Sverker – femtio år ung!

Han var 29 när vi träffades, och hade åldersnojja redan då. Du borde skaffa någon yngre, jag ska ju snart fylla gubbe! kommer jag ihåg att han sa, och sedan övergick trettioårskrisen i förtioårskris och femtioårskris har han haft sedan han fyllde förtio, men den har lindrats rejält av flytten hit. Jag törs inte tänka på hur det hade varit om han skulle ha fyllt femtio på bygget, så det gör jag inte.

Jag glädjer mig i stället åt att han har varit en glad 40-plussare under de år vi bott här, väldigt lik den Sverker jag träffade för mer än tjugo år sedan. Han verkar rätt nöjd med att fylla femtio till och med, bara han får surfa ett par gånger i veckan! Det gör han med en femtonårings passion, och om man ser honom på håll och kisar lite ser han lätt tjugo år yngre ut, tycker i alla fall jag.

Sverker i lumpen – mer än trettio år sedan!

Femtio år ung! Same same but different!

Helt okej att fylla gubbe i Bortugal!

Han känner dock rätt tydlig av att han är ett halvt sekel gammal. Han brukar säga att om han vore en häst skulle han väl skjutas, så gammal och skruttig som han börjar bli. Han har ont i axlarna av allt paddlande (och år av annat slitage innan dess), han hör dåligt och ser dåligt, och så lungorna förstås, som tog mycket stryk av byggdamm, men som nu får rehabiliteras. Han tar gärna en tupplur efter lunch också, och det är ju lite gubbigt, men när han är vaken är det få som har sådan energi som Sverker!

Det är också lite gubbvarning på att aldrig ha skickat ett sms, eller ett mail för den delen – han tror att hans mailadress börjar på www nånting – och att aldrig kasta något trasigt innan han försökt lappa eller laga det, som om han vore från en annan tid än resten av vår generation, men så har han alltid varit och det är nog mer sunt än gubbigt.

Den stora dagen firades i sällskap av familjen och finbesök ända från Sverige, minsann. Jag fixade födelsedagslunch och på kvällen gick vi på fin restaurang vid havet, innan vi fortsatte in mot Cascais där det var stort pådrag med ljusfestival, dagen till ära, skulle man kunna tro, men det var bara ett lyckligt sammanträffande!

Grillad dourada och räkor till lunch!

Restaurangen rekommenderas! På första parkett!

Min kamera är på lagning, så bilderna i det här inslaget är sämre än vanligt, och de från ljusfestivalen  är nästan samtliga lånade av en kompis. En av Sverkers presenter var en vattentät go-pro kamera, så snart kanske vi kan ta bättre surfbilder!

Jag har skrivit mer om Sverker här och här och här och här och här och här och här   – snart en hel roman alltså, och snart skriver jag om hur det går med renoveringsprojektet han håller på med när han inte surfar, sover middag, pluggar portugisiska eller fyller år.