Igår blev det en cykeltur igen! Denna gång utan vår granne fitness-spanjoren som dragit till Florida två månader. En cykeltur utan surrealistiska inslag eller slutkläm. Ett inlägg utan åsikter, knorr, cliffhanger eller några djupare reflektioner. Eller kanske några förresten, men mest en massa bilder!
Vi tog en ny väg, en grusväg som ledde ner i en dal där ett hotell och före detta kloster låg gömt.
São Saturnino
Vi cyklade till Azoia, byn man susar igenom när man åker till Cabo da Roca. Bara det att den här gången cyklade vi runt i alla gränderna och tittade på husen där azoianerna bor. I slott och koja, med eller utan utsikt över Atlanten och den berömda fyren. Det här är alltså den västligaste byn i Europa!
Azoia
Om jag ska göra någon slags reflektion över det hela så skulle det vara att jag kom att tänka på Bodil Malmsten, som bor i en Atlantby som kanske liknar denna, i Finistere, som betyder världens ände. Jag läste hennes bok ”Priset på vatten i Finistere” för ett tag sedan. Hon har en blogg också!
Stenhusen och hortensiorna påminner mej också om Cornwall och byarna kring Land´s End, där jag har en kär släkting, Hon har ingen blogg, men hon skriver brev och skickar kort till mig ibland!
Hortensia i Azoia
Klematis i Azoia
Eh… fackelblomster? i Azoia!
Trafikljus i Azoia
Där ligger de, byarna vid Atlanten, vid det man en gång kanske trodde var världens ände, där landet tar slut och havet börjar. Där lever folk sina liv, med Atlanten som backdrop.
Någon har varit och jagat kaniner och vaktlar.
Några väninnor har tagit en kaffepaus från julstöket, klädda i städrock, den obligatoriska hemmafruuniformen
Någon passar på att hänga tvätt när solen skiner.
Någon säljer tofflor i hopp om att någon i byn har slitit ut sina.
Någon har fyra hundar som skäller ikapp!
Man har julfint på fiket!
Men påsktema på fasaden..
Sedan cyklade vi hem och levde våra liv i vår Atlantby. Där landet nästan slutar och havet nästan börjar.
Sverker satte sig att rita om huset så att gästrummen blir en gästlägenhet med egen ingång, med tanken att köra B&B med uthyrning av surfbrädor, cykel och annat kul. Kanske vore något? Först ska han göra klart det han håller på med nu helst, kanske. Jag gjorde mina läxor och hängde tvätten.
I norra Portugal började det rulla in tiometersvågor i går, och idag kommer de hit, fast lite mindre. Hälften så stora, men det räcker! Det borde vara stort redan, för inatt hörde vi havet dåna, vågorna som en puls, som jättehjärtslag därute i natten. Kanske dyker de upp i en lucka snart!