Vad de gör på banken efter klockan tre i Portugal

Klockan närmar sig fem och vi sitter på banken och pratar siffror med vår nye bankman Bruno när han plötsligt frågar om vi gillar vin. Först tror jag att jag förstått fel! Att jag hör i syne och önsketänker. Jag är nämligen ganska trött i huvudet och slut i nerverna efter flera dagars anspänning och krångel och bryderier och skulle faktiskt behöva ett glas vin.

Bara ett glas! (Bilden hittade jag på nätet)

Man kan säga att min inlärningskurva den här veckan har varit väldigt brant. Alltför brant. Jag har drabbats av svindel och panik flera gånger. Jag har googlat, ringt runt, antecknat och gått från myndighet till myndighet med en lång lista med dumma frågor och en växande bunt med stressframkallande dokument fulla av ord och begrepp som jag inte riktigt förstår, ibland även fast jag vet vad motsvarigheten heter på svenska. IVA är ju till exempel moms, men vad är egentligen moms? Det är ett ganska abstrakt begrepp för mig. Och vad är cadastral och CAI principal? För mig som myndighets- och byråkratiallergiker känns de här dagarna som ett maratonlopp. Eller ett gatlopp. Bara att välja nummerlapp är överkurs. Jag tar en av varje!

Samtidigt är jag stolt. Jag klarar alla samtal och möten galant. Jag klarar faktiskt det här som jag är så rädd för, och det på ett nytt språk och allt. Vi fixar det. Det underlättar att alla vi träffar är nästan löjligt trevliga och hjälpsamma och tålmodiga. Jag vill nästan pussa och krama dem som tack, blir lite tårögd vid något tillfälle men behärskar mig.

Tålmodig myndighetsperson har förklarat för mig att det finns tre kategorier av äktenskap här. Vilken typ har vi? I Sverige finns det väl bara en? Antingen är man gift eller inte? Det tar ett tag att reda ut.

På tal om äktenskap så underlättar det också att Sverker är med och peppar mig i väntrummet och sitter tyst vid min sida under alla dessa möten och ser uppmuntrande på mig och räcker mig penna, vattenflaska, pass, det rätta dokumentet eller mina glasögon, beroende på vad han tycker jag ser ut att behöva. Att han bara förstår en bråkdel av vad vi säger spelar ingen roll.

Jag fotade honom när myndighetspersonen gick och hämtade utskrifter.

Som alltid är det bråttom. Papperen vi kanske får i morgon hade vi behövt igår och så vidare, men till slut verkar det som att det ska gå vägen. Nu är det bara banken kvar, och där sitter vi nu och får frågan om vi gillar vin. Är vi kanske intresserade av portugisiska viner? Han pekar på vinflaskorna på dataskärmen.

Jag hade alltså förstått rätt. Bankmannen vill snacka viner! Det är alltså detta de gör på banken efter klockan tre! Vi älskar vin, säger jag och erkänner utan att skämmas att vi faktiskt dricker en hel del vin, men bara billiga sorter. En hel del lådvin faktiskt. Det tycker bankmannen är roligt, men han ger sig inte. Vi ska prata om fina viner. Vi ska titta på bilder av flaskorna och läsa om syra och mättnad och årgång och säga Oh, och Ah, som om vi faktiskt trodde på allvar att ett vin kunde vara så gott att man skulle vilja betala flera hundra euro för en flaska.

För säkerhets skull skrev han ut sidorna med vinerna så vi kan läsa mer hemma.

Jag som fått nog av siffror för en och samma dag skiter fullständigt i vilken pocent och årgång vinerna har. Men det säger jag förstås inte.

Man kan också få 50% rabatt på två nätter på en vingård. Kan det vara något? Vi ska fundera på saken säger jag fast det inte är så mycket att fundera på.

Om jag blev förvånad över att det tydligen pratas vin på banken efter klockan tre är det inget mot Sverker. Där satt han och trodde att han hade någorlunda koll på vad vi pratade om när bankmannen plötsligt börjar peka på vinflaskor på dataskärmen. Men han spelade med bra ändå. ”Gosto (de) vinho verde, muito bom!” (Jag gilla grönt vin! Mycket gott!)

Det där glaset vin jag behövde fick jag ta hemma sedan, men vi fick faktiskt en inbjudan till vinprovning. På bankkontoret. På måndag eftermiddag. Nu kan jag inte låta bli att skratta. Inte nog med att bankmannen vill pracka på oss dyra viner, han vill att vi ska komma och prova dem på självaste bankkontoret mitt på blanka måndagseftermiddagen! Har de inte hört talat om vare sig Luther eller Systembolaget i det här landet? Nej, tydligen inte!

Vi funderar faktiskt på att gå, bara för att.

Vad vi hade för ärende på banken och alla andra ställen vi var till? Vad är det vi håller på med egentligen? Det vet vi knappt själva och just nu känns det så spännande och läskigt att jag nästan spricker om jag inte snart berättar det, men det är alldeles för tidigt. Alldeles för stort. Stort och grönt. Och läskigt.

Vi får se hur det går i slutändan, men om inte annat har vi lärt oss en hel massa, fått en massa vuxenpoäng (?) och blivit bjudna på en vinprovning.