Tre veckors surfförbud

Sugen på surf!

Tre veckors surfförbud har Sverker haft nu, på grund av en elak öroninflammation som han dragit på sig. Vi åkte in till akuten vid sjukhuset i Cascais redan andra dagen han klagade för värk och läkaren sa att till och med det öra som han sade sej inte ha ont i var extremt inflammerat. Antibiotika, inflammationshämmande, värktabletter.. och surfförbud.
Det syns ju att vi är utlänningar, så när vi kommer dit frågar de efter European blue card, men eftersom vi inte bor i Sverige är vi utförsäkrade från det svenska systemet och nu har vi istället ett dokument från Centro de Saúde, vårdcentralen, om att vi är registrerade för vård här.
Lite brydd blir jag när jag funderar över vad som händer om vi reser utanför Portugal, och vårt svenska European blue card inte är giltigt längre i och med att vi bor här i Portugal. När jag kontaktade försäkringskassan i den frågan svarade de att vi ska begära ett portugisiskt blått kort, men här säger det att det är bara för medborgare, och medborgare kan vi bli först efter fem år här. Om vi åker till exempelvis Sverige har vi alltså inte rätt till vård, om jag förstår det hela rätt. Det är också det svar jag fått från försäkringskassan, som hänvisar till Portugal som säger att vi inte kan får något blått kort här. Bäst vi inte reser någonstans med andra ord tills vi fått någon ordning på detta. Det skulle kännas konstigt att komma till Sverige och bli nekad vård.
Försäkringskassan var förresten först med att höra av sig till oss på vår nya adress. Lite ironiskt, med tanke på hur de brukar låta vänta på sig när man ringer dem i något ärende eller väntar på VAB-pengar. Redan första dagen låg det ett brev från dem i brevlådan om att vi från och med igår inte hade rätt till barnbidrag minsann. Effektivt arbetat. Jag har inte ens kollat om vi har rätt till portugisiskt barnbidrag, men det sägs ligga på runt tvåhundra kronor, som om portugisiska barn inte var lika dyra i drift som svenska.
Här fick vi i alla fall vård tack vare att vi registrerat oss hos Centro de Saúde. Men trots antibiotika och antiinflammatoriskt får han ont i det andra örat nu istället, så det blir ett återbesök. Denna gång blir vi skickade till öronspecialisten i Lissabon. Det är första gången på den tid vi bott här som vi haft ett seriöst ärende att åka till Lissabon. Annars åker vi bara dit för att gå på Tjuvarnas marknad, som jag också måste berätta om någon gång.

I Belém och letar efter öronspecialisten

Hos doktorn.

Tydligen var det inget konstigt, utan bara fortfarande inflammerat. Mer antibiotika och inflammationshämmande och order om att använda örontamponger i silikon om han badar.

Hittar ett sätt att svalka sej innan vi tar tåget hem.

Alla som lärt känna Sverker under den tid vi (han!) höll på med bygget, har nog svårt att föreställa sej honom utan hans trasiga blåsställ, hans maratonpass på bygget. Svordomarna. Verkstaden. Verktygen. Glöm den Sverker! Den nya Sverker går i badtofflor och shorts, kindpussas med tanterna i byn, ligger i hängmattan och läser lite emellanåt. Hoppar studsmatta och leker med Monster High med barnen. Ibland jobbar han lite i trädgården och ibland tvättar han bilen men det har inte blivit mycket bygga sedan vi kom hit. Han har i och för sej inrett en verkstad. I den har han lagat surfbrädan, som brytits av två gånger, byggt ett dockskåp till Monster High av en gammal bokhylla, och en sorts tavla av lite plock vi hittat.

Gör en tavla

Havet håller honom lugn. Surf om det är vågor, vindsurf om det blåser och är det varken eller blir det snorkling med harpun. Sedan är han nöjd och glad.

Inte tid att bygga

Ny och harmonisk Sverker!

Men det ligger väl där under ytan och lurar, så det är bäst jag är på min vakt. En gång när jag kom hem från min språkkurs en vecka när det var trist väder hade han gett sej på att riva ned alla takbjälkar i vardagsrummet. Lite välbekant byggkaoskänsla á la Vikingshill innan han hade fått ordning på det. Vi hade en deal om att inte göra några ombyggnationer eller renoveringar de första två åren, men takbjälkarna blev ett litet undantag. Han orkade inte se dem sa han, och det blev i och för sej finare, men det gjorde mej nervös.

Med takbjälkar, ( och förre ägarens möbler)

Utan takbjälkar ( och utan förre ägarens möbler)

Nu när han har surfförbud men ändå börjar tillfriskna är han förstås i riskzonen . Nu har han gett sej på en sorts rabatt i uteköket där det växt ett stort olivträd. Stubben ska bort, jorden ska bort, allt ska bort, väggen ska rivas, huset ska byggas ut, fönsterpartier ska in… en trappa ska tas bort och ett hål ska tas upp och en annan trappa ska byggas… och snart har han ritat om hela huset!

Gropen

Jag låter honom hållas med gropen, det kan ju vara bra att ha ett projekt, och det var ändå fult där, men sedan måste han nog hejdas. Nog finns det en del som skulle kunna göras på huset, men jag vill nog hellre att det är som det är. Bara vi inte hamnar i byggträsket igen! Måtte öronen läka så han kan ge sej på havet snart!