Idag är det den etthundrade och näst sista dagen på sommarlovet. De dagar, nätter, veckor av juni och juli som jag kliade bort har bleknat i minnet. Fram träder i stället färskare och finare minnesbilder från sommarlovets andra halva. Dagar på stranden igen, dagar i klänning igen, löprundor längs havet igen, dagar som vi bara planerat utifrån beachcam, väder, vind och vågor. Dagar med barnen!
Jag känner varken igen mej eller barnen på den här bilden som jag såg på portugisiska facebook. Däremot förstår jag att det kan vara tufft med så långt sommarlov för barnen om man själv inte är ledig!
Skolstart – lärare/elever/mammor
Att skolan börjar nu på måndag och ingen annan dag i mitten av september fick vi höra ryktesvägen för kanske två veckor sedan. De allra sista sommarlovsveckorna har vi haft ganska fullt upp med våra mått mätt. Plötsligt hopade sig flera Händelser, Saker Att Fixa och Tider Att Passa. Ibland flera stycken på en dag!
Tandläkarbesök – vårt första sedan vi flyttade hit så det var ju på tiden. Folktandvården kallar ju liksom inte oss här, så vi fick kalla oss själva. Inga hål och gratis blev det tack vare ett litet plastkort jag köpt av en telefonförsäljare. Fast kanske inte om man får hål. Jag vet faktiskt inte riktigt.
Min kurs rivstartade så plötsligt att jag missade en lektion, och min första lektion svarade jag fel på fem verbformer innan hjärnan hann ikapp. Jag har två spanska klasskamrater och en vietnamesiska, och vi kommer att ha fullt upp. Fröken Fátima gick ut hårt med ett hårt tempo och mycket svårare hemuppgifter än jag varit van vid. En text om Gaiahypotesen på 406 ord som skulle sammanfattas till exakt 135 ord?! Gah?! Jag trodde hon skämtade först!
Bokbytardag/Bokloppis på Svenska Skolan som jag själv tagit initiativ till, eftersom jag hade en massa utlästa böcker och var sugen på nya böcker på svenska. Det var mest jag som hade något att byta med, men jag fick tag i några nya och blev av med några utlästa, och så var det trevligt att ha anledning att besöka Svenska Skolan, där vi inte varit alls sedan vi flyttade hit.
Inköp och märkning av skolmaterial. I år lyckades vi undvika den värsta trängseln kring skolmaterial för att vi fått nys om att listan fanns på skolan några dagar tidigare än vanligt. Nu känner vi också igen listan så pass att vi vet precis vad afio, caderno pautado och tabua do ratinho är. (Återblick här) Nytt för i år var bara compasse, vilket vi satte frågetecken på eftersom det inte verkade troligt att de skulle börja orientera i årskurs tre. Det visade sig vara en passare. Vad gör man med passare i årskurs tre? Det får vi se!
Allt ska märkas noggrannt!
Föräldramöte! Nu känns det inte ens konstigt längre att man får veta ryktesvägen typ två – tre dagar innan att det ska vara föräldramöte och att alla föräldrar ändå var där med så kort varsel klockan nio en vardagsmorgon. Det som var annorlunda i år var att de lärarna gjort PowerPoints och använde smartboards, och att Frida fått en ny fröken, som fast det inte borde vara möjligt gjorde ett ännu glamorösare intryck än hennes förra klasslärare, som faktiskt gick in i väggen en bit in på vårterminen, i sina skyhöga klackar. Den nya fröken hade till och med en mailadress, så nu har vi plötsligt tagit ett stort steg in i tvåtusentalet. På höga klackar.
Frida har redan bestämt sig för att hon gillar sin nya fröken. Jag också !
Massor med kaktusfikon att ta reda på! Det finns hur mycket som helst! Man kan låta dem ramla ned på marken och ruttna också, men jag tycker att jag måste ta vara på dem och då blir det en hink var och varannan dag. Av det blir det fyra liter smoothie, som lär vara full av antioxidanter och C-vitaminer. Vi dricker och fryser in.
Ekologiskt och rättvisemärkt och gratis. Fast man blir taggig!
Våra mármelos slapp jag ta reda på. Tydligen är det en populär frukt, som väcker begär. Våra blev bortlovade åt tre olika håll till grannar och andra tanter som gått och spanat in vårt träd över muren och tänkt att de där invandrarna behöver nog hjälp med att ta reda på allt det där, så nu behöver vi bara plocka ned dem och ge bort dem så får vi lagom mycket sylt/gelé tillbaka!
Här med grädde och kanel på vårt fina kakelmönstrade porslin.
Återbesök hos dermatologen som tyckte att jag nu kan trappa ned yttterligare på kortisonet eftersom huden verkar läka bra. Jag är både tacksam och tveksam men mer om det en annan gång!
Däremellan har vi skjutsat och hämtat golfande svärmor på olika golfbanor.
I dag är det dansträning och dansuppvisning i Estoril och barnkalas i en grannby och skytteltrafik emellan. Allt på samma gång på olika ställen, men imorgon, den etthundraförsta och sista sommarlovsdagen blir det bara stranden!
Men taggarna? Hur gor ni for att inte sticka er??
Plockar med grilltång, håller dem på plats med gaffel medan vi skär med kniv och gröper ur med sked, Annika! Men vi får alltid en del taggar ändå…
Och jag vet att man inte bör ha tre bokstäver av samma sort i rad…
Roligt att ses! Varmt välkomna tillbaka!
Ja detsamma och tack för visningen, Linda!
Det låter som en intressant tid ni går till mötes! Med såna moderniteter som email kanske ni till och med kan få lite information i förväg om saker och ting…? 😉
Ja, vi får se om det kommer någon mail från skolan i år FreedomTravelHelena…
Så bra att sommaren slutade lite bättre än den började! Jag tycker Nya Zeeland ligger 10 år efter i datorutvecklingen, men här finns ändå Facebookgrupper för föräldrar och gruppmailer och liknande i alla fall. 🙂 Ha en finfin dag på stranden och lycka till med skolstarten!
Det konstiga är att det ju funkar ändå, Marie, nästan bättre till och med! Jag har aldrig sett så bra närvaro på något föärldramäte i Sverige, och då fär de inbjudan i både mail och pappersform i flera veckor i förväg och så får de påminnelser i varje veckobrev fram tills mötet, och så kommer kanske hälften…
Intressant iakttagelse! Från en som har barn på teknikfokuserad förskola/skola med egna iPads till alla från 6 år, klassblogg, klasssite, gmail etc
Ja det har ju verkligen sina fördelar att vara uppkopplad, men så finns det ju en stress i det också kan jag tycka – logga in här och där, lösenord hit och dit, kolla regelbundet, och folk missar saker ändå, men det är kanske för att de har fullt upp med jobb och aktiviteter och får en massa information från olika håll. I helgen fick jag veta att ena dotterns dansgrupp skulle ha en facebookgrupp för att lättare kunna sprida info om extraträningar och annat, så det kommer här med, sakta men säkert. Och så tycker jag att man får ha tre bokstäver i rad av samma sort ibland om man vill det. / Å-mamman