Portugiser i trafiken

Min lärare i portugisiska sade en gång att en elev till henne hade läst i en bok, innan han kom till Portugal, att portugiser inte kan köra bil och att många portugiser är enarmade eller saknar delar av armen av den anledningen att de ofta kör bil med bilfönstret nere och armen ute. Det var det dummaste min lärare hade hört, sade hon och man undrar ju lite hur fortsättningen av förklaringen löd. Var det omkörande bilar som kapade armarna eller?

Det får vi nog aldrig veta, och jag har då inte sett några enarmade portugiser eller kapade armar, och heller inte speciellt ofta folk som kör med armen eller armbågen ute, även om det förekommer – men inte oftare än på andra håll där det är fint väder. Jag är nyfiken på var den där eleven (en dansk var det) hade läst det där. Fake news var det i alla fall.

Min lärare kunde däremot hålla med om att folk kör som galningar här, men där blev vi för första och enda gången oense, för jag höll inte alls med. Jag tycker nämligen portugiser är väldigt lugna och fina och civiliserade i trafiken, precis som jag tycker de är annars. Sedan dess har jag mött många som håller med danskens källa och min fröken, men ingen som håller med mig. Gång på gång kommer detta upp. Här på bloggen kommer det upp ibland i kommentarer och när jag mött svenskar som bor här har det hänt mer än en gång att de kommenterat om trafiken. Inget trafikvett har de, portugiserna. Ingen framförhållning alls i trafiken. Ett helt folk utan trafikvett är de, mer eller mindre, om man får tro vissa.

Till och med mina portugisiska elever säger att portugiser är dåliga bilförare och att trafiken i Lissabon är rena galenskapen. Har du inte kört bil i Lissabon, Åsa? Jo, det har jag, och jag har aldrig märkt av någon galenskap. Jag verkar vara den enda i världen som trivs jättebra med portugiser i trafiken. Hur kan det komma sig?

Senast idag körde jag rakt in i smeten i jätterondellen vid Marques de Pompal och via Avenida de Liberdade ned till Rossio och sedan längs floden till Santa Apolónia och upp i Alfamas gränder på jakt efter en parkeringsplats. Det var inget jag ville göra, men de hade stängt av min påfart till Marginalen, som flyter så smidigt längs floden in till Lissabon, så vi fick korsa stadskärnan istället, på väg till Tjuvarnas marknad. Det var inget jag ville göra men om jag nu måste köra rakt igenom en stad så får det gärna vara Lissabon.

Nej, så blev det inte utan rakt ned för Av de Liberdade och in i ”area movimentada” som betyder att det är mycket folk och mycket trafik där.

Jag var lite ringrostig kanske i stadstrafiken och inte riktigt beredd på den här rutten. Körde fel i jätterondellen så det blev ett extravarv, tvärnitade vid rödlyse för att jag var så upptagen med att se mig omkring längs Avenyn, kröp fram en bit för att jag var osäker på om jag skulle byta fil eller ej, böt sedan fil ganska tvärt i sista minuten och ett tag stod jag stilla mitt på vägen i Alfama medan vi dividerade om vi skulle svänga eller inte och sedan samma sak igen medan vi avvägde om vi skulle parkera där och då eller längre fram.

Sverker var inte med som tur var, annars hade han drivit mig till vansinne med sina kommentarer och domderande, blandat med svordomar och nervösa utrop. Han tror ju att han kör bättre än jag och då får han väl tro det, men jag tycker nog att jag kör lugnare. I alla fall när inte han är med för då blir vi bägge förbannade. Han på hur jag kör och jag på honom som stör.

Barnen har till min stora besvikelse och förvåning vid ett tillfälle råkat säga att de tycker pappa kör bättre än jag, vilket de baserar på lösa påståenden som att ”jag inte verkar veta vart jag är på väg” och på att jag ofta säger saker som ”Var sjutton kom den där ifrån?”, men de har i alla fall vett att inte kommentera min körning när jag kör. Idag var det alltså lugnt och fint i bilen och jag tyckte också att samspelet med övrig trafik funkade utmärkt, kanske mer tack vare andras hänsynstagande än min körning.

Vid inget tillfälle under hela detta lite osäkra och ryckiga manövrerande genom hela stadskärnan var det någon som tutade eller skrek eller visade fingret eller hytte med näven eller vad man nu kan göra för att visa missnöje med medtrafikanter. Alla var mycket tålmodiga och verkade ha full förståelse för att jag kanske åkt fel och var lite förvirrad och osäker.

”Vet du inte riktigt hur man kör i en rondell? Inga problem, vi anpassar vår körning efter det! Ta så många extravarv du vill!” ”Vill du plötsligt och oplanerat byta fil? Okej, varsågod! Vi gör plats för dig!” ”Behöver du stanna och fundera en stund? Inga problem! Vi här bakom väntar!” Så upplevde jag trafiken i Lissabon idag och så har jag alltid upplevt den, från första början.

För att inte tala om utanför Lissabon! Om trafiken är lugn och sansad i Lissabon är den rena sömnpillret utanför Lissabon. Folk kör för sakta! Här där vi bor kan det bero på att det är så vackert. Folk är ute och finåker och vill se sig om och har ingen brådska. Längs havet är det särskilt mycket så och lite irriterande kan det vara om man själv har bråttom.  ”Kliv ur bilen och promenera istället! ”vill man ropa då, men kör dåligt eller som galningar gör de rakt inte om du frågar mig i alla fall.

Tvärtom är de ovanligt bra på samarbete i trafiken. Laget före jaget, liksom. De är väldigt bra på att släppa fram någon som vill ut på vägen eller som stannat och blinkar och behöver korsa mötande fil. Där vi handlar behöver man göra så om man kommer från vårt håll och det slår aldrig fel. Man stannar till, blinkar och vips stannar första bilen i mötande fil som i ett trollslag också och man blir viftad över vägen med en vänlig vinkning. Ingen tutar eller har sig.

Portugiser är alltså supertrevliga och tålmodiga och hänsynstagande även i trafiken. Jag står fast vid mitt första intryck från den första gången vi körde vilse i Lissabon och har inte ändrat ståndpunkt, åtta år senare.

Har någon en annan erfarenhet eller statistik att komma med är ordet fritt, men jag baserar min åsikt på min erfarenhet i det här fallet, alldeles avsett om Sverker påstår att det kan vara så att jag kanske rentav kör som en portugis, och att det är därför jag liksom smälter in i den oordnade trafiken.

Hem från Lissabon tog vi min favoritväg, Marginalen. Bilder därifrån som jag tvingade barnen att ta eftersom jag satt och tänkte på detta inlägg som jag skulle skriva innan spektaklet idag. 

Dagens fynd!