Det där med att bli tilltalad i tredje person tog ett tag att vänja sej vid. Det är ju en sak att nia och bli niad, men att bli kallad Frun! Det blev några missförstånd i början, då jag i samtal med folk i byn svarade lite tvekande på frågor om ”a senhora” (uttalas senjåra och betyder Frun), hur ”a senhora” mådde, vart ”a senhora” var på väg, om ”a senhora” städade huset själv och så vidare. Vem pratar vi om egentligen? tänkte jag tills jag fattade att det var jag som var den där Frun som vi pratade om!
Sverker städar nog lika ofta som jag och definitivt noggrannare!
Nystädat!
Det är flera som frågat om ”a senhora” alltså jag, städar huset själv. Nej, jag och min man brukar hjälpas åt skulle jag ju kunna svara, men jag fattade ju ändå ganska snabbt att de inte frågade för att de var nyfikna på hur pass jämlikt vårt äktenskap är, utan för de ville veta om vi behöver städhjälp eller inte. Jag svarar att jag städar själv, för någon städhjälp behöver vi ju inte. Det tycker de är synd, då de eller någon de känner gärna tagit på sig jobbet och tjänat en slant extra.
De som vill städa hemma hos oss här i Portugal är grannar, mormor, faster eller mamma till någon av barnens klasskamrater. De är antingen arbetslösa eller pensionerade med pension man inte kan leva på. Emas faster gav mej nästan onda ögat, för hon hade minsann städat vårt hus i flera år innan den vänlige Senhor João, gud välsigne honom, gick och sålde det till oss så hon blev av med den inkomsten. Sju Euro i timmen hade han betalat henne, gud välsigne honom, men hon kunde minsann städa billigare också om jag tyckte det var för dyrt. Jag mumlade något lögnaktigt till svar om att jag tycker det är så roligt att städa nu när jag har tid, vilket absolut inte är sant!
Min jordglobssamling i en nisch ovanför trappen är svårdammad, men där finns en stång som man kan svinga sig i med ena armen medan man vispar med dammvippan! I hallen hopas kassar och väskor!
Och skor! Man skulle kunna ordna dem parvis men de står ju inte lydigt kvar i par! Då måste man rätta till dem varje gång man går förbi, och då blir man ju neurotisk!
Ibland gör man riktiga fynd när man städar! Hittade den här lilla krabaten (ca 5 cm lång) på gästtoan! Små ödlor är bra för de fångar flugor och spindlar! Undrar bara var svansen ligger och skräpar någonstans?
Egentligen är den enda nackdelen med att vara hemmafru (?!) som jag väl nästan är för tillfället fast jag inte är går in för det så jätteseriöst, att man inte har någon giltig ursäkt (som till exempel ett heltidsarbete) om det råkar vara ostädat hemma.
Som tur är kan jag leva med den nackdelen!
Städat eller stökigt? Svårt att säga…
Det är inte det att jag inte kan städa, eller inte har tid. Jag skulle kunna göra som när jag var au-pair i London och städa efter ett städschema, eller som när jag var hotellstäderska i Tyrolen, lättstäda varje dag och storstäda som vid gästbyte en gång i veckan, eller tokstäda en viss veckodag som när jag städade för extrapengar under åren på lärarhögskolan.
Som det nu är det mest humöret och vädret som styr över städningen. Jag brukar skylla på att jag är bohemisk, för det låter ju lite tjusigt. Är det lite trist väder kan jag få ett ryck och städa järnet, gärna med musik på hög volym, tills det är dags att hämta barnen på skolan. Jag har upptäckt att fado är utmärkt städmusik. Mycket bätte än städrock! Skiner solen, som den ju ofta gör, blir det färre ryck och dammråttorna hopas. För att inte tala om all sand som dras in i huset! Skiner solen syns sand, dammråttor och katthår bättre också, men då kan man ju vara utomhus tills det börjar skymma!
Inte städväder!
Emas faster och kompani får i alla fall städa hos någon annan. De får tycka att jag är snål. Det skulle verkligen inte kännas okej om någon av barnens kompisars mormor eller mamma städade hemma hos oss medan jag till exempel var på språkkurs eller surfade eller var ute och sprang! Som en annan Hollywoodfru! Plus att jag då skulle vara tvungen att städa innan städhjälpen kom!
