Frida och Jonna går an. Det kan de hantera, fast Jonna uttalas lite son Sjåna/ Shawna och Frida låter nästan, men bara nästan, som det portugisiska ordet ”ferida” som betyder sår. Åsa däremot, kort och enkelt, lätt att uttala åtminstone, det går inte hem! Det blir så krångligt varje gång, speciellt på telefon, så nu har jag börjat säga att jag heter Åsa Maria, och det köper de. Ah! Rosa Maria! Ah! Eh…, ja, nånting ditåt åtminstone. Okej då. Nu har jag börjat presentera mig som Rosa Maria, i alla fall på telefon, för enkelhetens skull.
Rosa Maria heter jag tydligen nu!
För att inte tala om Sverker! Ligger inte helt rätt i munnen för portugiserna. Säg Sueco! ( svensk) säger vi. Det är i alla fall nästan rätt och lätt att komma ihåg.
Chamo-me (= Jag heter) ”Sueco”
Och vad heter de själva? Portugisiska namn förstås! En del liknar spanska namn helt och hållet som Ana, Sofia, Isabel, Maria, Fransisco, José, medan andra är portugisiska varianter som João (Juan) och så några som jag tror är typiskt portugisiska som Bruna, Nuno, Diogo, Tiago, Duarte…
Många namn har de också. Minst två förnamn har de flesta och nästan alla har både mammans och pappans efternamn. Jonna sticker ut rejält med sitt korta nordiska namn på klasslistan på skolans hemsida.
Två frälsare (Salvador) är ju bra att ha i klassen!
Häromdagen pratade vi namn på språkkursen och jag fick veta av min språkfröken Fátima, (ett namn som blivit kvar från den tiden då iberiska halvön ockuperades av araberna) att här i Portugal måste man betala extra om man vill ge sina barn utländska namn. Jo, det kostar extra att registrera/folkbokföra ett barn om det har ett utländskt namn. Till och med stavningen kostar extra om den inte är portugisisk. Det kostar att heta Sophia men är gratis att heta Sofia. Tydligen.
Åsa är nog jättedyrt eftersom det har en främmande bokstav och allt!
I Spanien, berättade min spanska kurskamrat Ana, fick man under Francos tid bara ge flickor namn efter katolicismens jungfrur, men nu får man heta lite vad man vill.
Då bröt colombianska Clara in och sade att i Colombias kuststäder förekom det att folk döpte sina barn till Usnavy. Usnavy? Ja, för det var vad det stod på de stora amerikanska fartygen som gled förbi på havet utanför Colombias kust. Usarmy förekommer också! (Uttalas osnavi och osarmi.)
I en text vi läste på språkkursen dök namnet Zé upp. Zé? Ja, kort för José. Sedan kom São. São? Ja, kort för Conceição. Det känner jag igen från Spanien, där Concepción är ett vanligt flicknamn. Betyder Avlelsen. Och som om det inte vore nog kan man också heta Immaculada, som betyder Obefläckad, och gärna i kombination med Concepcion. Hej vad heter du? Obefläckade Avlelsen?! Och det vill du jag ska tro på? (;
Men det är i Spanien. Här är det bara själva Avlelsen man kan heta. Någon måtta får det vara!
São (kortform av avlelsen) och Zé kanske?
Vi heter i alla fall numera Rosa Maria och Sueco, Ferida och Sjåna.
Här kommer Sjåna!
Här kommer Ferida!
Aha, är det så det hänger ihop. När jag gjorde praktik i Portugal några månader för tio år sen så var det någon som sade att det bara var tillåtet med portugisiska namn men man kan alltså betala för att ens barn ska få heta något annat. 🙂
Vi brukade skämta om att alla killar vi träffade antingen hette João, Pedro eller Miguel men vi är ju inte så mycket bättre på variation i Sverige, i alla fall inte om man tittar på en generation (hej alla tre Sara i min klass).
Ja, tydligen ska man hålla dig till portugusiska namn om det ska vara gratis. Men för de flesta är det nig en fråga om smak och tradition än en kostnadsfråga. Trenden med originella hittepånamn har inte nått hit. /Åsa
Underbart att höra, Rosa Maria. Sonens förra spanskafröken hette Inmaculada men kallades för Inma. Och vi skrattar åt alla Antonio vi kommer i kontakt med. Och José, så klart. Eller alltså inte åt dem men vi har det lite roligt med namnen.
Emma är väldigt bra namn, det kan alla uttala! Tack, mamma och pappa.
Ja Emma är ju klockrent! Vi har ju rätt krångliga namn allihop…Inte så internationella /Åsa
Mycket roligt det lät… härligt med olika språkkulturer. Jag har alltid önskat mig ett smeknamn så då kanske det blir när vi besöker Portugal 😉
Ja undrar vad de skulle få Annika till? 🙂 Välkommen till Bortugal! /Åsa
Hej.
Jag kommer från Portugal men har bott i Sverige längre tid nu (26 år) än i Portugal.Detta var roligt att läsa. Ska föreslå denna sida till mina elever.Dom kommer att tycka det är roligt eftersom dem funderar på flyta till Portugal. Bra med annans insyn från landet man ska flyta till ; )
Så roligt med någon från Portugal som läser min blogg! Rätta mig gärna om jag har fel någonstans, Maria! / Åsa
Det är så himla roligt att läsa här, alla olika ämnen och kategorier du kommer på att skriva om 🙂 Härligt att du är inspirerad Rosa Maria!
Tack Susanna! (:
Kostar extra! Varför är jag inte ett dugg förvånad. Jag glider ju naturligtvis på en räkmacka namnmässigt (i alla fall förnamnet). Jan blir Janny (faktiskt med uttalet j). De har välan sett amerikanska TV-program./Anna (med 2 n)
Ah, som Janny Depp?
Intressant och roligt med namn! I Sverige har ju många också 2-3 förnamn, fast vi använder dem ju aldrig… så man kan ju undra varför? På Island användes ofta ALLA förnamn. Istället var efternamnen helt ointressanta… När jaf var liten ville jag ofta ha ett ovanligt och speciellt namn. Nu är jag ganska nöjd med att ha ett namn som är begripligt i de flesta länder, även om uttalet kan variera…
Våra namn är ju väldigt nordiska och mer eller mindre krångliga. Jag har alltid gillat mitt namn men det är ju inte så praktiskt utomlands med Å. Vi gav tjejerna bara ett förnamn var med flit, just för att man aldrig har någon användning av fler.