Student för en dag

Det blev många timmars mangling men också flera timmars väntan i torsdags när jag var och avlagde mitt DAPLE-prov i avancerad portugisiska för utlänningar. Hur det gick får jag ju inte veta förrän i slutet av januari, men jag kan berätta hur det var och hur det kändes i fall det nu kan intressera någon. Det kändes underligt att tillbinga en hel dag på ett universitet. Inte för att jag inte gjort det förr men kanske just för att jag har det och att det var så längesedan. Många timmar har jag hängt på olika campus i väntan på föreläsningar, seminarier och tentor och nu befann jag plötsligt på ett tillfälligt återbesök i den världen. Jag hade glömt hur det kändes. Det kändes underligt välbekant.

Och nervöst!

Sexton kandidater. Jag försäkte förgäves klura ut vem Robert Clare Richards II var..

Jag kom dit redan vid åtta och var inte klar förrän klockan sex. Dagen började med en timmes läsförståelse som jag är säker på att jag klarade, och redan efter det kom till min stora förvåning skriftlig produktion. På 75 minuter skulle jag skriva ett brev på 200-230 ord om hund- och kattskatt, för eller emot. Jag var emot, i brevet alltså. I verkligheten har jag aldrig funderat över det. Sedan fick man välja tema till text nummer två på 200-230 ord.

Byrackorna i byn

Jag hade 35 minuter kvar av tiden. 1. ”Vi människor är ju beroende av planeten jorden för att överleva, men behöver den oss? Skulle den rentav må bättre om vi inte fanns?” HJÄLP! 2. ”Folk lägger allt mer tid och pengar på att skämma bort sina husdjur. Är det rimligt med tanke på att det finns medmänniskor som lever i misär och svält?” Nej kanske inte men djur är ju så fina… Nästa tema tack! 3. ”Alla borde någon gång ta en språkkurs utomlands. Håller du med eller inte? Motivera! Har du själv någon erfarenhet av språkresor och tycker du i så fall att det var givande?” Taget! Jag har ju varit på ”språkresa” flera år av mitt liv. Man kan nästan säga att mitt liv är en enda lång pågående språkresa, så där hade jag ju en hel del att skriva om plus att jag hade övat på att skriva om vikten av att lära sig främmande språk. Jag hann! Puh! Otroligt skönt att ha den delen avklarad så tidigt på dagen!

Del tre var en timmes mangling i grammatik och ordkunskap och där blev jag så ivrig för att jag kunde svaren att jag fyllde i dem på fel rad med bläck på svarspapperet, där man INTE får stryka över och ändra. Typiskt mej! Fick tokångest över det och undrade över hur stränga de kommer att vara med det. Är de stränga och räknar noll poäng där jag strukit över och försökt rädda det hela kan det vara kört. Jag var inte den enda. Minst fyra av de andra gjorde samma miss men det är ju ingen större tröst. Det skulle vara grymt irriterande om allt föll på en sådan sak!

Två timmars lunch. Jag önskade att jag hade haft kameran med mig så jag hade kunnat smygfota (med zoom på långt avstånd) gänget som satt på trappen och spelade gitarr och sjöng, alla coola afrofrisyrer och andra uttryck för ungdom och frihet och peace and love och bekymmersfrihet. Inte för att jag minns min studenttid så, och egentligen är väl ingen vare sig fri eller bekymmersfri som student. Man är fattig, har en massa jobbiga deadlines och krav.
Fátima säger att alla portugiser som kan, det vill säga som inte studerar på annan ort, bor kvar hemma hos föräldrarna hos studietiden. Det funderade jag också över ett bra tag. Och på hur det funkar med studielån och studiebidrag här. Någon som vet?

Studenter på innergården. Här ganska uniforma. Undrar om Frida och/eller Jonna kommer att hamna här? Man vet aldrig!

Hörförståelsen var en katastrof sade flera av de andra deltagarna. ”Man hörde inte vad de sa/ Det var omöjligt!”. En del var rätt upprörda. Jag var förberedd på att den skulle vara svår, att de skulle prata sjukt snabbt och svälja alla vokaler och på att jag inte ens skulle hinna läsa svarsalternativen så det var ingen överraskning. Jag hörde och förstod det mesta av vad de sa, men det var ju det där med att välja rätt svarsalternativ också ju. Jag tyckte ändå att det kan finnas en chans att jag klarade det. Jag kan in alla fall inte skylla på att jag inte hörde vad de sa.

Universitetet eller i alla fall Faculdade de Letras ligger väldigt nära flygplatsen. Man kan nästan tro att planen ska landa på universitetstaket. En del sa att det störde vid hörförståelsen men jag hörde så inga flygplan.

Hela två timmars paus innan jag skulle få göra det muntliga testet, tillsammans med en italienska som sedan presenterade sig med att hon minsann hade en Master i portugisiska språket och litteraturen varav två terminer gjorts i Lissabon, men hon missade futurum i konjunktiv ett par gånger i alla fall. Just den är jag bra på. Jag gillar den och använder den så ofta jag kan.

Medan jag väntade på att få prata gick jag runt och tittade på folk på campus i två timmar till, kollade igenom anteckningar, funderade på om jag skulle ta en fika till och kände mig så studentig att när det sedan var min tur och jag skulle presentera mig blev jag förvånad när jag hörde mig själv säga att jag snart skulle fylla 46, var gift och hade två barn. När hände det?

Ingen annan verkade förvånad över att jag plötsligt var mer än vuxen så jag fortsatte prata på om hur länge vi bott här och vad jag pysslar med och pysslade med innan och eventuellt ska pyssla med i framtiden och så fick jag en massa följdfrågor om varför vi bor i Portugal, om eventuella kulturkrockar vi upplevt här, (kindpussar!) och så fick via följdfrågor berätta om hela min språkresa genom olika länder och göra jämförelser med Portugal. Portugal är vackrast och bäst och portugiserna helt klart det trevligaste folket sa jag förstås, men det fick jag nog inget extra för då examinatören var brasilianska. Jag hörde mig själv säga fel några gånger och säkert gjorde jag fel som jag inte hörde också, men jag körde inte fast och jag behövde inte leta efter ord. Jag tror det tog tjugo minuter jämnt fördelade på mig och Master-italienskan.

Senare samma kväll ringde Fátima och frågade hur det gått. Det kan ha gått vägen, sa jag, men jag vet inte. Inte än.

Nu en blandad känsla av tomhet och väldigt försiktig lättnad.

Funderar lite vagt på bloggjulkalender nu.