Vinter i Portugal

I Portugal finns det ingen vinter har jag ju hävdat i tidigare inlägg och det hade jag tänkt stå fast vid. Visst, enligt kalendern börjar vintern den 21  december klockan 10:44 och slutar den 20 mars klockan 10:29  men det finns inte mycket i verkligheten som styrker detta. Enligt fröken Fátima är det vinter emellan det att träden tappat löven tills de får små gröna musöron igen, men det finns gott om träd som bär frukt och blommar just den här tiden på året också, så jag har inte övertygats av det argumentet heller. Det liknar höst med inslag av vår, det känns som höst med inslag av vår, alltså är det höst med inslag av vår, och inte vinter.

 

 

Årets så kallade vinter har varit ovanligt mild. Fram till för någon vecka sedan sov vi med sovrumsfönstret på glänt (gillar att sova svalt men ha varmt täcke), hade ingen värme på, och åt lunch ute med en sol som värmde ganska skönt. Igår gick det att äta lunch ute igen, men idag skiner solen bara med sin frånvaro.

Jag undrar om jag också vant mig vid att vi inte har någon värme inomhus eller om vi faktiskt haft ganska varmt  i huset år, undrade jag högt i samtal med en släkting som var här på besök i januari. Du har nog vant dig! kom svaret, väldigt snabbt. Tydligen har vi inte så varmt inne som vi tror. Termometern brukar visa på femton grader i köket eller så och lite mer i vardagsrummet där solen värmer 300 dagar om året, och där vi har en värmeblåsapparat och brasan om det behövs. Som nu.

 

Vi hade tur som klarade karnevalen för norrut i Portugal regnade karnevalen inne och kunde inte heller genomföras helgen efter, för då regnade det ännu värre, och skjuter man på det ännu mer blir det för nära påsken, och så nära påsken får man inte fira karneval. Här föll de första dropparna på karnevalstågets sista runda och sedan dess har det regnat en hel del.

Oss gör det inte så mycket, vi sitter inte i sjön! Huset och hela byn ligger i en sluttning mot havet och har bra avrinning, men i stora delar av Portugal har den stora mängden nederbörd orsakat svåra översvämningar, förstörda vägar, ras och lerskred. Det är många som drabbats, som fått hem och ägodelar förstörda. Alla floder norrut verkar ha svämmat över brädden.

Det lär vara lag på att ha sitt hus försäkrat, men jag undrar hur många av de drabbade som får någon form av ersättning egentligen. Jag undrar också hur många som inte har någon form av uppvärmning, och om de inte fryser sjukt mycket. Jag är lite sjukligt fascinerad av olika former av naturkatastrofer och dylikt, så jag har läst allt om översvämningarna och sparat en del bilder att dela med mig av.

Alla bilder nedan är från Jornal de Notícias.

 

Enligt en granne, han som har en liten vit hund med röd tröja (”Han är frusen av sig, han är ju portugis!”) beror översvämningarna på att det hamnar för mycket skräp och bråte i floderna så vattnet stoppas upp. Om det stämmer vet jag inte.

Att det snöar i vissa delar av Portugal på vintern var något som överraskade mig mycket när jag hörde om det för första gången, och där får jag nog ge mig, det finns nog vinter i norra Portugals inland i alla fall. Vinter som inte bara är höst med inslag av vår. Just nu är det mer vinter i delar av Portugal än det är i stora delar av Sverige faktiskt! Portugal är ju också ett ganska avlångt land.

 

Våra eventuella planer på att besöka Serra de Estrela (bara för att jag skrev att vi inte kommer att komma iväg dit har jag börjat göra research inför en eventuell utflykt dit i alla fall!) läggs definitivt på is tills vi är säkra på att inte bli insnöade.

Men hör och häpna! Det sägs att det kan snöa i Serra de Sintra natten mellan idag och imorgon! Bergen och skogen där vi brukar cykla. Vilka fantastiska och historiska bilder det skulle bli på Palácio da Pena till exempel! Byäldsten (76 år gammal) hävdar att det snöat en gång förr dessa berg, och det var när han var 11 år gammal. Det kanske stämmer, eller inte.

Men hörrni! Döm om min förvåning när jag tittade ut för att inte missa dramatiken i den sjuttioelfte regnskuren i söndags och såg att det haglade. Mamma det MÖGLAR! ropade någon av tjejerna och så sprang de ut och samlade ihop en hel skål med ”mögel” som vi nu har i frysen.

 

När vi gick in till byn en stund senare (och hamnade mitt i en skur till förstås) låg små drivor av hagel kvar vid trottoarkanten på sina ställen. I byn träffade vi en grannfru som berättade att hon minsann bott här i byn i 46 år, det vill säga lika länge som jag levat, och aldrig varit med om att det haglat så vi hade minsann varit med om något historiskt! Trodde jag tills jag pratade med fröken Fátima som hävdade att det händer ibland, kanske vart tionde år. Hon har säkert rätt. Hon brukar ha det. (Ni kan se hur det haglar över nísperon på instagram (asawinald) om ni vill.)

Sverker, han var ute och vindsurfade i lagunen när hagelstormen kom. Han pendlar till lagunen dessa blåsiga dagar och är barnsligt ivrig över att få åka fortare än han någonsin åkt på vindsurfingbrädan, och att få använda sina allra minsta segel. Han packar matsäck på morgonen och är borta hela dagen och bryr sig inte om att det regnar i sidled eller ens om det haglar på honom. Han blir ju ändå blöt och tydligen fryser han inte heller (fast han inte har något underhudsfett)

När det blåser lite mer lagom någon dag ska jag också följa med och åka lite.

Nog tjatat om väder nu. Ett av mina favoritämnen, men ändå, nu räcker det för ett tag. I nästa inlägg ska jag nog skriva om Resultat.