En sak är i alla fall säker: 
Pingback: Bortugal | Lucka 25: Julafton
Pingback: With rivers to swim and mountains to climb. - Jennifer Sandström
Åååh Åsa, haha det här inlägget var SÅ BRA! Älskar stången för att svinga sig med dammvippan, samt skorna som har svårt att stå i par. Dessutom hade du helt rätt om dikten, kan varit det bästa jag läst på länge! 😉 TACK!
Ja visst är det en underbar dikt Jennifer och visst är det konstigt att skorna inte vill para sig! 😉 /Åsa
Jag tror att en av de där mostrarna städar hos mig i Schweiz en gàng per vecka… 🙂 Och det bästa med det är att vi tvingas plocka iordning innan hon kommer. Vi tycker alla om när det är fint och städat men vi är urusla att fà gjort nàgot utan en deadline. Perfekt enligt min mening. / Astrid Marie
Ja, det kanske är någon av mostrarna, som var tvungen att flytta till Schweiz och städa bara för att jag är för snål…(; / Åsa
Ja du ser, du har ett socialt ansvar (som nàgon annan kommenterade). Det blir bara att anställa nàgon omgàende. Du ska inte ha dàligt samvete för att du är ute och surfar eller njuter av livet samtidigt som du bidrar till nàgons ekonomi. 😉 /Astrid Marie
Jomen jag får nog dåligt samvete för min egen ekonomi då, Astrid… (;
Vilket fantastiskt hus ni har! Det där med städhjälp ja…har jag aldrig haft behov av förrän jag gifte mig med en äkta slarver. Han har köpt sig bort från våra tidigare äktenskapliga gnabb med just städhjälp. 🙂
Smart make, Marie! (:
”Hej. Jag heter *** och jag har städhjälp.”
Vi hade inte klarat oss utan av flera orsaker. Vi har ex. ingen avlastning med barn eller annat. Ekonomiska prioriteringar och Rutavdraget underlättar. För att inte tala om att vår städhjälp är så trevlig att man vill vara kompis med henne privat, regelbundet åker på långresor utomlands som vinresor till södra Europa och sån’t. Det minskar mina ev. samvetsbetänkligheter ganska mycket : )
Hej *** som har städhjälp! Jag har absolut inga moraliska synpunkter på städhjälp som så. Jag har ju själv städat hos folk och tyckte det passade utmärkt att folk behövde hjälp med städningen när jag behövde pengar. Nu är det ju uppstyrt med rutavdrag och grejer i Sverige också, så det blir schyssta villkor för alla dessutom. Jag tycker bara inte det skulle kännas okej nu eftersom jag har tid att städa själv. Det skulle bli en väldigt onödig utgift. Jobbar man heltid däremot är det ju svårt att hinna med varandra och att ta hand om sig själv och allt, så visst kan man behöva städhjälp då. Inget fel med det!!
I Spanien (Madrid) är det ganska vanligt med städhjälp ett par timmar i veckan. Folk jobbar så långa dagar, så då betalar de gärna 20-30€/veckan för lite hjälp. De riktigt rika kan t.o.m ha inneboende dygnet-runt hjälp. Förut var det mest sydamerikaner som jobbade som städerska, men nu under krisåren har många spanjorer även blivit tvungna att jobba med detta.
Hej Carina! Ja, hur ska man hinna med hem och familj om man jobbar långa dagar? Tufft för många, och så ser det ju ut att det finns folk som har behov av inkomst så då är det klart att det är så.
Är det inte så, att ett för rent hus leder till allergier? Tror min nya idol Agnes Wold Vinter i P1) pratade om det. Ni gör alla en tjänst om ni inte städar för mycket.
Så kanske det är, Annika! Har inte hört Agnes Wold, men det låter bra! Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete säger man ju också, hehe! / Åsa
Haha, du kanske vänjer dig snart vid att ha städhjälp. Jag har förstått av många andra utlandssvenskar att den där svenska motviljan ofta går över efter ett tag 😉 Själva är vi rätt kassa på att städa. Vi är båda pedantiska MEN avskyr att damma och dammsuga och sånt… Men det känns kanske liiite överdrivet att skaffa städhjälp till en bil, haha? Dessutom har vi ju begränsad budget och all tid i världen 😉
Ja, har man begränsad budget och all tid i världen så går ju städhjälp bort hur trist det än är att städa! Men det är inte bara utlandssvenskar som vänjer sig vid tanken, jag tycker det verkar ha blivit rätt vanligt i Sverige också, Helena. I stockholm i alla fall! Städhjälp till husbilen vore i alla fall lite konstigt, men varför inte. Kanske en service lyxcampingar kunde tillhandahålla? / Åsa
I vissa länder är det tydligen de ”rikas” nästan skyldighet att ha mindre bemedlade personer som nannys, städhjälp, trädgårdsmästare osv osv för att på så sätt hjälpa dem ekonomiskt på ett värdigt sätt. Känns väldigt konstigt för mig också men man förstår ju tanken. De tycker kanske att vi är helmysko, snåla och ”oöppna”.
