Svensk jul i Bortugal!

Då har vi alltså firat vår elfte jul och vårt elfte nyår i Portugal, och man skulle ju kunna tycka att vi borde ha skapat någon form av tradition kring det, men det har vi inte lyckats med riktigt. Flera år i rad har vi visserligen surfat på julafton, och många år har vi också plockat svamp på julafton och vissa år har vi ätit jullunch på restaurang, men det är inte alltid det går att surfa och inte alla år det finns svamp till jul heller. Ofta har mina föräldrar varit här, men inte varje år och inte i år.

I fjol var vi i Sierra Nevada och dit hade vi nog åkt i år också, om inte bilen krånglat, men det gjorde den. Ja ja. Det var ju ändå lite ont om snö där. Det fick bli en hemmajul i år och ett tag såg det ut att bli bara vi fyra och inga planer alls, men så plötsligt hade jag bjudit in en massa folk på en julknytis med svensk julmat och presentbyte och allt.

Det började med att någon skulle komma hit på fika och sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men det blev ett väldigt julstök plötsligt. Det blev Jansson och rödbetsssallad och sill och nubbe och hela alltihop, och ett långbord med folk, varav de flesta var svenskar och de andra säkert tyckte att sillen var äcklig och snapsvisorna lite konstiga.

Vi känner inte så många svenskar här, men en kompis till Sverker har flyttat hit och en före detta kollega från Sverige var i Portugal över julen, och så var det då det trevliga paret som vi träffade i skogen en dag för något år sedan och så hade de med sig några vänner och när vi ändå höll på bjöd jag några till.

Om detta blir en tradition vet jag inte, men trevligt var det och när man inte har ätit svensk julmat på elva år smakar det tydligen extra gott. Till och med sillen var godare än jag kunde minnas och det var trevligt att vara lite social för omväxlings skull. Annars har jag verkligen inte varit speciellt social i år så nu gjorde jag liksom hela det sociala för hela året på en och samma dag.

Om vi har någon som helst nyårstradition så är det väl att jag somnar i soffan långt före tolvslaget. Det har jag gjort nästan varje år och det gjorde jag i år med. Något jag däremot inte gjort förut (tror jag) är att inleda året med ett dopp i havet. Det är annars populärt här, och just i år var havet ovanligt lugnt och kristallklart och inbjudande, så varför inte?

 

Så här på årets tredje dag kan jag redan konstatera att jag doppat hela mig i havet fler gånger i år än under hela fjolåret, och det måste man väl kalla en bra början. På senare år har jag tantbadat en hel del, alltså gått ut i vattnet och tagit ett par simtag utan att blöta håret. Jag brukar skylla på att jag inte vill få örvärk, men det är egentligen för att håret blir så tovigt av saltvattnet, men 2025 har jag dykt i med huvudet före flera gånger redan, och håret blev jättetovigt men jag har inte fått örvärk.

Efter morgondoppet här hemmavid packade vi in oss i bilen och drog till en annan strand och paddlade runt på ståuppbrädor och snorklade resten av dagen.

En bra början på året, och ett bra slut var det också! Speciellt som Sverker fått ihop bilen dagen innan nyårsafton. Han ägnade mellandagarna åt att laga bilen, som annars hade kostat oss 5000 euro sammanlagt att reparera på verkstad, enligt de offerter vi fick. Det där kan jag laga själv, sa Sverker och beställde delarna på nätet för 800 Euro och några dagar och många svordomar senare var det fixat!

Någon gång mellan jul och nyår hann vi även med solnedgångssurf i Caparica, och en utflykt till Sintra, vackra platser som vi nog inte besökt en enda gång under 2024 förrän denna sista vackra vecka. Tjejerna har varit lite överallt, men Sverker och jag har varit hemmagrisar. Det var roligt att avsluta året med att göra lite utflykter tillsammans!

Då har jag sammanfattat julen och nyåret, och det får räcka. Att försöka sammanfatta året som gått ger jag mig inte in på, men detta är vad jag skrivit om i år:

Hänt hittills i år

En rolig vecka i januari

Karneval i stormens öga

Grattis till Friheten!

Varning för allvarlig sjukdom!

När Roxy fyllde fem

Inte en lugn helg

Bortugal har fyllt 10 år!

Pompa och ståt

Resfeber igen!

Då håller vi andan och dyker in i nästa år och nästa våg, för nu är det snart slut på den åttonde vågen, enligt min uträkning om att livet innehåller olika faser som är sju år långa. 7 gånger 8 är 56, och det fyller jag i år. Det borde betyda att den nionde vågen är på väg att rulla in. Vad som händer då vet ingen. Det får vi se, helt enkelt.

Jag önskar er (och oss) i alla fall ett gott nytt år!