Svenskugisiska som hemspråk? (Del 2)

Ja, det har gått över förväntan med portugisiskan, men hur det blir med barnens svenska är helt upp till oss. Eller upp till oss, upp till mig känns det som. Det är nog ingen slump att det heter modersmål och inte fadersmål, tänker jag, paranoid som jag är. Det är nog mest mitt ansvar och jag har inte riktigt gjort mitt bästa hittills för att ta min responsabilidade. Minha culpa.

Jonna som ”hade” fem år när vi flyttade kunde ju inte skriva på svenska, så portugisiskan är hennes första skriftsspråk. Det märks. Bokstaven k blir ofta c när hon skriver, även på svenska, eftersom man i portugisiskan inte använder bokstaven k. Hon applicerar gärna portugisiska skrivregler på svenskan, eller inga alls. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta den där gången när hon ropade från baksätet med upprörd stämma att hon sett ett ord som slutade på två ess på en skylt.  ”Mamma, ett ord som slutar på dubbel-ess! Express! Med två s på slutet! Så kan man väl inte skriva? Jag har aldrig sett ett ord som slutar på två s förut! Två s kan man ju bara ha” – och här växlade hon till portugisiska – ”entre dois vogais!” (mellan två vokaler!)

 

 

 

Frida kan skriva skapligt på svenska men hon gör det hellre på portugisiska tror jag. Vilket språk hon skriver på i sin dagbok vet jag inte, men i den skriver hon lite nästan varje dag. När jag frågar om hon brukar skriva på svenska eller portugisiska tänker hon efter en stund innan hon svarar att hon inte minns, och jag får absolut inte titta efter! Jag är inte helt säker men jag tror att hon redan skriver bättre på portugisiska än på svenska. Hon skriver i alla fall finare när hon skriver på portugisiska, för den snirkliga skrivstilen de lär sig i skolan här reserverar hon tydligen för portugisiskan. Det där med stavningsregler likaså.

 

Det är väl märkvärdigt också att hon kan sätta varenda liten krumelur rätt i portugisiskan men konsekvent vägrar haja det där med dubbelstavning och korta vokaler och tvärtom. Jag skule hopa repp. Hon verkar inte bry sig heller, de gånger jag rättar henne. Spela roll, säger hon. (Spella rol!)

Nej, det är tydligen inte så noga med svenskan. Min responsabilidade och mitt fel. Minha culpa. Jag försöker döva mitt dåliga samvete och trösta mig med att de blir bättre och bättre på portugisiska, världens sjätte största språk, och att svenska hamnar långt ned på listan över världens språk. Efter min dong, ilocano, quechua och rundi. Min dong, ilocano, quechua och rundi? Ja, språk som talas av fler människor än svenskan! Samvetet köper inte riktigt det argumentet. Det känns ändå viktigt. Det är viktigt!

Litet språk eller ej, tvåspråkighet är alldeles för bra för att ge upp utan att anstränga sig tycker jag. Det gäller bara att övertyga tjejerna om det också. ”Varför ska jag ens lära mig svenska?” säger Jonna så fort det tar emot, och det är henne det tar emot mest för, som kom hit med minst svenska i bagaget. ”Jag tänker ju ändå alltid bo här! ”Sedan följer lång diskussion om framtid och möjligheter och arbetsmarknad och ursprung. Hon är inte övertygad, men jag ger mig inte! Jag vill bara inte ligga på för mycket, så de upplever det som ett jobbigt krav som jobbiga mamma hittat på, det där med den jobbiga svenskan.

Jag försöker istället med ”lite socker-i-botten-metoden”. Svenskan är alltså medicin som ska ned. Vad gäller skrivandet så har jag kommit på att de tycker det är kul att skriva på datorn och då håller de sig då till svenska, mest för det är så jobbigt med portugisiska krumelurer som inte finns på det svenska tangentbordet. Jag har letat efter roliga spel på temat svensk stavning på nätet, men inte hittat något bra. Ett vanlig word-dokument har funkat bäst hittills. Lite hjälper ju rättstavningsprogrammet, men en hel del fel slinker ju igenom ändå, tyvärr. Vi har inga paddor eller barn-appar i den här familjen. Kanske är det därför de tycker word är så roligt?!

Får jag presentera Fridas senaste alster:

”Den regnbågiga enhörningen”

Det var en gång en grupp med enhörningar.

Efter som att allt var regnbågigt tyckte han att det var konstigt!
Till o med pannkakorna var ju regnbågiga…
… utom en liten, liten katt!
Han var helt vit.

SLUT!

Man undrar lite vad trålkar är för något eftersom WORD inte rättar det. Man undrar också om trålkaren var ful eller full. Egentligen. Men man vågar inte fråga. Det är så skört.

Fulla är de förresten ofta vid middagsbordet, våra svenskugisiska barn, istället för mätta, eftersom mätt heter cheio på portugisiska vilket betyder full, fast inte onykter.

 

 

Jag tycker också att jag är ett gott föredöme eftersom jag själv läser och skriver sjukt mycket. Barn gör ju inte som vi säger utan som vi gör sägs det, men ibland stämmer tydligen inte det heller. Vi har en hel del barnböcker på svenska som de inte sätter sig och läser i frivilligt härhemma, där TV-n lockar mer om det blir en stund över. Däremot blir de glada om jag sticker åt dem en bok i andra sammanhang än hemma och försjunker då lätt in i läsningen stund i alla fall. Därför har jag ofta med mig en bok eller två åt dem i väskan.

 

 

Vi kör också en hel del högläsning. Det tycker de i alla fall alltid om!

 

Det låter väl mysigt och pedagogiskt, eller hur? Tyvärr blir det ändå väldigt lite tid som ägnas åt svenskan på ett utvecklande sätt. Jag har i och för sig funderat allvarligt på att anmäla dem till distansstudier i svenska, men hade helst velat göra det under det hundra dagar långa sommarlovet när de inte har så fullt upp i skolan. De ska ju hinna leka, dansa och surfa också, och det får som sagt inte bli ett jobbigt måste utöver allt jobb det har med skolan. Jag vet inte om det vi gör räcker, men tänker att alternativen, alltså att antingen ge upp eller pressa på mer känns ungefär lika otänkbara.

Vi är många utlandssvenskar som värnar om våra barns kunskaper i det lilla språket svenska. Jag och över 6000 av dessa är med i facebook-gruppen SMUL (Svenska som Modersmål UtomLands) där man kan ”umgås ”med andra i samma sits, vädra sin oro eller sina triumfer och dela med sig av eller få tips på temat. Man kan också läsa intressanta artiklar på temat i Magasinet SMUL

I helgen blir det nog ingen svenska alls, för då är det karnevalsträningar och pyjamasparty och barnkalas för hela slanten.
Ett av barnkalasen är hos oss.
Pyjamasparty.
Hela klassen.

(Är man ond om man hoppas att alla inte kommer?)

Vi hörs på andra sidan kalaset!

.