Portugisiska ord som svenskan saknar

Häromveckan skrev jag ju om svenska ord som inte riktigt har någon översättning i portugisiskan och nu är det dags att vända på steken, för att det ska bli rättvist. Nu ska det alltså handla om portugisiska ord som saknas i svenskan. Det finns flera ord som jag kämpat med att begripa i portugisiskan och nu inte kan klara mig utan och andra som jag fortfarande inte riktigt greppar fast jag hör dem hela tiden. Dessa ord ska det handla om nu, och vi kan väl börja på ord som jag är bra på!

Sedan jag lärde mig ordet ”Combinado” till exempel, förstår jag inte hur jag kunnat klara mig utan det. Det har inget med kombinering att göra trots att mina barn då och då säger att de har kombinerat med någon, och jag kanske själv också halkat dit och sagt så. Nej, ”Combinado!” säger man när man har bestämt något med någon, till exempel att de ska komma förbi i morgon förmiddag, eller att man ska betala si och så mycket för något, eller att jag ska ta med en kaka eller skjutsa till kalaset eller dylikt. Men vad heter ”Combinado!” på svenska? Mina elever ser skeptiskt på mig när jag föreslår uttryck som:  ”Då säger vi det” eller ”Då spikar vi det!”. Finns det inget… ord? Något … lättare? Kan man inte säga att man ska kombinera med någon? Nej, det kan man inte faktiskt, fast det vore praktiskt. De antecknar skeptiskt och lite missnöjt de konstiga uttryck jag föreslagit.

Sedan har vi ju det berömda ”Saudades”! Det är jag också bra på att använda tror jag! ”Saudades! Det säger man när man längtar tillbaka till något, lite nostalgiskt. Det brukar jag ju inte göra, men jag kan slänga mig med ”Saudades!” ändå, nu när jag vet hur man använder det. Ett tag trodde jag att man kunde använda det som längtan, som i längtan bort. Jag hade en teori om att portugiserna stod och tittade ut över havet och hade saudades som drev dem att segla iväg och upptäcka världen, men nej. Den teorin avfärdade min fröken Fátima bryskt som ett missförstånd. Som romantiska fördomar om portugiser, rentav, och så förklarade hon att man längtar inte bort, man längtar tillbaka till något.

Idag är mitt hjärta överfullt av saudades till det som vi en gång var och aldrig mer kan bli…

Vårt liv är en samling av saudades

Saudade börjar där något oförglömligt slutar

I svenskan längtar man ju mest till sådant som ska hända, inte efter saker i det förflutna. Man längtar till semestern, till helgen, ja, man längtar hela tiden efter något, men att se fram emot något är inte saudades, och denna svenska framtidslängtan är faktiskt krångligare och ovanligare att uttrycka på portugisiska än på svenska. Ansiar…Man gör inte det så ofta eller man uttrycker inte det så ofta i alla fall, utan man längtar hellre bakåt. Jag kan inte låta bli att tänka att det kan finnas ett samband mellan detta och att Portugal är ett mer konservativt land med mer traditionella värderingar, medan Sverige blickar framåt och inte kan förändras fort nog.

Saknad finns ju också, förstås, men hur ofta använder vi ”saknad” mer än i begravningsannonser? Ibland tror jag saudades går att översätta med saknad, men det verkar vara mer än så, och vanligare. Saudades verkar vara en speciell sorts längtan eller saknad som vi tydligen inte känner så ofta i Sverige att vi behöver ha ett ord för det, men här är det saudades hela tiden. Man kan ha saudades efter skoltiden eller mammas soppor eller efter bacalhau om man har utvandrat från Portugal, eller gamla tider rent allmänt. Man kan säga det när man ser bilder från förr och man kan skriva det som kommentar när någon lägger ut bild på fejjan av något man minns. Hur kommenterar man sådant på svenska? ”Det var tider det!” eller liknande kanske, och det har ju inte alls samma innebörd och känsla som ”Saudades!”.

Jag känner saudades efter/för allt som har gjort mitt liv till det som är, när jag ser bilder, känner lukter, hör en röst, när jag minns det som varit, känner jag saudades…. Jag känner saudades efter/för vänner som jag inte träffar mer, personer som jag aldrig pratar med eller råkar på längre… Jag känner saudades…

Det här är lite överdrivet tror jag. Man kan ha en vardaglig saudades efter saker som finns också. Lingonsylt till exempel.

Ett annat portugisiskt ord som är svårt att översätta är ”desenrascar”, som används flitigt. Desenrascar kan kanske översättas med ”att klara sig med det man har” eller ”göra det bästa av det man har”. Man tager vad man haver, liksom. Glasklart, men det finns inget ord för det i svenskan, och inte heller adjektivet ”desenrascado” tycker vi att vi behöver i svenskan. Kanske är det inte en vanlig svensk egenskap, att vara bra på att klara sig med det man har. Frågan om hur desenrascado kan översättas florerade på en facebookgrupp för svenskar i Portugal, men inget svar dög. Jag må vara partisk, men jag tyckte att mitt förslag ”om sig och kring sig” var bäst, som i det gamla talesättet ”Det gäller att vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig”. Det finns också ett substantiv, desenrascanço för detta fenomen, som vi alltså inte har något ord för i svenskan.

Om man är desenrascado kan man ”göra en MacGyver”, men det är inte riktigt samma ändå…

Ord som saudades, desenrascar och även egentid och mysa som kom upp i förra inlägget vittnar om att språket är mer än ord, och speglar ett lands speciella kultur, vanor och rent av känsloliv. Apropå det där med att grönländskan har flera ord för snö och andra språk bara ett är det lite så med bläckfisk, som svenskan bara har ett ord för men i portugisiskan har man flera eftersom man har ett annat, närmare förhållande till bläckfiskar här. Man fångar dem, tillagar dem och äter dem och det är högst relevant att det finns flera olika sorter. Lula, choco och polvo. Bläckfisk, bläckfisk och bläckfisk, ett nästan abstrakt ord i svenskan.

Polvo

Lula

Rensad lula

Lulas recheadas (fyllda lulas)

Choco

Choco frito

Saudades, desenrascar och olika bläckfiskar har jag alltså fått ett grepp om, ”Combinado” kan jag inte leva utan längre, men jag har fortfarande väldigt svårt att greppa ett av de vanligaste portugisiska orden. Ordet ”pois” Det uttalas påisch och är jättemysigt att säga, men jag säger det mest för mig själv eftersom jag är rädd att använda det fel. Fast jag testar ibland, i chattar med före detta elever till exempel där jag känner mig rätt trygg.

Detta pois var tydligen rätt! Jokas betyder pussar. Stora pussar. På kinden.

Man kan också säga Pois é, pois sim och pois não, men vad är det för skillnad mellan dem och mellan att säga bara sim/não? Tydligen kan man också säga Pois, pois, alltså dubbelpåisch, men vad är skillnaden? Jag hör pois hela tiden, men använder det som sagt nästan aldrig, eftersom jag är osäker på vad det betyder.

Poisé /Pois… är det fler som undrat över.

Mina elever har alltså försökt förklara för mig vad sjutton pois betyder, när säger man det och med vilket tonfall flera gånger, men jag kommer ändå inte på någon svensk översättning. ”Påisch” säger man i alla fall i en ganska gäll, nästan frågande ton ibland och i en lite lugnande ton andra gånger, men det är alltså fortfarande lite oklart för mig när och varför.

Jag behöver verkligen utveckla mitt poisande. Pois…

Här är en länk till roliga och mer eller mindre användbara ord som är svåra att översätta från fler språk än portugisiskan.