Med husbil i Portugal – vid ett vägskäl

Det här var vår sista dag med campingbilen från West Coast Campers. Hittills hade vi hållt oss så nära kusten som möjligt och gjort samtliga stopp vid stränder eller byar precis vid havet, men så vaknade vi en morgon under en mulen himmel, och tanken på att fortsätta strandhoppa som annars är vårt favorithoppande kändes inte lika lockande.

Både West Coast Campers och fröken Fátima (min lärare i portugisiska och mentor i allt portugisiskt) hade rått oss att fortsätta kusten ned i lagom takt med stopp på vissa ställen som de snällt markerat på kartan så långt vi hann, kanske ända till Algarvekustens södra stränder, för att sedan damma motorvägen norrut två-tre timmar innan det var dags att lämna tillbaka äventyrsbilen.

Sverker som alltid brukar rösta på stranden oavsett väder och vara minst nyfiken på allting annat ville plötsligt inte se Algarves södra stränder och absolut inte köra motorväg.”Varför pröjsa för att gasa förbi alla fina ställen? Då ser man ju ingenting!” var hans argument och det hade han ju rätt i. Speciellt som vi inte hade bråttom, i alla fall om vi bestämde oss rätt snart. Det var bara det att småvägarna längre inåt landet hade jag inte rekat alls. Noll tips, noll koll. Ett stort frågetecken. Det är ju ändå alltid finast vid havet, och kanske skulle det ändå skina upp?

 

 

 

 

 

Men nu var det som sagt mulet och vi hade svårt att ta ett beslut. Vi bestämde oss för att åka till den lilla staden Aljezur, ta en fika och bestämma oss där. Aljezur var en söt liten stad som delades i en äldre och en nyare del av en liten flod.

 

Vi promenerade lite i den äldre delen som ligger på en kulle som kröns av en fästning från den tiden Portugal var ockuperat av det arabiska väldet.  Just fästningen i Aljezur byggdes på 900- talet och var den sista arabiska fästningen som föll, år 1249, tänka sig. Svårt att föreställa sig att något så dramatiskt hade ägt rum i denna sömniga lilla by.

Numera är Aljezur i alla fall som vilken annan portugisisk by som helst. Befolkad av tanterna i städrock som hälsar glatt, gubbar i klunga, hundar som skäller och så katterna.

Från fästningen kunde vi se bergen. Skulle vi verkligen ta den vägen?