Veckans höjdpunkt

Vi är alltså inne i en ny lockdown. Tredje veckan tror jag nu, men rörligheten var ju begränsad redan innan, sedan länge. Det är tur att vi har att göra och inte har tid att bli uttråkade på riktigt. Jag har ju mitt distansjobb, distansstudier och bloggen och Sverker har det stora gröna dit han åker varje dag och jobbar helt själv.

Lite uttråkad är jag nog ändå. Barnen har också börjat undra varför jag lagar så konstig mat, plötsligt. Från att ha känt igen alla rätter som står på min repertoar har de nu serverats konstigheter som laksa, filodegsknyten, pannkakssoppa, käsespätzle, köttförspiroger och konstiga grytor med blomkål och kikärter, så lite tråkigt har jag nog haft det. Annars är jag inte så road av att experimentera i köket, men inget ont som inte har något gott med sig sägs det ju. Eftersom barnen är hemma involveras de också i den ovanliga matlagningen, så det blir lite hemkunskap på köpet.

Note to self: Måste börja fota maten oftare. Det här var det enda bildbevis jag hittade. Bom appetit: Eierspätzle med ost och karamelliserad lök.

Lite lappsjuka och klaustrofobi har jag nog också börjat få. Det har gått bra långt när veckans höjdpunkt är att få åka och storhandla. Handlingen har annars länge varit Sverkers ansvar, men efter att han klagade över denna uppgift en gång erbjöd jag mig att ta över handlandet, för att få komma ut lite. Sedan dess är det alltså veckans höjdpunkt, för mig och för barnen.

Hurra!

Kanske är det emot reglerna, men jag brukar ta med mig ett av barnen, bara för att de tjatar och så gärna vill. Först sa jag nej, men när de erbjöd sig att dammsuga hela huset och våttorka också PLUS städa badrummen kunde jag inte säga nej. Så långt har det alltså gått. Det barn som står på tur har alltså städat hela huset för att få följa med till Lidl på fredag kväll.

Frida tvättar fönster också, när hon ändå är igång!

När Sverker kommer hem klockan sex på fredag sitter vi färdigklädda i hallen, ivriga att få ge oss ut i världen utanför. Inför den efterlängtade utflykten har vi ömsat våra mysbyxor och hemmatofflor och satt på oss jeans och mockastövlar minsann. Kammat håret och satt på lite mascara, eller “rimmel” som det heter på portugisiska. “Máscara” betyder ju mask, och den får vi inte glömma. Det är alltså ingen idé att måla läpparna, men lite festligt känns det ändå.

I pyjamas hela veckan, tills det blir fredag.

Väl där köper vi allt möjligt konstigt. Såser och burkar med sådant vi knappt vet vad det är.”Det här kan vi testa, vad det nu är!” Lite besvikna är vi över att de inte får sälja kläder på Lidl, annars hade det kanske varit kul att köpa nya tofflor och mysbyxor. Eftersom klädbutikerna är stängda får inte mataffärerna sälja kläder, i rättvisans namn. Kanske också för att virus skulle spridas bland pyjamasbyxorna som alla uttråkade veckohandlare prompt skulle ta i för att kolla storlek och kvalitet. Jag ser ju hur de tafsar på verktyg och husgeråd och annat konstigt som får säljas, bara för att fördriva lite tid. ”Kanske jag skulle festa till det med att köpa en ny toaborste, eller en mixerstav i mintgrönt?” Så tänker de, och jag med.

Sist var jag nära att köpa en sådan där robotdammsugare. Det kunde väl vara kul att se den åka omkring hörde jag mig själv säga bakom min hemmasydda mask till min maskbeklädda dotter, men lade sedan tillbaka den. Så roligt ska vi inte ha. Det finns ju något som heter ”retail therapy” alltså att man självmedicinerar genom att konsumera, men det är nog inte rätt väg ur detta. Och så har jag ju två döttrar som dammsuger.

Äta bör man i alla fall, annars dör man, och handla mat får man tack och lov göra. Veckans handling har alltså blivit ett välkommet avbrott i isoleringen, och så är det väl tur att det finns sociala medier i dessa tider, för annars skulle ni inte kunna läsa det här och jag skulle inte ha koll på vad som händer därute utanför vår bubbla.

Det här året har ju inte precis börjat bra här i Portugal. Egentligen är väl det mer intressant än mina matlagningsexperiment och utflykter till Lidl, men inte så kul att skriva om. Det får nog bli ett inlägg om det med snart, men nu avslutar vi med lite svart humor, och så återkommer jag med mer gnäll och elände snart.

Hur kan man må dåligt nu?