Språkmissar vi minns

Det där med att lära sig ett nytt språk är ju en stor utmaning. Det är svårt, jobbigt och ibland frustrerande men framförallt roligt. Roligt är det också med alla tokiga missförstånd och felsägningar som blir i och med att man inte riktigt förstår och när man tager vad man haver i sitt ordförråd och inte riktigt vet vad man säger. Jag säger förstås en massa fel hela tiden, som jag inte vet om. Ibland när jag lär mig något nytt skäms jag lite när jag tänker på alla gånger jag gått och sagt alldeles fel, men förhoppningsvis betyder det man säger i all fall inte något anstötligt eller förolämpande. Men man vet ju aldrig! Fröken Fátima har varnat oss för att prata om tomater i plural, för tomates är tydligen pungkulor och inget man har i salladen. Här pratar man bara om tomate i singular, men då jag hunnit bo här i flera månader innan jag ens träffade Fátima och ofta handlat på marknaden där säkert sagt pungkulor flera gånger utan att veta att det är oanständigt. Och ingen har sagt något.

Åtta tomat, tack!

Under större delen av första terminen sade jag nog nästan varje dag till någon vid skolan, fröken eller skolkamrat eller förälder till sådan, att Frida skulle gå och jaga vid den eller den tiden. Hon gick ju hem tidigare än sina kamrater då hon hade bara de obligatoriska ämnena första läsåret och det uppstod ofta frågor kring det. Frida skulle i alla fall gå och jaga väldigt ofta den terminen, då jag alltid sa Vai à casa (hon går hem) med icke tonande s vilket då i portugisiska öron låter som Vai à caça vilket betyder går på jakt. Dessutom heter det vai PARA casa, om man inte menar att hon bara ska gå hem och vända. Det var därför folk tittade på mig så konstigt ibland och ibland frågade om hon skulle komma tillbaka sedan.

Vai a casa eller vai a caça? Ingetdera! Vai PARA casa!

Eller som den dagen Jonna var helt förtvivlad och utom sig av hunger när vi hämtade på dagis för att det serverats hönsrumpa. Rabo de galinha. Det hade varit gulvitt och dallrigt och när hon äcklad hade frågat vad det var hade fröken sagt att det var hönsrumpa. Det lät ju onekligen äckligt. Jag tänkte mig det sladdriga knottriga skinnet eller något sådant och undrade om det kunde vara något sådant, eller någon äckligt broskig del. Fröken Lourdes kom skyndande till kapphallen när hon hörde att Jonna grät och undrade vad som står på. Jonna tyckte inte om lunchen, sade jag, och frågade vad de egentligen ätit. Jonna sa att det var hönsrumpa? Fröken Lourdes tittade oförstående på mig en stund och brast sedan ut i gapskratt och visar med kroppen hur missförståndet uppstått. När Jonna inte förstod ouvo (ägg) hade hon, pedagog som hon ju är, tagit till kroppsspråket. Hon visade oss också; Hon kacklade och viftade med armbågarna och pekade sedan på sin rumpa, där ju ägget som man gör omelett av kommer ut. Sedan gick hon och hämtade de andra fröknarna som alla skrattade så tårarna rann de med åt hönsrumpan. Från och med då säger vi ofta rabo de galinha om ägg hemma hos oss. Säkert hemma hos fröken Lourdes också.

Jonna och fröken Lourdes

Eller som den gången på språkkursen då jag sa att jag tyckte det var så bra att min man var ”naughty”  (i brist på bra översättning till svenska). Han är nog den mest ”naughty” person jag känner faktiskt, sade jag, och såg nöjd och glad ut. Väldigt nöjd med att jag kunde det ordet också, det hade jag snappat upp från barn-TV där Händige Manny heter Manny Mãozinhas men ”mauzinho” som jag fick det till med rätt adjektivböjning men fel (icke-nasalt) uttal och trodde betydde händig, betyder alltså ”naughty”, vilket fick Fröken Fátima att se minst sagt undrande ut. Det tog lång tid att reda ut det missförståndet. Fröken Fàtima kände inte till Händige Manny. Och mãozinhas betyder inte ens händig, fast mão är hand.

Händig heter jeitoso och inget annat!

Det var i alla fall inte jag som ville ha bajskaka. Det var min kurskamrat från Malta som frågat efter bajskaka på konditoriet när hon ville ha något med kokos. För oss utlänningar är skillnaden i uttal mellan coco och cocó hårfin. Först skrattade vi så vi grät åt maltesiskans fadäs och hennes imitation av konditorbiträdets min och hur det sakta gått upp för henne vad hon sagt. Sedan fick vi öva länge på att säga rätt. Där satt vi, fem vuxna kvinnor och upprepade i kör när fröken Fátima omväxlande sade ”kokos” och bajs” och för oss lät det likadant. Jag tror jag ska undvika att prata om kokos. Det kan ju inte vara så svårt att undvika kan man tycka.

Det finns ju så mycket bakverk utan kokos.

Annars är min favorit i språkliga missförstånd en konversation jag hade på en fest i London för säkert 25 år sedan. Jag frågar en äldre ( tyckte jag då ) kvinna på festen: What do you do? och får svaret ”Dirty sex!”. Sedan blir det tyst ganska länge medan jag febrilt försöker komma på en följdfråga som inte känns konstig. Jag är nästan på väg att smyga därifrån när hon plötsligt ställer frågan ”And how old are you?”. Långsamt går det upp för mig hur missförståndet gått till. Jag gör då ett nytt försök och frågar den trettiosexåriga italienskan (”dirtysix!”) ”So what do you do for a living?” Lite otippat att hon skulle undervisa i engelska faktiskt.

Oh, well, det kanske bara var roligt om man var med. Har ni några roliga sådana där missar?