. Hur kan det komma sig?

 

Min teori är att Spanien, Frankrike och Italien och även grekerna på något vis har armbågat åt sig huvudrollerna i historien om inflytelserika och charmiga kulturer i Europa, så som den ser ut i de flestas huvud. Dessa länder solar sig minsann fortfarande i glansen av Pytagoras, Da Vinci, Napoelon och Columbus och är omåttligt stolta över bedrifter som ägde rum för så länge sedan att det lika gärna kunde ha varit i ett helt annat land, medan Portugal länge fått stå där i utkanten av filmen med en liten sketen biroll.

 

I mångas världsbild figurerar Portugal bara som fattigt land som producerar kork och fiskkonserver, förresten var det inte väldigt länge diktatur också, och är det inte väldigt kallt och blåsigt där? Portugal ses på sin höjd som ett rätt schysst land att spela golf i eller kanske till och med  i värsta fall (gud förbjude!) som en västlig lillebrorsprovins till Spanien. De allra flesta vet inte så mycket om Portugal och det verkar nästan ha fallit i kollektiv glömska att det var portugiser som upptäckte större delen av jordklotet. Vem kan nämna en känd portugis utom Ronaldo? Hur många vet att Portugal har haft två nobelpristagare och hur många kommer ihåg att portugisiska är ett av världens största språk?

Så är det kanske inte bland den här bloggens läsare eftersom många av er antagligen hittat hit på grund av något sorts portugalintresse, men hur många utanför denna krets har någon aning om hur man säger ”jag älskar dig” eller räknar till tio på portugisiska? Säkert bara en bråkdel av alla som kan svänga sig med Sil vous plait, Jé taime, Hasta la vista, Olé, Ti amo och så vidare – och de flesta kan väl känna igen och härma spanska, franska, och italienska, men hur låter egentligen portugisiska? har nog de flesta undrat. Eller så har de helt enkelt inte undrat. Ändå är portugisiska världens sjätte största språk, medan franska och italienska hamnar först på 18:e respektive 24:e plats.

I hela världen finns det ungefär 217 miljoner personer som förstod vad Salvador sjöng, men i Europa inte så många fler än de tio miljoner som är portugiser, och så några till, som jag till exempel.

Vad han sjöng? Han sjöng:

Om någon någonsin frågar om mig

Säg att jag bara levde för att älska dig

Innan dig existerade jag bara

Trött och utan något kvar att ge

 

Min kära

Hör min bön

Jag ber att du ska komma tillbaka

Att du ska älska mig igen

Jag vet att man inte kan älska ensam

Men kanske med tiden

Lär du dig älska mig också

 

Om ditt hjärta inte ger efter

Inte vill känna

Inte vill lida

Utan att tänka på vad som ska komma

Kan mitt hjärta älska för oss båda

I och med Amar pelos dois vändes plötsligt Europas öron mot Portugal och nu lyssnade de noga. Äntligen får portugisiskan ett erkännande som ett av världens vackraste språk att sjunga en fin liten sång på. Det var härligt att få uppleva portugisernas glädje och stolthet över den lilla enkla romantiska sång som sopade banan med alla andra europeiska schlagerlåtar som tog i så de sprack. Och så roligt att det blev med en så enkel och stillsam låt. Så passande portugisiskt!

Egentligen skulle jag vilja att Portugal inte drogs med i en massa spektakel utan förblev ett lugnt och stillsamt och underskattat hörn av Europa, men jag unnar  verkligen lilla ödmjuka Portugals självkänsla denna vinst. Någonstans läser jag:

Det enda vi saknar är pengar och bra politiker – resten har vi! Sol, stränder, turism, Fátima, fotboll, Ronaldo, vi är landet som har allt – och den där nu omsjungna förmågan att älska för två, eller fler, kanske för flera miljoner!

Och visst har Salvador rätt när han säger att det som behövs är känsla, och känsla finns det massor av i Portugal. Själ, hjärta och känsla. Och mycket mer.  Nu är det bevisat för andra gången i rad. Portugal är bäst i Europa! Egentligen borde det inte vara så himla otippat.

Oj vad jag rycktes med där då. Så kan det gå, i segeryran! I nästa inlägg har jag bägge fötterna på den portugisiska jorden igen. Då blir det andra nyheter.