I Sintra igen – på tipspromenad!

Om sagostaden Sintra har ni ju läst förut, men nu har vi följt ett nytt tips och gjort en ny promenad den pastellfärgade sagostaden i skuggan av Monte da Lua, Månberget, där Penapalatset/Galenslottet tornar upp sig som ur en Disneysaga på en bergstopp och på nästa bergstopp det minst lika sagolika Morernas fästning, som hämtat ur en helt annan saga. Sagoparken som hör till Penapalatset som är som ett äventyr i en annan värld.

Vi trodde vi kunde det där nu, men så denna vår tredje augusti i Portugal fick vi samma heta tips från två håll om ett till sagolikt ställe i Sintra, och blev förstås nyfikna. Det var bloggläsaren som var i Sintra i augusti och kom förbi och hälsade på hos oss som inte kunde tro att vi inte kände till Quinta da Regaleira när vi bor så nära Sintra. Tydligen hade hon gjort Sintra noggrannare än oss och blev glad över att kunna komma med ett så bra tips och vi tog tacksamt emot. Sedan var det en surfare som Sverker kallar flumsurfaren, som när de satt på varsin bräda och väntade på augustis sista vågor tipsade om samma ställe och beskrev det för Sverker som en magisk plats. Där fanns tydligen grottor, tunnlar, tinnar och torn och en massa mystik och äventyr som legat och gömt sig från oss tills nu bara en kurva från där vi brukar parkera, ganska centralt i sagostaden. Quinta da Regaleira, eller Monteiromiljonärens Palats.

Jag vet inte vad han gick på för substanser den där Monteiro, miljonären och köpmannen från Porto som köpte palatset av baronsläkten Regaleira, men det var han som såg till att förvandla den tillhörande parken till något som påminner om en syratripp på sina ställen, som till exempel de inverterade tornen, eller brunnarna som inte hade som syfte att ge vatten utan användes för initieringsriter och tarotseanser. Han var tydligen inne på alkemi och primitivism och annat sådant, och enligt flumsurfaren helt klart en Illuminati. Jag är inte så insatt i något av det där men han tänkte helt klart utanför boxen om man säger så, när han anlade sin trädgård. Vi gick bakom en liten grupp med en tysk guide ett tag, som gick på om symboliken för människokroppen och die Sexualität i alla grottor och torn i parken, men det får schtå für honom tycker jag.

Det fuktiga klimatet gör att det växer så det knakar överallt i Sintra. Det är nästan obegripligt att man lyckats tränga genom den massiva växtligheten och lyckats tämja den så pass att man kunde bygga en stad i denna vilda grönska och man får lätt känslan av att om man naturen fick hållas skulle Sintra tas över av träd, rötter, mossa, murgröna och ormbunkar och annat på nolltid.

Sintra ligger mitt i en galet grönskande prunkande värld som nästan skulle kännas tropisk om det inte vore för att det samtidigt känns lite höstlikt. När vi var där den första september när ingenting påminner om en skandinavisk höst i Cascais eller i vår by blommade höstanemoner i Sintra, vildvinet glödde och en del löv hade vissnat och fallit ned på trottoarens gatstenar.

Och mellan all grönska skymtade staden och Morernas fästning.

Vi tackar för tipset och tipsar vidare: Quinta da Regaleira i Sintra, en magisk promenad i en annan värld, full av vackra och spännande detaljer….

…och överjordiska och underjordiska överraskningar

Bakom vattenfallet, på med pannlampan och in i de underjordiska gångarna!

En del var upplysta, andra inte

Imorgon firar vi Sverkers stora födelsedag! Det kanske ni får läsa om sedan!