Alldeles i början av terminen kom Frida hem och sa att hon skulle klä en liten låda i ett fint tyg eller i fint papper. Hon tog tag i det helt själv och klistrade på ett blommigt tyg på ett miniatyrcornflakespaket som hon sparat från sin mellismatsäck. Det skulle vara för att lägga ” Elógios e Sugestões” i sa hon. Beröm och förslag. Alla måste ha en sådan låda.
Några dagar senare kom hon hem med några lappar som hon hade fått i sin låda. På någon stod det ” Tack för att jag får komma hem till dej och leka”, på någon annan ” Du har fina ögon och fint hår” och liknande. Jag frågade Frida om hon också skrivit lappar. Jo. Hon hade skrivit lappar också. ”Du är kul att leka med, Benedita”. ”Du har fina glasögon, Miguel!”
Några dagar senare kommer hon hem med fler lappar och visade. Hjärtformade lappar. ”Jag tycker om dej Frida”, skrev någon till exempel. Jättegulligt! För dem som får sådana lappar, som Frida, är det ju jättekul och härligt.
Jag antar att syftet med det hela är att eleverna ska öva sig i att berömma varandra och säga snälla saker, men jag vet inte om Fröken Graça har funderat över hur det blir när de börjar jämföra med varandra och den ena har fått tio lappar och den andra kanske inte fått någon alls? Som svensk kan man inte låta bli att tänka så, sedan man fått det inmatat i sej sedan barnsben att det måste vara rättvist. Men det måste hon väl ha tänkt på? Att det kan bli orättvist?
Jag vet inte heller alls vad hon tänkt att de ska ge varandra för förslag. Frida har inte fått några förslag vad jag vet.
Är det ingen som blir utan lappar? frågar jag. Det är ju mindre kul för de som inte får några lappar, eller inte så många lappar. Jo. Diogo får inga lappar, men det är för att han inte har någon låda. Därför får han sitta inne på rasten, säger Frida då.
Får han sitta inne på rasten för att han inte har någon låda? Frågar jag, och undrar om hon fattat det här rätt. Kanske det är för att han hamnat efter i boken eller något. Han kanske behöver extra hjälp? föreslår jag (hoppfullt!) Nej. Fröken har sagt till flera gånger om lådan och ändå har han inte med sej någon. Så tills han har med sej en får han sitta inne på rasten, säger Frida. Fast han är långsam i boken också, medger hon.
Vi hade fler miniatyrcornflakespaket, så under helgen gjorde vi i ordning ett till Diogo som Frida tog med sej och gav honom på måndagen. Då fick han gå ut och leka på rasten. Hoppas han får många snälla lappar också.
Det har hänt mycket på skolan nu som jag ska skriva om framöver. Tårar, strejkhot, blodvite (?) och Frida har fått diplom …
Och jag har fått i uppdrag av föräldraföreningen att gå runt till några butiker och be om donationer till skolans julfest. Det känns lite nervöst…