Varning för allvarlig sjukdom!

Han började nog halta i april. Han haltade bara ibland, och verkade inte ha ont någonstans när vi klämde på ben och tassar. Däremot var ju trampdynorna väldigt torra såg vi, så vi kortade ned promenaderna och pysslade om tassarna med fotbad, smörjning och skyddande strumpor, samt undvek de stenigaste stigarna och höll oss till de mjuka  stigarna i skogen, som är snällare mot tassarna.

Fina tassemarker

Det hjälpte inte direkt, men han tyckte om att bli ompysslad och verkade inte må dåligt i övrigt. Om det blev värre fick vi väl gå till veterinären.

Så plötsligt en dag fick han så ont i ryggen så han inte kom in i bilen och inte upp i soffan ens. Han gnydde när vi tog på hans rygg, och vi tänkte att nej nej nej, nu har han fått samma ryggproblem som Lucifer hade. Vi åkte akut med honom till veterinären på närmaste öppna kvällsöppna klinik, som klämde och kände och sedan gav honom smärtstillande.

När vi ändå var där frågade jag förstås om tassarna, och fick veta att det där var ganska vanligt, men tyvärr inget att göra något åt, mer än det vi redan gjorde. Detta var i slutet av april.

Det ryggonda försvann, men tassarna blev sämre. Djupa sprickor bildades i trampdynorna. Han haltade mer och verkade ha särskilt ont i en av tassarna. Var han inte lite hängig också? Den här gången åkte jag inte till akutmottagningen som jag gjort med ryggen, utan ringde vår vanliga veterinär, som kommer hem till oss när det är dags för vaccin och annat.

Rollo älskar också Roxy.

Hon tittade på tassarna och såg direkt vad det var. Jag tyckte att jag var inställd på det värsta, något svårbehandlat obotligt, men det vi fick veta var jag inte beredd på. Något ännu värre. Kanske det allra värsta.

Roxy har fått Leishmanios, som tyvärr är en ganska vanlig parasitsjukdom hos hundar i Portugal. Vi har hört om den och naturligtvis vaccinerat båda hundarna mot sjukdomen. Vi trodde att det var tillräckligt, men har man en himla otur kan man tydligen bli smittad ändå. Roxy hade sådan otur.

Om man googlar på sjukdomen (som jag förstått gjort nu) kan man läsa: Leishmanios hos hund leder nästan alltid till allvarlig systemsjukdom och död. Infektionen kräver som regel upprepad eller livslång behandling. En rad olika symtom kan utvecklas, bland annat kraftiga, livshotande blödningar från nos, smärtsamma led- och muskelförändringar och symtom orsakade av lever- och njurskador.

Hade jag vetat att vaccinet inte skyddade helt, och haft bättre koll på symptomen kanske jag själv hade fattat tidigare. Jag tänkte inte på den där jäkla sjukdomen alls när jag pysslade om hans tassar, och inte när han fick ont i ryggen heller.  Nu är det ungefär det enda jag tänker på, men nu är det kanske försent.

Upptäcker man sjukdomen tidigt kan man stoppa den med injektioner, men hunden kommer ändå alltid att behöva medicineras livet ut. Med medicinering kan hunden då ha ett fortsatt bra liv, men upptäcker man den för sent kan njurarna redan ha tagit stryk. Då man inte längre behandla sjukdomen med injektioner, eftersom det kan skada njurarna ännu mer. På Roxy upptäckte vi det försent.

När jag fick veta hur det låg till blev jag förstås först och främst förtvivlad för Roxys skull, men också förbannad. Lite på mig själv, men mest på veterinären som missat att upptäcka detta innan det hunnit gå så långt som det nu gjort. Att jag var så okunnig är en sak, men att veterinären som vi var hos med honom för en månad sedan inte visste bättre är skandal.

När man pratar med folk här om Leishmainios (vilket jag gjort nu, med alla jag träffar) visar det sig att alla har eller har haft en hund med denna sjukdom, eller känner någon som har eller haft det. Tydligen är det något som drabbar 6% av hundarna i Portugal, och där vi bor är det hela 17%. Var sjätte hund! Det borde alltså vara bland det första man lär sig i den portugisiska veterinärskolan, att känna igen symptomen, och förstå vikten av att upptäcka sjukdomen tidigt.

Jag bokade en ny tid hos den okunniga veterinären, faktiskt. Jag åkte dit med Roxy och berättade hur det låg till. Att hon missat tydliga och långt gångna symptom på den vanligaste hundsjukdomen i Portugal. ”Men han är väl vaccinerad?” sa hon då, i ett försök att lägga en del av skulden på oss. Att vaccinet bara ger 70% skydd var inget hon hade koll på heller, men det är alltså något jag också tagit reda på i efterhand.

Den flytande medicin som min husveterinär ville ge honom hade hon ingen koll på. Hon behandlade alltid med injektioner, sa hon, och det bästa vore att börja med behandlingen direkt. Nu idag, sa jag, med hans värden? Ja, sa hon. ”Det är enda sättet.” Du skulle alltså kunna påbörja behandlingen redan idag? frågade jag igen. Ja, sa hon, men hon behövde dubbelkolla att de hade den inne.

När hon kom tillbaka hade hon pratat med en kollega och nu gav hon ett helt annat besked. Med de värden Roxy hade kunde han inte få injektioner direkt, utan behövde först interneras med dropp i två, tre dagar, för att stabilisera njurarna, för annars kunde injektionerna (som hon nyss hade sagt att han kunde få direkt) skada njurarna.

Vi valde att inte lägga in honom på den kliniken, och påbörjade medicinering med den andra, skonsammare medicinen. Kanske var det fel beslut, jag vet inte, men jag valde att lita på husveterinärens råd och den medicin hon rekommenderade. Tyvärr är den inte lika effektiv. Under tiden som den mindre effektiva medicinen kämpar på mot parasiterna tar njurarna allt mer stryk av sjukdomen.

Hans värden blír inte bättre, så vi blev ändå tvungna att lägga in honom efter en vecka. Nu ligger han sedan fyra dagar tillbaka inlagd på klinik och får dropp hela dagarna. Det ska hjälpa njurarna och förhoppningsvis förbättra hans värden, men det ser tyvärr ut som att vi kommer att förlora kampen mot parasiterna. Att hans njurar förlorar den. Att vi förlorar honom.

Jag ska inte säga att jag gett upp hoppet helt, men det känns inte hoppfullt och det är oändligt sorgligt att se honom må dåligt. Han mår dåligt av medicinen, har tappat aptiten och verkar veta att det inte är bra. Inte alls bra. Han kommer aldrig att bli helt frisk igen.

Jag ska få svar på fler prover under de närmaste dagarna och ska försöka skriva mer om hur det går.

I morse ville han för första gången inte gå och hämta sin flickvän på lilla morgonpromenaden.

Rollo älskar också Roxy väldigt mycket.