Santo Antóniofirandet i Lissabon: Budget-Rio!

Jag såg ett rätt roligt inlägg någonstans om att man minsann kan få upplevelser på hemmaplan liknande kända resmål och turistattraktioner utomlands, och den andra söndagen i juni kom jag plötsligt på att det var det vi gjorde. Vi upplevde Europas svar på karnevalen i Rio här i Lissabon.

Varför åka till karnevalen i Rio de Janeiro och bli rånad, både när man köper dyr flygbiljett och troligen också på plats om man inte ser upp när Lissabon kan erbjuda ett alternativ som är mycket snällare mot plånboken och dessutom i lite mer lätthanterligt och påklätt format? Och med folkmusik i marschtakt i stället för den där jobbiga samban!

 

Jag har ju aldrig varit i Rio så jag vet inte vad jag missat. Jag har aldrig längtat dit heller såvitt jag kan minnas, men i fjol lovade jag ju att nästa juni skulle vi minsann uppleva firandet av Lissabons favorithelgon, Santo António, och förra söndagen gjorde vi just det.  Vi började med att ge oss in i Alfama, som dagen till ära var pyntat och fint och fullt av glada människor.

 

Firandet av Santo António skulle delvis kunna beskrivas som en stor kvartersfest, och kvarteret heter Alfama. Det firas lite här och där i staden, men i de gamla alfamakvarteren som är Lissabons hjärta är festens puls som starkast. Här har man pyntat med färgglada girlanger, och röken från sardingrillarna ligger tät. I vartenda gathörn grillas det och äts det sardiner och bifanas och dricks det Superbock, Sagres eller sangria.

 

 

Sedan flera månader tillbaka har man just här i Alfama och i en massa andra stadsdelar ägnat sig åt omsorgfulla förberedelser inför årets parad. Tema har bestämts, dräkter har sytts, musik har valts, orkestern har repeterat, koreografi har tagits fram och övats in. Man har sminkats och pimpats och så äntligen är det dags för den stora paraden, när grupperna från alla stadsdelar med anseeende och Marcha-grupp möts och paraderar nedför frihetsavenyn och tar emot folkets jubel och poäng från domarna.

 

Fler bilder i ett bildspel här , bättre än mina.

Är man riktigt förtjust i parader och pompa ska man köpa biljetter i förväg och se alla grupper uppträda på MEO Arena i Parque das Nações i anslutning till paraden.

Eller se filmklipp här så får ni höra musiken också!

Detta är alltså Marchas Populares, fast man kan tro att populära marscher är lite av en oxymoron, en contradiction of terms. Vem gillar marschmusik? Lissabonborna tydligen. De gillar att slå på stora trumman och tuta i blåsinstrument i takt med paraden. Sjunger gör de också. A minha marcha é linda! (Min marsch är vacker!) är alla gruppers slagord.

Jag har inte riktigt förstått sambandet mellan Santo Antonio och marscherna och sardinerna, men i fjol skrev jag ju lite om det där med att detta helgon var lite av en matchmaker, och att det är populärt att gifta sig just denna helg. En lustig likhet med svenskt midsommarfirande hittade jag också under mitt googlande. Om man är singel är detta kvällen då man ska möta sin tillkommande, särskilt om man utför vissa speciella ritualer, som till exempel att gräva ned Santo António med huvudet nedåt. Hittar man den rätte ska man ge henom en kruka basilika! Då blir hen glad.

 

Man kan också ha en mössa eller peruk som ser ut som basilika, eller som en sardin, eller som Santo Antónios gloria kvällen till ära.

 

 

Sardinerna? Tydligen var han inte bara en romantiker, Antonio, han var också så tråkig att folk inte ville höra hans predikan. I Rimini var det tydligen som han då gick ned till havet och predikade, och se fiskarna (alltså inte de som fiskar utan de som fiskas), de stack upp sina huvuden och lyssnade på António. Därför äter man sardiner på hans dag, i alla fall i Lissabon där varje anledning att äta sardiner är god nog.

Därför luktade våra kläder av grillade sardiner när vi kom hem från firandet av Lissabons populäraste helgon.

 

 

Gillar du folkfest och färgglada parader? Glöm Rio och missa inte firandet av Santo António i Lissabon, den 12-13 juni. Ja, nu har du ju redan missat årets, men det kommer ju fler år!