Tillbaka i skolbänken

Även det längsta sommarlovet har sitt slut, fast man inte riktigt vet när förrän det är dags. Nu är vi ju vana vid det så det är inte så mycket att orda om längre, men 91 lediga dagar blev det i alla fall mellan skolavslutning och skolstart i år. Tillräckligt länge för att i alla fall våra barn skulle hinna börja längta efter lektioner och läxor, men kanske mest efter sina klasskamrater. De sista två veckorna på lovet gick det nästan inte att prata om något annat än vilket skolmaterial de skulle ha, vilka lärare de skulle få, och hur deras schema skulle se ut, samt om de skulle få vara kvar i samma klass med samma klasskamrater. Det fick de.

Frida börjar sjuan. Här ska hon på informationsmöte på fredagen innan skolstart och träffa lärarna, klasskamraterna och få schemat. Jonna är redan på sitt möte.

Skolmaterialet hade vi förstås färdigt i god tid. Vi hade beställt och fått skolböckerna för längesedan och använt de kuponger man får av staten för det syftet för andra året i rad. Vi behöver alltså inte betala för alla böckerna längre, utan bara för övningsböcker, skrivhäften, pennor och så vidare. En dag när barnen hade kompisar här berättade jag för dem om hur det fungerade i Sverige, att man kunde komma tomhänt till skolan och få allt där av sina lärare. Till låns i och för sig, men i alla fall. Det tyckte de lät lika otroligt som många i Sverige tycker när jag berättar att här måste man köpa allt själv. Det blev en livlig diskussion om för- och nackdelar med detta. De tyckte det lät lyxigt och rättvist, men samtidigt tycker de ju om att ha sina egna böcker och att åka och köpa material inför skolstarten tycker de är nästan lika kul som julafton!

Inte så kul var det däremot att få schemat, som inte kom ut förrän på fredagen innan skolstarten som var på en måndag. Ett schema som inte liknade något jag sett tidigare och som orsakade stort missnöje både hemma hos oss och i föräldragruppen på whatsapp. Flera dagar i veckan slutar barnen skolan halv sju på kvällen och ska de sedan ta bussen hem så är de inte hemma förrän klockan sju, när det är mörkt. Det vet man ju hur det är om man vuxit upp i Sverige, men det är ju för att solen går ned strax efter lunch på vintern. Det som inte förekommer i Sverige så vitt jag vet är  dagar då skolbarn inte börjar skolan förrän efter lunch, framåt tvåtiden. Sammanlagt äter de bara lunch på skolan två dagar var detta läsår, och det är såklarrt inte samma dagar.

Jag bakade tekakor till matsäck första skoldagen och kände mig jättepräktig!

Det blir en del logistik kring detta, och vi som inte måste vara på jobbet hela dagen kanske inte tillhör de som drabbas hårdast, men för många blir det krångligt värre. I och för sig börjar barnen bli större och en del kan kanske fixa lunch själva eller boka skollunch i alla fall och åka in till skolan tidigare, men i de flesta fall blir det nog mor- och farföräldrar som får rycka in. Eller så får man hjälpa varandra. Vi har redan denna första skolvecka fått skjutsa och hämta andras barn och även haft dem här på frukost och lunch någon dag, och så kommer det nog att bli en del.

Sedan två veckor tillbaka är jag också tillbaka i skolbänken faktiskt! Det livslånga lärandet är ju något jag tror helhjärtat på och i våras fick jag tydligen för mig att jag behövde fler högskolepoäng och anmälde mig till distansstudier och blev antagen, så nu är jag också tillbaka i skolbänken och har redan hunnit lämna in två uppgifter. En tredje ska in idag så jag får väl logga ut härifrån och göra klart den snart.

Den senaste veckan har jag också suttit flera timmar i telefon med olika myndigheter och supportpersoner angående allt från byggregler till bryderier kring fakturering. Om man ska tänka positivt är det ju väldigt bra språkträning! Antagligen får man också en massa vuxenpoäng för sådant!

I ett svagt ögonblick tackade jag också ja till att uppgradera vår försäkring med en blygsam summa mot löfte att vi skulle få tillgång till läkare som gör hembesök vilken tid på dygnet som helst. Vi fick tyvärr tillfälle att testa det redan första veckan då Frida låg och vred sig i magsmärtor hela natten. Vips så dök det upp en farbror med vit rock och stetoskop och satte sig på hennes sängkant och klämde här och där och skrev ut ett recept! Ganska praktiskt faktiskt! Men nu skulle det inte handla om det.

Skolbänken var det ja. Och katedern för min del. Hur jobbhösten ser ut är fortfarande oklart. Min hösttermin med kvällskurser drar igång om en vecka men precis som barnen kommer jag nog inte att få veta mitt schema förrän någon dag innan kursstart. Hur många kvällar jag ska jobba beror på hur många elever som har anmält sig och det vet man inte förrän i sista minuten. Jag har en del lektioner på dagtid på annat håll och lite skypelektioner så länge och kanske startar en intensivkurs framöver, vi får se. Det kan bli en ganska luftig höst, men det trodde jag om våren också, och sedan översvämmades jag nästan av jobb från olika håll.

Sverker då? Han hänger också lite i luften och går härhemma och vankar i väntan på att få sätta kofoten i det stora gröna utan att riskera att bli anmäld och hamna i ännu en kafkaprocess.

Bild på utsikten från ett fönster i huset som vi ska fixa i ordning.  Fönstret går inte att öppna, så det blir lite suddigt. Eller det kanske går, men då kanske hela huset rasar.

Jag ska berätta mer om det hela snart, men tillsvidare får han ägna sig åt att fixa härhemma, vara huslig och ta hand om alla hundar. Våra och andras. 

Ta hand om oss!

Hur hösten blir vet vi alltså inte riktigt än, förutom att det inte blir några riktigt fasta rutiner och en del att hålla i huvudet. Vilken dag är det och vilket barn kommer hem snart och vilket har inte åkt än? Hur många barn blir det på lunch och vem går ut med hundarna? Vilken dag var det nu igen idag och behöver du bilen? Och så vidare. Livet liksom.

Förhoppningsvis hinner jag berätta vidare om vår resa norrut och allt annat som ligger och väntar på att bli nedskrivet! Avlsutar med några bilder från sommarlovets sista dagar.

PS. Lämna gärna en kommentar! Det blir roligare då!