Vad jag gör i stället

Det blir allt glesare på bloggen. Jag skriver inte lika ofta som förr. Det är väl bara att konstatera, att borta och avlägsen är den Åsa som skrev tre inlägg i veckan. Till och med den Åsa som skrev tre inlägg i månaden lyser med sin frånvaro. Jag minns inte hur hon gjorde!

Inte heller springer jag lika ofta. Den Åsa som sprang flera mil i veckan har sprungit bort. Efter sig lämnar hon närmast sörjande version av sig själv som i och för sig promenerar flera mil i veckan men sörjer den springande Åsa. Aldrig var jag så lycklig som när jag sprang, tänker jag ibland. Nästan som att jag haft en superkraft och nu förlorat den. Tappat mina vingar. Eller två superkrafter, om man räknar intensivbloggande som en annan sådan.

Det skulle ju kunna bero på att jag blir äldre och trögare, men jag föredrar att tro att det nog är så att den energi jag tidigare lade på löpning och massproduktion av blogginlägg slukas mer och mer av annat. Saker som egentligen är mer konstruktiva. Så är det säkert, men nu ska jag i alla fall försöka få fram några rader om vad det i så fall skulle kunna vara som tar den energin i anspråk.

För det första jobbar jag. I november avslutade vi vår senaste intensivkurs och efter det trodde jag det skulle bli mycket lugnare på jobbfronten. Jag var nästan rädd att det skulle bli för lugnt, nu när jag kommit igång och tycker det är kul att jobba, men så har det inte blivit. I stället för ett jobb har jag nu fyra -fem jobb. Ibland gör det att jag känner mig lite splittrad. Det är mer att hålla reda på, fler mejl som ska besvaras, fakturor som ska skrivas, salar som ska bokas. Det ska loggas in hittan och dittan, stämmas av, påminnas och bekräftas och allt möjligt.

Än ska jag in och ha kvällskurs på mitt ”gamla” jobb, än har jag privatelever i Cascais, än i Sintra, och så jobbar jag hemifrån som distanslärare, plus då och då ett översättningsuppdrag. En del veckor har jag faktiskt jobbat 60 timmar, men de flesta veckorna blir det kanske 25 timmar. Det är ganska lagom, och framförallt är det roligt! Vi kanske inte skrattar så vi gråter varje lektion, men det händer förvånansvärt ofta.

Jag har också gått en fortbildning online för att bli behörig testledare och en annan för att kunna jobba med distansundervisning. Länge leve det livslånga lärandet!

 

Det var denna bloggläsare och kollega som påminde mig om att det var helgdag i Sverige i fredags, och hade roligt åt att jag inte hade någon aning om vad det kunde vara för speciell dag. Midsommarafton tillbringade jag på jobbet i Lissabon med konversationskurs och slutprov i en annan kurs. Medan mina stackars elever kämpade med läsförståelse och textproduktion tittade jag på midsomriga bilder från Sverige på instagram och mindes vår sista midsommar i Sverige. Och käkade kardemummabullar.

 

 

Att jag jobbade på midsommarafton gjorde mig ingenting eftersom vi ändå inte firat den sedan vi flyttade från Sverige. Däremot hade jag gärna åkt till Costa de Caparica och sett firandet av São João. I juni firas ju olika helgon i Portugal, och just på midsommarafton firas det i Costa de Caparica.

 

Några fler utflykter har det hunnit bli sedan barnen gick på sommarlov. Till exempel till Alcochete, där jag var på långlunch/lillsemester alldeles själv en gång. Dit tog jag nu med både barnen och deras mormor och morfar.

Några härliga dagar på stranden har vi också hunnit med. Det hade väl varit dåligt annars!

 

 

Idag är det faktiskt på dagen sex år sedan vi damp ned här, en blåsig kväll med grannskapet fullt av brandbilar. Jag minns vilken chock värmen var de första dagarna, med uppåt 40 grader. I år och faktiskt också ifjol  har juni bjudit på svensk sommar. Det har varit ”lagom varmt”, alltså kring 20 grader, hela juni och idag vaknade vi till dimma och regn, Det är bra att det kommer regn, tänker vi. Det har regnat alldeles för lite i år och det är oroväckande, men bortsett från det kan vi konstatera att vi har det alldeles förträffligt bra, så här sex år senare!

 

Det är ungefär vad jag har gjort på sistone i stället för att producera blogginlägg, men jag har faktiskt också en del halvskrivna inlägg liggande som förhoppningsvis blir färdigskrivna snart. Ett om vad som händer med husen, processen kring det vi bor i och det stora gröna  och rent allmänt om vad som händer med husen här i Portugal. Ett om portugisers längtan till Sverige och svenskars längtan till Portugal, eftersom jag befinner mig lite mitt emellan dessa bägge. Ett om vad min dotter och jag har för skumma affärer med östeuropéer på tisdagskvällar. Ett annat om våra sommarplaner och ett om mitt drömkök, men vi får se hur mycket det blir skrivet mellan jobb och långpromenader och annat. Vilket tycker ni jag ska skriva klart först?

 

Så är läget här i Bortugal. Nu ska jag kanske ändå ta en liten löprunda i dimman innan jag sätter mig och rättar prov.

Ha nu en fortsatt fin juni så länge!