Här i Tyskland fungerar det inte riktigt så men ofta har man mor- och farföräldrar i närheten (eller sammahus) som rycker in och handlar, passa/hämtar/skjutsar barn, hjälper till med läxor, vabbar och agerar barnomsorg när fritids och Kindergarten är stängd eller strejkar. Sen är ju hemmafrusystemet allmänt utbrett här fortfarande och DET känns märkligt för mig även om jag är en av dem. Jag inser att vår flytt inte hade varit möjlig om jag hade varit 100% tvungen att söka jobb. Vi skulle inte riktigt få ihop det eftersom vi inte har någon hjälp från någon släkting.
Hälsningar Linnea
Samma här, Linnea! Många är väldigt beroende av mor- och farföräldrar för hämtning och lämning och barnomsorg. På sätt och vis är det lite gulligt tycker jag med allt detta umgänge över generationsgränserna, men det vill ju till att man har någon som kan ställa upp. Tänker mycket på hur mycket det är som ”samhället” fixar/betalar i Sverige, som folk får fixa själva här, allt från föräldraledighet till VAB till skolböcker och matsäck.
Jag tror inte det är så himla utbrett med hemmafruandet bland portugiserna. Jag tror bägge behöver jobba för att få det att gå ihop här i och med att lönerna är så låga. (Antagligen mer än i Sverige där hemmafruandet är avskaffat helt. Jättebra med föräldraledighet och allt det som vi har i Sverige, men vem kom på att bägge föräldrar ska jobba heltid när barnen fortfarande är små? Det är en dålig idé tycker jag. Jag har själv provat och jag tycker inte det funkade!)
Jag får förresten för mig att det är mest folk utifrån som har städhjälp här, folk från utlandet som köpt hus här eller folk från Lissabon som har helghus här. / Åsa
Hej Åsa, tänkte lite runt ”vem kom på att föräldrar jobbar heltid”. Jag tror Alva Myrdal m.fl. kan vara svar på frågan. I ett socialistiskt samhälle, som Sverige har lutat åt under lång tid, ska samhället fostra barnen = ’dagis’. Det är något föräldrar inte anses klara av. Att fostra barnen till goda samhällsmedborgare. Så barnen är i samhällets förvar med föräldrar sliter ont i produktionen. Och nu stack jag ut hakan igen?.
Kul med hakor som sticker ut, Ingrid! Tror du att det är så det är? Jag har ingen större koll, men tänkte att själva hemmafruandet avskaffades väl mycket för att ingen skulle behöva vara i beroendeställning, vilket ju är vettigt, men för den skull behöver ju inte båda jobba så himla mycket för att få det bättre bättre bättre för det verkar ju som att folk inte mår så mycket bättre av att ha det bättre. Det tar tid att ha familj. / Åsa
Jo, kanske. Under 60-talet behövde industrierna fylla på med arbetare, så då behövdes också kvinnor i arbetslivet. Märkligt nog, vid samma tid så kom man på att bröstmjölk inte var så viktigt… Men under krisen på 90-talet, när det saknades arbetstillfällen – då kommer man på att jo kvinnor ska nog vara hemma, och bröstmjölken är viktig för småttingarna. Och nu fortsätter vi med att försköna hemmafru-livet, med tv-serier m.m. Samhället knuffar os dit de vill ha oss:) Tror jag – kanske jag ska tillägga.
Ja det går nog trender i det där som hänger ihop med vad det är för tider i övrigt. Tänker med fasa på länder där man blir tvungen lämna i från sig spädbarn till barnomsorg eller annat arrangemang för att kunna försörja sig eller få behålla jobbet, och är tacksam över den föräldraledighet jag fick med mina barn, och sommarloven som lärare. Livspusslet är inte jättesvårt i ett land som Sverige, jämförelsevis, om man är två vuxna i familjen, om man inte krånglar till det och gör sig som många gör och som vi gjorde med husbygge och allt. /Åsa
Det där med städhjälp har ju blivit vanligare i Sverige också! Från att ha varit otänkbart till att var och varannan jag kände skaffade städhjälp! / Åsa