låter ju lite motsägelsefullt men helgen som gick kändes väldigt vardaglig. Det blir vardag där med, var någons kommentar om våra Bortugal-drömmar. Det blir ju det, men nu är det en annan vardag. En som vi inte längtar bort från.
På fredagseftermiddagen hämtade vi barnen tidigare än vanligt, som vi blivit ombedda, då eftermiddagsskolvärdinnan eventuellt skulle strejka. Förmiddagsskolvärdinnan hade inte råd att strejka sa hon. Eftermiddagsskolvärdinnan skulle inte heller strejka visade det sig. Vi råkade på henne på bageriet och när vi frågade om strejken sa hon att hon skulle strunta i den eftersom det ändå var så tråkigt väder. Så kan man ju också tänka! Vi passade på att hämta barnen tidigare i alla fall, när man nu fick.
Aviserat om strejk på skolans hemsida. Det blev ingen strejk på vår skola i alla fall.
Det ser mörkt ut och veden är slut!
Tråkigt väder var det i alla fall och slut på ved hade vi, så vi åkte och köpte ved efter att vi hämtat barnen. Ved köper vi i ett skjul intill motorvägen. Där brukar tjejerna busa med den ena hunden medan den andra hunden är instängd i fikarummet och skäller oavbrutet. Gubben som har stället envisas med att prata engelska med barnen fast jag sagt att de pratar portugisiska mycket bättre, och så pratar han med Sverker som om de känt varandra hela livet och ignorerar mej totalt. Idag var han pratgladare än någonsin. Han pratade om den vackra svenska han var ihop med på åttiotalet och om att han aldrig kom iväg till Sverige utan drog till USA istället. Där blev han kvar tio år och köpte ett hus på Rhode Island, där hans dotter nu bor. Själv trivdes han bättre i Portugal. När vi skulle åka kom han med en flaska vin till Sverker. Den tyckte han vi ska dricka framför brasan. Särskilt om vi vill ha fler barn, nudge, nudge wink wink. Det ska vi inte ha sa jag men tack i alla fall, men han ignorerade den kommentaren också. Skitsamma. Veden är olivträ, ger bra värme och kostar 20 Euro för hundra kilo.
Hellre här än på Rhode Island!
Leksugen vakthund!
Fortfarande full! Flaskan alltså!
Fredagkväll. Lämnar Jonna på karnevalsträning när jag annars brukar ha nattat henne, vid nio, och frågar om jag ska hämta vid tio. Nej, vi håller nog på till elva (!) säger hon som håller i det hela, och erbjuder sig skjutsa hem henne eftersom hon bor på vår gata. Halv tolv kommer Jonna hem och somnar i mitt knä medan Sverker hämtar hennes tandborste. Ganska slut men nöjd.
Lördag morgon.
Vädret är lite varken eller, men det ser ut att bli uppehåll. Inga vågor. Barnen lite småförkylda. Jag hänger ut tvätten och sätter på mig löpardojjorna och drar iväg utöver kullarna med milen som mål för första gången i år. Jag har varit lite ur form men nu har jag varit till läkaren (som kindpussas!) och fått anti-histaminer och cortisontabletter och astmaspray och det verkar hjälpa, så nu springer jag igen. Han hade ju också kunnat säga att jag ska låta bli att springa om jag får svårt att andas efter varje löppass men det gjorde han inte. Så nu springer jag så länge det håller.
Årttörne och rosmarin! Så vackert så det tar andan ur en! Eller så är det löpningen..
Vi äter rester till lunch, och sedan cyklar jag in till byn för årets första föräldraföreningsmöte. Nu när julfesten är avklarad verkar våra möten mest gå ut på skvaller, men det skriver jag kanske om en annan gång. Hem och hämta Jonna till hennes karnevalsträning på ena sociedaden klockan fyra och sedan hem och sy lite bananer innan det är dags att lämna Frida på den andra sociedaden klockan fem och hämta Jonna samtidigt.
Lite syjunta!
De andra har förstås sytt finare bananer än jag, men det visste jag ju. Nu ska det sys en väska och någon sorts grunka till håret också. Det får Sverker göra. Han fick ju så mycket beröm för alla kjolar han sytt. Han var väldigt effektiv med sömnaden faktiskt. Alla våder var märkta med namnlappar så nu vet han hur smala om midjan och breda över stussen fruntimren i byn var. Den där Marta verkar väldigt nätt, eller den där Laura var en kraftig bit, kommenterade han, men nålar i mungiporna, mellan kjolarna.
När jag kommer hem med tjejerna från karnevalsträningen har Sverker gått loss med bilmaskinen igen. Han har hängt för en filt, men det är ändå ett lager betongdamm överallt. Tjejerna gör läxan, jag dammar och tar reda på tvätten och Sverker dammsuger.
En lång förklaring till varför som jag inte tar här.
Läxhjälp!
Söndag: Känner mig optimistisk igen och hänger ut en till tvätt. Tjejerna för välja vad vi ska göra och då blir det skateparken. Jag drar på mig löpardojjorna och springer dit medan de tar bilen. Över kullarna ner mot Guincho, längs havet mot Cascais och så strandpromenaden bort till Estoril. Alla verkar vara på benen idag. Folk cyklar, promenerar, springer, fiskar, åker rullskridskor, fikar, rastar hundar..(fast inte just på bilderna nedan)
Därifrån …
Och dit! 15 km . Här tog orken slut!
Efter lunchen byggde Frida och Jonna ett dockskåp med pappas limpistol och sedan skjutsade de runt varann i en skottkärra i gränderna nedanför vårt hus tills jag ropade in dem och stoppade dem i badet.
Vad ska man göra när man inte har nån Ipad?!
Lite vad som faller en in..
Myskväll vid brasan!
En vardagshelg. Fast i en annan kultur, med att annat språk och i ett annat klimat. Inte som hemma. Hemma!
Vet precis hur det känns, att bli totalt ignorerad av det manliga släktet. Jag tog illa upp tills vi kom underfund med att det var av respekt och artighet. Man tilltalar inte ”ärbara” gifta kvinnor hur som helst.
Hoppas vinet smakade riktigt gott. För platsen där vi bor heter också Vale das Éguas. Stonas dal.
Har du hittat denna sidan där du kan få pollenrapport. Dessutom får man lära sig en massa växtnamn på köpet.
http://www.rpaerobiologia.com/cpn/?imr=2n16n&first=1 /Anna
Ja jag hade faktiskt ett svagt minne av att er dal hette ”Stodalen” också. Vi har inte druckit det ännu. Tack för tips om pollenrapport och växtnamn kan jag verkligen behöva lära mig. Det är lustigt det där med att bli ignorerad, särskilt när det är någon som inte pratar engelska, som aenvisas med att prata portugisiska med Sverker, när det bara är jag som förstår vad de säger. Konstig känsla, att bli totaldissad. Så himla ärbar är jag ju inte! (;
Hej
Det här med ved ja. Hittills har vi köpt 4,2 ton och det lär väl bli åtminstone ett till. Men vi har ju haft lite vinterhyresgäster och man vill ju inte att de skall frysa.
Dessutom värmer vi ju upp huset med vår recuperador så det går en del.
Vi betalar 135 euro för ett ton. Vi köper oftast azinho som jag tror är stenek.
Åse
Ja, jag tror jag fick priset fel på vår ved. Vi betalr 20 Euro för 125 kilo, men er ved är ändå bra mycket billigare! Det kanske finns till bättre pros i våra trakter också, men tills vi hittat ett billigare ställe tycker vi detta är helt ok. Vi gör inte av med jättemycket! (Och så fick vi ju en flaska vin på köpet!)